att skriva Chris Lindahligt

Chris Lindahl är musikrecensent på Gaffa.se. När han ska lustmörda bandet Takidas senaste album "The burning heart", så avslutar han med följande rader:

"Men gitarrerna harklar ur sig träiga riff och när väl syntslingorna träder fram då smakar det bara gammalt tuggummi och mellanstadiedisco. Robert Pettersson utnyttjar också en sångteknik där han på ansträngd engelska försöker låta så menlös som möjligt. Ibland varierar han sig genom att slänga in en dos skitnödighet eller Downs syndrom i rösten." Chris Lindahl på gaffa.se

Jag har ingen aning om hur Takida låter, men Chris Lindahl låter fruktansvärt illa. Så illa att man i min bok kan mynta uttrycket "att skriva Chris Lindahligt".

Expressen, GP, SvD, DN, AB, Sydsvenskan, Skånskan, HD.

Andra som delar Chris Lindahls egenskap att använda funktionsnedsättningar för att beskriva hur kasst nåt är:
Karolina Fjellborg i Aftonbladet kallade en film adhd-drabbad, Pelle Fosshaug myntade begreppet "cp-rött" efter en bandymatch.

Tecknade program om sexåring med Downs

Punky ska hon heta. En sexårig tjej med Down syndrom. Hon ska bli 20 episoder a 7 minuter tecknad film. Intresset är redan enormt från engelsktalande länder som USA, England och Australien.

Kommer Bolibompa att hänga på?

Det är irländska Monster Animation som ligger bakom serien. Läs mer i Irish Herald.

Spännande filmdebut i Toronto

Evan Sneider debuterar i långfilmssammanhang i filmen "Girlfriend". Den hade sin världspremiär för några dagar sedan på Torontos internationella filmfestival. Mottagandet var gott. Efter filmen stod Evan och skrev autografer till publiken och fick gratulationer av etablerade filmstjärnor.

Filmen handlar om en kärleksrelation mellan en man med Down syndrom och en kvinna han varit förälskad i sen high school. Och om att ta hand om varandra i tuffa tider.

Jag har hittat ett klipp från filmen - och en intervju med Evan Sneider. Varsågoda!

Ellen, the Down syndrome girl, snart tillbaka

Family Guys skapare Seth MacFarlane har sagt att den mycket kritiserade - och försvarade - tecknade figuren med Down syndrom "Ellen" kommer tillbaka.

Det var i februari i år som Family guy visade ett avsnitt där Stewie skulle gå på dejt med just denna Ellen. Skruven är att hon kör med Stewie och han kommer till slutsatsen att Ellen inte alls är speciell, hon är ju precis som alla andra tjejer.

Denna Ellen sades i programmet vara dotter till en som varit guvernör i Alaska, vilket fick Sarah Palin (som har en son med Downs) att gå i taket. Under förevändning att försvara barn med funktionsnedsättning attackerade hon programmet. Family guy fick dock med sig artisterna på sin sida, inklusive den skådespelare med Down syndrom som gjorde Ellens röst.

Nu snart dags för comeback, och ska vi anta nya rabalder? Det gör inget, tycker jag. Enda vägen ur mediastereotypen av offerporträtt i dokumentärer går via att porträtteras på många olika sätt. Även i satir. Även som inte helt god. Inslaget drev med Stewies (och våra) fördomar, och var icke stereotypt, och anställde en skådis med Downs för att göra jobbet.

Är det inte det vi har letat efter?

Uppdatera dig igen (via tidigare inlägg):
Family guy i blåsväder?
Skådespelare med funktionshinder till Family Guys försvar
Down syndrome girl Emmy-nominerad

Popwatch

Judith Scott

Hon föddes tidigt 40-tal. Hon hade Downs och var döv, men det brydde sig ingen om att ta reeda på. Hennes föräldrar blev uppmanade att sätta henne på en institution.



Efter trettio år i mörkret hämtas hon av sin tvillingsyster till Californien. Hon hamnar på Creative Growth i Oaklans (San Francisco Bay area), ett center för konstnärlig kreativitet hos personer med intellektuella funktionsnedsättningar.



De första två åren gör hon - ingenting. Och centret - med en strikt "hands off"-policy, låter henne vara. Man undervisar inte. Man sysselsätter inte. Man möjliggör för den egna kreativiteten att få utlopp.



Hon blir en internationellt erkänd konstnär. New York Times främsta kritiker har höjt henne till skyarna. Hon har ställts ut över hela världen. Jag hörde Creative Growths ledare Tom di Maria tala, och ingen tror att Judith Scotts konstverk är slumpmässiga garnbollar efter att ha hört honom beskriva process och tanke.



Även systern Joyce Scott var med. Hon levde med sin syster i en nära harmoni. Judith Scott dog 2005 av naturliga orsaker.

Ricky Gervais i blåsväder - går till motattack

Den engelske komikern Ricky Gervais kritiseras hårt i Daily Record för att i ett komedimaterial ha sagt att Susan Boyle ser ut som "a mong"

Men är det taget ur sitt sammanhang?

Ricky Gervais ger sitt svar i sin blogg (scrolla ner till week one hundred and nineteen may 2010):

"An open letter to The Mong who wrote this article.

The DSA contacted my PR on the 6th of May explaining they had had a report about my routine about Susan Boyle and voiced their obvious concerns.

I sent them an email;
"I clearly explain that words change and that at no point am I referring to anyone with Down's Syndrome. Not only am I not referring to people with Down's Syndrome I also explain that I am not associating the word with its old derogatory meaning. I also do it as part of a routine about comedians taking responsibility for everything they say. I hope this is acceptable."

This was their reply;
"Fully explained and acceptable reply.
Please extend our thanks to Ricky for the prompt reply." "


Daily Record skandaliserar alltså något som Down Syndrome Association accepterar. Hur går det ihop?

Jag skulle velat sett och hört materialet i sin helhet.

Dolda kameran

Josh Eber är skådespelare med Downs syndrom. Han har bland annat två filmroller bakom sig i Palindromes 2004 och The promotion 2008.

I veckan medverkade han i ABCs "What would you do?". Det är en sorts dolda kameran, men med etiska problem. Omgivningen utsätts för ett skådespel, utan att veta att det de ser är en regisserad scen. Deras reaktioner, eller brist på dessa, spelas in. Efteråt intervjuas de om varför de agerade som de gjorde.

Förlagan för episoden Josh Eber medverkade i heter Elvis. Han har en intellektuell funktionsnedsättning och jobbar i en mataffär. Han gör ett bra jobb, men får ofta utstå elaka kommentarer från kunder.

Hur skulle du göra? Se avsnittet nedan och jämför.



ABC: artikel tv-programmet

Monica & David

Så heter en ny "feature documentary" om två människor med Down syndrom. Den har visats vid en amerikansk festival, och ska härnäst upp i Canada. Europa? Jag vet inte, men jag har sktivit och frågat...

Men en trailer finns:



Regissör är Alexandra Cordina.

UPP-priset till Mats Melin

Grattis Mats Melin, skådespelare på Glada Hudik.

I söndags delades Svenska Downföreningens Upp-pris ut. Ett går årligen till en förebild med DS, och ett till någon utan DS men som gjort något bra för gruppen. I år fick Mats Melin och Bo Ericsson på Astrid Lindgrens barnsjukhus priset.

Motiveringen:
Mats Melin - hela Sveriges praktikant. Som visat initiativförmåga och banat väg för andra som skådespelare både i Glada Hudik-teatern och i en reklamfilm. Genom sitt engagemang som en av gangstrarna i Elvis-föreställningen har han i grunden ändrat svenska folkets syn på människor med Downs syndrom och deras möjligheter. Mats Melin har i rollen som praktikanten under hösten 2009 blivit hela svenska folkets ICA-Jerry och skapat debatt när han gestaltat de fördomar som många känner. Mats har genom sitt skådespeleri banat väg för förändringar av samhällets värderingar och attityder.

Stora, vackra - och välförtjänta - ord. Bra jobbat!


Fler röster om Mats Melin/UPP-priset:
Föräldrakraft, FUB, bloggen "ett nytt liv", Diggo.se, Sören Olssons blogg.
På bloggen "Linnea och Agnes" finns lite bilder från utdelningen.

(Första UPP-priset gick till Mooms Pierre Björkman förra året)

Skådespelare med funktionshinder till Family guys försvar

Debatten om episoden i amerikanska tecknade komediserien Family Guy fortsätter. Nu yttrar sig två skådespelare med egna funktionsnedsättningar. Marlee Matlin, skådespelare med hörselnedsättning, har själv blivit föremål för seriens rakbladsvassa snitt. Hon har inget som helst emot det, och ber omvärlden att "lighten up". Andrea Friedman, skådespelare med Down syndrom och den som gjorde rösten i Family guy, försvarar både serien, humorn och hennes egen rätt att göra rollen.

Läs Marlee Matlin här. Intervjun med Andrea Friedman här.

Tidigare inlägg i serien Rahm Emanuel, Russ Limbaugh och komiker säger förbjudna ordet "retard", Family guys satir och Sarah Palin fördömer alla utom Limbaugh finns här:
Vem får säga "retarded"? (med videoinslag av ståuppkomiker)
Family guy i blåsväder? (med videoinslag Family guy)
Vad är satir? (med transcript av Limbaughs utfall)

Vad är satir?

Bakgrunden kort: Obamas stabschef Rahm Emanuel kallar partikamrater "fucking retards". Russ Limbaugh går till storms och använder r-ordet hur många gånger som helst medans han kritiserar Emanuel och Vita Huset. Sarah Palin kräver Emanuels avgång, men hävdar att Limbaughs frekventa r-ord är satir och därmed inte behöver kritiseras. Ståupp-komikerna gör grejer på det, men det får passera utan kritik. Men så gör tecknade "Family guy" ett avsnitt där det finns med en tjej med Down syndrom, som säger sig ha en mamma som varit guvernör i Alaska. Det är inte satir, enligt Palin, utan mobbing. Palin har en 22 månaders son, så tonårstjejen i avsnittet kan knappast sägas vara hennes son. Men repliken är givetvis lagd där för att skapa kalabalik. Det lyckades de med.

I inlägget nedan kan ni se det omtalade inslaget i "Family guy". I "Vem får säga retarded?" kan ni se en av komikerna arbeta med det. Och här nedan lägger jag ut citat ur transcriptet av Limbaughs sändning.

Vad är satir?

"… Our politically correct society is acting like some giant insult’s taken place by calling a bunch of people who are “retards,” “retards.” I mean these people, these liberal activists are kooks. They are Looney Tunes. I’m not going to apologize for it. I’m just quoting Emanuel. It’s in the news. I think the big news is that he’s out there calling Obama’s number one supporters “F-ing retards.”
So now there’s going to be a meeting, there’s going to be a “Retard” Summit at the White House …
… You know, here’s the thing. If you want to look at how this is broken down, Emanuel compares Democrat activists to retarded people, then apologizes to retarded people. Not to the Democrats.
Normally if you call somebody a retard, you apologize to them for calling them a retard. But he has apologized to the retarded people for daring to lump them with Democrats. It’s hilarious. So in an effort, ladies and gentlemen, to quell rising questions about the endless apologies necessary from Democrats, Obama is taking a short bus, little yellow bus full of “retards” — “F-ing retards” — to Las Vegas for the weekend. …" (russlimbaugh.com)

Det är inte alla förunnat att vara begåvade i allt. Limbaugh och satir är en icke fungerande kombo.

Family guy i blåsväder?

Ska den populära tecknade serien Family guy få onda ögat av Sarah Palin? Det diskuteras just nu i amerika efter senaste avsnittet. “My dad’s an accountant and my mom’s the former governor of Alaska”, säger den tecknade rollfiguren med Down syndrome. Och i ett sång och dansnummer inför en date med tjejen med downs, så sjunger Chris bror Stewie citerade fraser som “little whore,” “poorly grooming,” “as-of-Monday-shoelace-tying,” “just a little crooked walking” and “a special person’s wettest dream.”

Exkluderande? Nja, jag vet inte. Family guy är elaka mot alla för allt. Det vore snarast exkluderande att inte få en släng av sleven nån gång. Men är det bra gjort?

Jag har inte lyckats få se hela avsnittet än. Men i slutändan är det flickan med Downs som bossar med Chris så pass mycket att han inte vill mer: “I used to hear that people with Down syndrome were different from the rest of us but you’re not,” säger han till henne. “You’re not different at all. You’re just a bunch of [piiip] like everyone else.” Och rösten görs av skådespelaren Andrea Friedman, som själv har Down syndrom.

I slutändan tycker jag nog att Family guy hamnar någorlunda rätt i ett sorts 'elak med respekt' och samtidigt brytande av stereotyper. Ty fördomarna i sången är Stewies, och inte ett policystatement från dess skapare.

Här är sångnumret...




New York Daily News, NBC Los Angeles, LA Times.

Fler födda med Downs i USA

Jämfört med 1979 så föds det nu fler barn med Down syndrom i USA, enligt bl.a. Reuter/Abc. Anledningen är att mammorna som föder blir allt äldre. Så är det här i europa också, men här har vi kunnat läsa om sjunkande antal födslar för barn med Downs. I t.ex. Danmark är födslarna av barn med DS rekordlåga. Prenatala tester har naturligtvis gjort sitt. Men de testerna finns i USA också. (se nedan inlägg om "wrongfull birth"-stämningar)

Varför blir utfallet i USA annorlunda? Utah toppade med 13,7 barn med DS på 10.000 födslar. Kan man gissa att det har att göra med den mer aktiva anti-abortrörelsen?

På djupet? Läs mer på Pediatrics.
(grafik från Salt Lake Tribune)

Tidigare i bloggen om Downs/medicinska frågor
Forskarfix mot Downs?
Om "wrongfull birth"-stämningar
Downs mot cancer

Forskarfix mot Downs?

It's the norepinephrine!

Jag är ledsen, men jag tvingas använda de engelska facktermerna. Ingen svensk media på nätet har mig veterligen skrivit om detta. Men internationell media och vetenskapspress ropar om en eventuell "kur mot Down syndrom".

'norepinephrine' är en 'neurotransmitter' som kan hjälpa till att vända utvecklingen för personer med Down syndrom, enligt nya forskarrön. Studierna har gjorts på möss med dubbla kromosomuppsättningar i sin 16e kromosom (Människor med Downs har en dubblering i vår 21a kromosom). Genom att variera tillförsel av 'norepinephrine' påverkade man musens förmåga att klara uppgifter. Forskarna menar att bristen på 'norepinephrine' är den vanligaste orsaken till utvecklingsstörning. En tidig behandlingsform skulle kunna skulle kunna hjälpa DS-barn att samla in och behandla information på ett bättre sätt.

Ni som nu är specialintresserade ska få den lååånga länklistan till internationell press nedan, så ni kan läsa allt som finns tillgängligt.

Jag får flera reflektioner. Moomsteatern spelar just nu "Möss och människor". Vår automatservicetjänst för mediabevakning på nätet skickar tillbaka en massa träffar om djurförsök. (Den här nyheten kom dock från flera funktionshinderbloggar internationellt). Jag skrev nyss om hur Will Smith beställde en Oscar genom att ge sig själv huvudrollen i hans nya version av romanen "Flowers for Algernon", där forskare efter experiment på möss gör huvudpersonen intelligent. I "Speciells evangelium" 2003 diskuterade vi DNA-blockering som en fantasiprodukt. Bara några år senare fanns en liknande process. Framtiden kommer närmare - på gott och ont.

Och vad känner ni som har ett barn med Downs? På gott eller ont?



Den osorterade (sorry, jag har inte läst allt) länklistan från AFPs nyhetsbevakning:
AFP, US News, Reuters, Daily Mail, BBC, DNA India, Telegraph, Times Online, Science Daily, Money Times, Top News, Technology Review, Science, Medpage today, The Scientist, Scientific Frontline.

Sånt som bearbetar 'norepinephrine' finns i mediciner som idag används vid behandling av så spridda diagnoser som depression och adhd, och det forskas på användandet av detsamma mot fibromyalgi.

Ännu mer om ICA-reklamen. Nu i GP.

Jag blev uppringd igår av GP. Jag fick känslan av att de ville att jag skulle utveckla min kritik från inlägget "ICAs "Vi kan mer" borde kunna bättre" (länk nedan). Men det ville inte jag. Ty den är marginell i förhållande till det som är stort i det här:

1. Att ICA gör reklam med en skådis med funktionsnedättning i icke-stereotyp roll. Och att man vill anställa upp till 1000 personer med funktionshinder i sina butiker. Min gissning är att telefonerna borde redan gå varma hos ICA-handlare runt om i Sverige. Från folk som vill ha en anställningsintervju, från arbetsförmedlare och kommunala representanter med ansvar för vidareslussning av personer inom daglig verksamhet. Det är fortfarande detta som är den stora nyheten. Inte att jag tycker att retoriken kunde utvecklas.

2. Debatten om vad medverkan av en skådis med Down syndrom har för effekt. Vi hör aldrig någon som är kritisk till stereotypa offerskildringar i nyhetsinslag och dokumentärer. Men aktiva subjekt som bryter mot stereotyperna i film och på scen - då blir det reaktion! Och de är inte ensamma. Brittiska BBFC satte först 12-årsgräns på engelska filmen "Special people" pga "disability themes". Med det menades att rollerna med funktionshinder spelades av skådespelare med funktionshinder. Varningen är diskriminerande och togs bort efter protester. Men om vi ska döma av alla som faktiskt blir upprörda av personer med funktionshinder utanför stereotypen så kanske den rent av var adekvat? (obs, rent retorisk fråga, och uttrycker inte en önskan hos mig...)

Här hittar du mer om dessa ämnen i min blogg:
Vissen kritik mot ICA-reklamen om hur bra och rätt ICAs reklamfilmer är och kritikens potentiella skadeverkningar.
ICA-Jerry del 2 jämför debatten med den som kom runt Pascal Duquennes (Berömd skådis med Downs) medverkan i Simyos mobilreklam i Frankrike.
ICA-Jerry del 3 tar i kommentarerna upp frågan 'Förstår skådespelaren med utvecklingsstörning vad han eller hon spelar'?
Funkisbyrån och mediavärlden om användandet av personer med funktionshinder i reklam och mediaproduktion. (I samband med lanseringen av Funkisbyrån)
Censur pga handikapp om hur censuren verkat mot personer med funktionshinder i film, med anledning av det föreslagna borttagandet av svensk filmcensur.
Svensk film rollbesätter skådespelare med Down syndrom om ytterligare en positiv satsning inom området, den här gången TV-drama.
ICAs "Vi kan mer" borde kunna bättre om hur jag efterlyser en annan retorik i satsningen.

En till bra skådis med Downs

Igår fick ni träffa Pablo Pineda, som vann skådespelarpriset i San Sebastian. Idag visar vi en snutt med Tommy Jessop ur brittiska BBCs "Coming down the mountain". Håll till godo!

Prestigepris till skådis med Down syndrom

Pablo Pineda blev i lördags utsedd till bästa skådespelare vid filmfestivalen i San Sebastian.

Pablo spelar i filmer "Yo tambien" ("jag också") en människa ur verkliga livet - Daniel Sanz. Denne man med samma funktionshinder som skådespelaren, tog en universitetsexamen i specialpedagogik.

Filmen skildrar detta och stegen in i arbetslivet och - kärleken. Hans motspelare Lolo Duenas belönades också.



Det är sällsynt att skådespelare med intellektuella funktionshinder får såna här priser. Enda andra gången mitt minne kan tilldra sig är Pasqual Duquenne (också Down syndrom) för "Den åttonde dagen" tillsammans med Danielle Auteille i Cannes i slutet på 90-talet.
Men jag vet från ett studiebesök att en rysk skådespelare med DS ska ha uppmärksammats stort för en roll i en rysk långfilm.

Bilden är från AFP. I AFPs artikel påstås att förlagan Daniel Sanz är den enda personen med Down syndrom som tagit en universitetsexamen i Europa. Och det kanske är sant. Fast bara kanske, vet jag sen jag undersökte hur unika Moomsteaterns skådespelares studier på teaterhögskolan är. Vi vet nämligen inte. För på svenska högskolor registreras inte funktionshinder...

Konsten att vänta på ett intelligent sätt

Att spela in film är att vänta på sin tur. Det gäller på inspelningsplatsen, men också utanför. Idag blev nämligen ledig dag för Pierre Björkmans rollfigur Gustav i inspelningen på Gotland. Och vad gör man då? Kollar Visby, så klart!

Nu när politikerna och Stockholmarna åkt hem är Visby inte lika kaotiskt. Det blev en kaffe på Stora torget, Gotlands ljus på Konstmuseet och sen en pierre-guidad historievandring på Gotlands museum. Nu har vi koll på bildstenar, kristnandet av gotlänningarna och skelett från 900-talet.


Pierre är det vetgirigaste musei-sällskapet jag vet. Tvärt emot alla fördomar om personer med utvecklingsstörning lägger han hela tiden ihop olika erfarenheter och fakta och kopplar dom i ny kontext mot det föremål han står framför. Det är referenser till Arn, Jesus-musikalen "Speciells evangelium, kollegerna på teatern, tidigare besök på stadsmuseet i Ljubljana och egyptologen på museet i Köpenhamn. Skelett från 900-talet blir kraniet i Hamlets monolog och varför finns inte alla vapen som fanns i Arn på museet?

En annan sak att reflektera över är våra ändrade roller de här dagarna. Jag är vanligtvis Pierres chef. Men idag finns ingen arbetsagenda. Min arbetsuppgift är bara att möjliggöra för Pierre att vara kvar mellan tagningarna, inte att arbetsleda något. Och på inspelningarna är det ju regissörs-Erik som är boss.


Och det är även det en uppfriskande upplevelse. Hittills har Pierre fintat upp mig på läktaren när fick mig att hänvisa till att "mamma sa", vilket annars är Pierres egen favoritbortförklaring som han använder dagligen. Nu fick han mig att säga det och retade mig för det hela vägen hem från stan. Igår sa han åt mig att hålla tyst, med hänvisning till att jag minsann inte var filmens regissör. Och när jag bjöd ner honom att se Zlatan ikväll på mitt rum svarade han "det är samma bild på min tv".

Suveränt sällskap, Pierre!

Svensk film rollbesätter skådespelare med Downs syndrom

Jag är just nu på Gotland för att assistera Pierre Björkman, skådespelare på Moomsteatern. Han har fått rollen som Gustav i filmatiseringen av Anna Janssons "Alla de stillsamma döda". Gustav har Downs syndrom. Och TV4/Eyeworks har den goda smaken att vända sig till en professionell skådespelare med Downs när de rollbesätter.

När man spelar in film, så är man bara med precis när man behövs. Scenerna tas inte i någon logisk tidsföljd som har med handlingen att göra, utan man hoppar friskt i manus. Pierre har därför förberett sig på hemmaplan. Hans kolleger i ensemblen har gjort en läsning av manus för helhetens skull. Praktikanten Vendela har letat fram headshots på alla skådisar Pierre jobbar emot i filmen, så att igenkänningen är omedelbar vid inspelningen. Och tillsammans har vi i repsalen snabbt improviserat de situationer Pierre möter i inspelningen. Inte i syfte att instruera, utan för att skapa igenkänning och förståelse för vad som komma skall.

Igår var första inspelningsdagen, men vi kom redan på måndagskvällen och tog en runda till inspelningsplatsen direkt. Det finns en särskild koncentration och arbetsordning i en filminspelning som inte låter sig förklaras med ord. Pierre läste den på plats och vi åkte hem och sov gott.



Kostym hade hämtat mått från teaterns kostym-dokumentation, så det var bara att hoppa i kläderna. Sminket la en mask full med skrubbsår efter en olycka rollfiguren varit med om. Och sen iväg. Första scenerna var med Pierre Lindstedt i rollen som Gustavs pappa Egil.



Först exteriör (utomhus), sen interiör (inomhus) och däremellan ett par POV (point of view, kameran ser det en av rollfigurerna ser).

Sen var det dags att backa klockan och göra olyckan som skapat skrubbsåren han redan hade. Mer sår, mer blod. Ner i en djup grop och riggas med taggtråd, spetsiga grenar, jord och smuts. Och mer blod så klart.



Nu deltog också Thomas W Gabrielsson i rollen som Gustavs och Egils granne.

Summa av dagen: Regissören Erik Leijonborg var jättenöjd, och Pierre likaså.

På torsdag brinner det.

En amerikansk hjälte med Downs

Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy

Det är fest idag i USA. All star-matchen i baseball går av stapeln i St Louis. Obama kastar första pitchen, och i anslutning till matchen hedras 30 hjältar, som gjort något stort och bra för sin omgivning. Nomineringen har varit fri, och därefter har en omröstning på People Magazines hemsida avgjort vilka som får priset.

Brad Hennefer heter en av pristagarna. Han bor i New Jersey och har startat Golf for life, en organisation som hjälper människor med Down syndrom att börja spela golf.

Fore!