Bara några veckor kvar

Fortfarande inte bestämt er? Gör det. Åk till Malmö, det är "Möss och människor" värd.

Smakprov? Voila!



Spelas t.o.m. 5 dec. Biljetter på Kulturcentralen.

Premiärkänslor

Jag är stolt. Glad. Tacksam. Och berörd. Fler känslor skulle kunna läggas till och forma en rad av ord. Men det jag vill ge uttryck för är det som finns i magen och hjärtat - ett varmt känt tack till alla mina kolleger som gjorde premiären på "Möss och människor" till en fantastisk kväll.


Ni är mina hjältar - allihopa. Och ni har förverkligat en dröm - att Mooms ska göra "Möss och människor" med en skådespelare med egen utvecklingsstörning i rollen som Lennie. Gunilla - det gjorde du j-t bra!

Så, kära läsare av bloggen. Jag må vara part i målet, men det spelar ingen roll. Gå och se. Boka här. Läs mer här. Kolla in processen bakom här.


(foto: Henrik Hedenius. På bilderna syns Hugo Emretsson som George, Gunilla Ericsson som Lennie, Anna Persson som Mae och Lynette Koyana som Hoppets ande.)
Tidigare inlägg om "Möss och människor": Social kollationering, Blogg bakom kulisserna.

Blogg bakom kulisserna

På Moomsteatern har vi en "bakom kulisserna"-blogg, där medverkande i den aktuella produktionen är fria att lägga upp det de känner för.

Just nu repeteras Steinbecks "Möss och människor", och bloggen får de mest oväntade inlägg. Varför blöder Jan? Klarar hunden Emma sina scenerier? Detta, och mer därtill, får ni veta om ni läser Moomsteaterns blogg.

Social kollationering

"Möss och människor" är kanske John Steinbecks mest kända roman. George och den efterblivne jätten Lennie tar sig fram som gårdsarbetare i depressionens USA. Den har spelats över hela världen, och stått på min önskelista länge. Att ha en skådespelare med utvecklingsstörning i rollen som Lennie skulle ge den en ny dimension. Pjäsen är naturligt "vår".

Att den aldrig tidigare förverkligats beror på att den krävt en för stor ensemble. Eller så trodde jag, tills vår producent Sandra Johansson för mer än ett år sedan kom med våghalsig idé. Ett synopsis för "Möss och människor" med en hanterlig storlek. Och där Lennie inte bara görs av en skådespelare med utvecklingsstörning, utan också byter kön.

Steinbecks roman har alltid varit om klass och ras. Med vår variant blir den också en berättelse om kön och funktionshinder på nya nivåer. Könsbytet ställer även sexuell läggning i ljuset.

Idag började det på allvar.

Den första dagen i ett repetitionsarbete kallas kollationering. Men skådespelarna på Moomsteatern har skapat en nyordning. En social kollationering.

Bakgrunden är en skådespelares uttryckta känsla av att när arbetet börjar så "kan alla andra allt". En upplevd rädsla för att inte räcka till bland en massa människor skådisen inte känner. Och där just "inte känner" varit nyckelorden.

Svaret har blivit en social kollationering, där alla kommer samman före repetitionsarbetets början, med huvudsyftet att umgås och ha det bra. Det är numera tradition och läggs före alla nya repetitionsstarter. Och som har samma förlösande funktion för alla inblandade, oavsett kön, ålder eller funktionsnedsättning.

Så idag samlades 25 personer på Kulturens Östarp och kollade gamla tiders lantbruk, åt picnic i det gröna och hade det bra. Det är en alldeles särskilt underbar känsla när så många vitt skilda människor, bakgrunder, kompetenser och livserfarenheter samlas för att börja rikta in sig mot ett gemensamt mål. Och när man är på väg mot något som aldrig gjorts förut så förhöjs den känslan ytterligare.

Möss och människor har premiär den 3 oktober på Moomsteatern i Malmö. Lennie spelas av Gunilla Ericsson, George av Hugo Emretsson och regin är Kajsa Bramsviks. Mer om produktionen, biljetter etc här.