Jasenko Selimovic försöker blåsa liv i en kulturpolitisk debatt i GP i veckan. Det är bra. Men swingarna han tar till är kanske inte alltid klockrena.
Han kritiserar sossarna och Pagrotsky hårt för att använda kulturen som ett verktyg i "arbetsmarknadspolitiken, exportpolitiken, finanspolitiken och allt möjligt annat, förutom just – kulturpolitiken"). Men i kulturutredningen, beställd av sittande regering, finns ett helt jättekapitel om aspekt-politiken. Kulturen ska göra nytta i utbildningsväsendet, regional tillväxt samt främja hälsa och miljö. Same, same - but different?
I artikeln menar Selimovic också att ett för allt för brett kulturbegrepp utarmar kulturen och sänker nivån på denna tills den blir betydelselös. Svaret på detta är professionalisering. Denna ställs mot "lek för sysslolösa amatörer".
Selimovic fortsätter: "För handen på hjärtat: vill ni bli opererade av en amatörkirurg vars främsta kompetens är att ”han vill vara med och operera”? Om inte – ställ då frågan: varför skulle kulturen ha så dålig status att alla kan vara med och vara konstnärer?"
Detta väcker två grupper av frågor:
* Vilka är alla dessa amatörer som får en så betydande del av den nationella kultur-kakan?
* Selimovic egen väg från ingenting till en av de skarpaste regiskalpellerna i landet - hade den ingen publik alls? Fanns det inga mellansteg på den resan?
Jag tror bra bredd och kvalitet på spetseliten har ett samband. Och jag tror intresset för konsumtion av den professionella kulturen stärks av att många är aktiva med sitt eget skapande.
Han hade kunnat välja fotboll som liknelse istället för kirurgi. Zlatan är briljant, och hela världen följer honom. Han behöver inte politisk bortprioritering av varken korpen, div 5 eller knattefotboll för att glänsa.
Jag hyllar Selimovics vilja att blåsa liv i kulturdebatten, och hoppas han kommer in i riksdagen. Men jag undrar ändå vad han konkret vill. Peka med den professionella skalpellen. Vad ska bort, Jasenko?
SvD, GTs kulturblogg, SR,
Visar inlägg med etikett kulturutredningen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kulturutredningen. Visa alla inlägg
tisdag 27 oktober 2009
tisdag 22 september 2009
Funktionshinder i kulturproppen
Nedan kan ni läsa huvuddelen av vad som står i kulturproppen som har anknytning till funktionshinder/funktionsnedsättning.
Jag vill bara peka på en sak. Vi tog upp det i Moomsteaterns remissvar, och jag väljer att peka igen. Avsnittet är i fet stil nedan, och återges här: "Kulturens värden ska vara tillgängliga för alla – genom bildningsarbete, genom möjligheter till eget skapande och genom möjligheter att ta del av professionellt konstnärligt skapande. Funktionsnedsattas perspektiv ska därför beaktas i alla regeringsinitiativ på kulturområdet."
Man ska få möjlighet att TA DEL AV professionellt konstnärligt skapande. Tillgänglighet till konsumtion av professionell kultur således. Jag menar att det måste vara full delaktighet på alla områden som gäller. Och då även som professionellt verksamma yrkesmänniskor.
I övrigt kan man sammanfatta med att även om en del goda mål finns, så finns inte några nya progressiva förslag på hur vi ska nå dit.
Det är inte tillräckligt.
---
Läsa hela texten? Så här står det i kulturproppen under "3.4.8 Handikappolitik
Resultat
För handikappolitiken gäller följande mål:
- en samhällsgemenskap med mångfald som grund,
- att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet,
- jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionshinder.
Det handikappolitiska arbetet ska inriktas särskilt på:
- att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionshinder,
- att förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funktionshinder,
- att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsättningar för självständighet och självbestämmande.
Målen är beslutade av riksdagen i samband med att den nationella handlingsplanen för handikappolitiken – Från patient till medborgare – antogs av riksdagen (prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000: SoU14, rskr. 1999/2000:240).
På kulturområdet är Statens kulturråd och Riksantikvarieämbetet de sektorsansvariga myndigheterna med uppgift att samordna, stödja och driva på utvecklingen för att uppnå de nationella målen.
Kulturrådet har i januari 2009 genomfört en enkätundersökning om tillgänglighet till kultur för personer med funktionsnedsättning. Enkäten skickades till regionala kulturinstitutioner, fria teatergrupper och musikföreningar med egen scen. Resultatet visar att det pågår ett omfattande arbete för att öka tillgängligheten men att mycket återstår att göra för dessa aktörer. Den fysiska tillgängligheten betonas ofta mer än tillgängligheten i övriga delar av verksamheten och utformning av intern och extern information.
Inom tillgänglighetsområdet har Statens kulturråd prioriterat scenkonsten. Ett resultat av detta är Hallundadeklarationen som antogs på en nordisk konferens under 2008 arrangerad av Statens kulturråd i samarbete med Riksteatern och Nordiska handikappolitiska rådet. Denna deklaration, som tillkom på initiativ av de branschföreträdare som deltog i seminariet, uppmanar chefer och ledningar inom scenkonstområdet att ta ett ökat ansvar för att förbättra tillgängligheten till information, lokaler och verksamhet för personer med funktionsnedsättning.
Statens kulturråd ansvarar för att fördela särskilda bidragsmedel med syfte att inom sitt sektorsansvar främja tillgången till kultur för personer
med funktionsnedsättning. Under 2008 beviljades 14 projektbidrag på totalt 2,7 miljoner kronor.
Riksantikvarieämbetet betalar årligen ut ca 1 miljon kronor som går direkt till åtgärder för att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning. Därutöver kan del av projektmedel användas för samma syfte, men i de fallen görs ingen särredovisning. Inom Nordiska ministerrådets ram deltar Riksantikvarieämbetet i ett samarbetsprojekt om tillgänglighet till olika kulturhistoriska miljöer. Riksantikvarieämbetet har även medverkat till att tillgänglighetsfrågorna har förts in i kulturarvsutbildningen vid Stockholms universitet.
PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 17
Med propositionen Språk för alla – förslag till språklag (prop. 2008/09:153) föreslog regeringen en ny språklag. Lagförslaget har antagits av riksdagen och lagen trädde i kraft den 1 juli 2009. Enligt den nya lagen har det allmänna ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.
Propositionen Utveckling för oberoende och kvalitet – Radio och TV i allmänhetens tjänst 2010 – 2013 (prop. 2008/09:195) överlämnades till riksdagen i juni 2009. Propositionen innehåller förslag till villkor och riktlinjer för den kommande tillståndsperioden för Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR). I propositionen föreslår regeringen att ett mål för tillståndsperioden ska vara att alla program på svenska i SVT1, SVT2, SVTB, Kunskapskanalen och SVT24 ska textas. Vidare föreslås att SVT ska höja ambitionsnivån när det gäller verksamhet på teckenspråk. Regeringen gör i propositionen bedömningen att fler program på teckenspråk även i UR samt fler teckentolkade program och försök
med syntolkning i både SVT och UR bör vara en rimlig utveckling mot det långsiktiga målet att göra hela utbudet tillgängligt för alla medborgare.
I utredningsbetänkandet En ny radio- och TV-lag (SOU 2008:116) föreslås en helt ny lagregel om att tv-sändningar ska utformas så att programmen blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Detta ska ske genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande. Ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Talboks- och punktskriftsbiblioteket och Taltidningsnämnden har under året fått ett gemensamt regeringsuppdrag att utreda möjligheterna till ökad samverkan mellan myndigheterna, vilket har avlämnats genom rapporten Samverkan för ökad tillgänglighet. Samtidigt fick Taltidningsnämnden ett eget uppdrag om att kartlägga behovet av taltidningar och utreda möjligheterna till effektiviseringar, vilket avrapporterades med Framtida inriktning för taltidningsverksamheten i Sverige.
Statens maritima museer har genomfört projektet ”Alla ombord” där barn och unga oavsett funktionsförmåga ska kunna delta aktivt i den pedagogiska verksamheten.
Analys och slutsats
Kulturens värden ska vara tillgängliga för alla – genom bildningsarbete, genom möjligheter till eget skapande och genom möjligheter att ta del av professionellt konstnärligt skapande. Funktionsnedsattas perspektiv ska därför beaktas i alla regeringsinitiativ på kulturområdet.
Att regering och riksdag har stärkt teckenspråkets ställning är viktigt ur ett demokratiskt och yttrandefrihetsperspektiv.
Under 2008 har tillgängligheten inom scenkonsten särskilt uppmärksammats. Regeringen ser positivt på branschens eget initiativ att flytta fram positionerna genom Hallundadeklarationen.
Det är angeläget att programmen i radio och tv görs tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Regeringens förslag och bedömningar när det gäller radio och tv i allmänhetens tjänst samt utredningsförslaget om en ny radio och tv-lag är viktiga steg mot ett ökat tillgängliggörande.
Regeringen har i direktivet till filmutredningen (dir. 2008:88) gett utredningen i uppdrag att beakta frågan om filmens tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Regeringen bedömer att utvecklingen har gått framåt men att det finns ytterligare förutsättningar för att bredda tillgängligheten." Budgetprop. Kostnadsområde 17.
Detta leder till följande förslag där ordet funktionshinder eller funktionsnedsättning återfinns:
"Regeringen föreslår att riksdagen /.../ 12. bemyndigar regeringen att under 2010 för ramanslaget 14:2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen besluta om stöd för studerande med funktionshinder vid folkhögskolor som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 12 000 000 kronor under 2011 (avsnitt 16.1.2)" Budgetprop. Kostnadsområde 17.
Detta är ingen större ändring.
Jag vill bara peka på en sak. Vi tog upp det i Moomsteaterns remissvar, och jag väljer att peka igen. Avsnittet är i fet stil nedan, och återges här: "Kulturens värden ska vara tillgängliga för alla – genom bildningsarbete, genom möjligheter till eget skapande och genom möjligheter att ta del av professionellt konstnärligt skapande. Funktionsnedsattas perspektiv ska därför beaktas i alla regeringsinitiativ på kulturområdet."
Man ska få möjlighet att TA DEL AV professionellt konstnärligt skapande. Tillgänglighet till konsumtion av professionell kultur således. Jag menar att det måste vara full delaktighet på alla områden som gäller. Och då även som professionellt verksamma yrkesmänniskor.
I övrigt kan man sammanfatta med att även om en del goda mål finns, så finns inte några nya progressiva förslag på hur vi ska nå dit.
Det är inte tillräckligt.
---
Läsa hela texten? Så här står det i kulturproppen under "3.4.8 Handikappolitik
Resultat
För handikappolitiken gäller följande mål:
- en samhällsgemenskap med mångfald som grund,
- att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet,
- jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionshinder.
Det handikappolitiska arbetet ska inriktas särskilt på:
- att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionshinder,
- att förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funktionshinder,
- att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsättningar för självständighet och självbestämmande.
Målen är beslutade av riksdagen i samband med att den nationella handlingsplanen för handikappolitiken – Från patient till medborgare – antogs av riksdagen (prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000: SoU14, rskr. 1999/2000:240).
På kulturområdet är Statens kulturråd och Riksantikvarieämbetet de sektorsansvariga myndigheterna med uppgift att samordna, stödja och driva på utvecklingen för att uppnå de nationella målen.
Kulturrådet har i januari 2009 genomfört en enkätundersökning om tillgänglighet till kultur för personer med funktionsnedsättning. Enkäten skickades till regionala kulturinstitutioner, fria teatergrupper och musikföreningar med egen scen. Resultatet visar att det pågår ett omfattande arbete för att öka tillgängligheten men att mycket återstår att göra för dessa aktörer. Den fysiska tillgängligheten betonas ofta mer än tillgängligheten i övriga delar av verksamheten och utformning av intern och extern information.
Inom tillgänglighetsområdet har Statens kulturråd prioriterat scenkonsten. Ett resultat av detta är Hallundadeklarationen som antogs på en nordisk konferens under 2008 arrangerad av Statens kulturråd i samarbete med Riksteatern och Nordiska handikappolitiska rådet. Denna deklaration, som tillkom på initiativ av de branschföreträdare som deltog i seminariet, uppmanar chefer och ledningar inom scenkonstområdet att ta ett ökat ansvar för att förbättra tillgängligheten till information, lokaler och verksamhet för personer med funktionsnedsättning.
Statens kulturråd ansvarar för att fördela särskilda bidragsmedel med syfte att inom sitt sektorsansvar främja tillgången till kultur för personer
med funktionsnedsättning. Under 2008 beviljades 14 projektbidrag på totalt 2,7 miljoner kronor.
Riksantikvarieämbetet betalar årligen ut ca 1 miljon kronor som går direkt till åtgärder för att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning. Därutöver kan del av projektmedel användas för samma syfte, men i de fallen görs ingen särredovisning. Inom Nordiska ministerrådets ram deltar Riksantikvarieämbetet i ett samarbetsprojekt om tillgänglighet till olika kulturhistoriska miljöer. Riksantikvarieämbetet har även medverkat till att tillgänglighetsfrågorna har förts in i kulturarvsutbildningen vid Stockholms universitet.
PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 17
Med propositionen Språk för alla – förslag till språklag (prop. 2008/09:153) föreslog regeringen en ny språklag. Lagförslaget har antagits av riksdagen och lagen trädde i kraft den 1 juli 2009. Enligt den nya lagen har det allmänna ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.
Propositionen Utveckling för oberoende och kvalitet – Radio och TV i allmänhetens tjänst 2010 – 2013 (prop. 2008/09:195) överlämnades till riksdagen i juni 2009. Propositionen innehåller förslag till villkor och riktlinjer för den kommande tillståndsperioden för Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR). I propositionen föreslår regeringen att ett mål för tillståndsperioden ska vara att alla program på svenska i SVT1, SVT2, SVTB, Kunskapskanalen och SVT24 ska textas. Vidare föreslås att SVT ska höja ambitionsnivån när det gäller verksamhet på teckenspråk. Regeringen gör i propositionen bedömningen att fler program på teckenspråk även i UR samt fler teckentolkade program och försök
med syntolkning i både SVT och UR bör vara en rimlig utveckling mot det långsiktiga målet att göra hela utbudet tillgängligt för alla medborgare.
I utredningsbetänkandet En ny radio- och TV-lag (SOU 2008:116) föreslås en helt ny lagregel om att tv-sändningar ska utformas så att programmen blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Detta ska ske genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande. Ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Talboks- och punktskriftsbiblioteket och Taltidningsnämnden har under året fått ett gemensamt regeringsuppdrag att utreda möjligheterna till ökad samverkan mellan myndigheterna, vilket har avlämnats genom rapporten Samverkan för ökad tillgänglighet. Samtidigt fick Taltidningsnämnden ett eget uppdrag om att kartlägga behovet av taltidningar och utreda möjligheterna till effektiviseringar, vilket avrapporterades med Framtida inriktning för taltidningsverksamheten i Sverige.
Statens maritima museer har genomfört projektet ”Alla ombord” där barn och unga oavsett funktionsförmåga ska kunna delta aktivt i den pedagogiska verksamheten.
Analys och slutsats
Kulturens värden ska vara tillgängliga för alla – genom bildningsarbete, genom möjligheter till eget skapande och genom möjligheter att ta del av professionellt konstnärligt skapande. Funktionsnedsattas perspektiv ska därför beaktas i alla regeringsinitiativ på kulturområdet.
Att regering och riksdag har stärkt teckenspråkets ställning är viktigt ur ett demokratiskt och yttrandefrihetsperspektiv.
Under 2008 har tillgängligheten inom scenkonsten särskilt uppmärksammats. Regeringen ser positivt på branschens eget initiativ att flytta fram positionerna genom Hallundadeklarationen.
Det är angeläget att programmen i radio och tv görs tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Regeringens förslag och bedömningar när det gäller radio och tv i allmänhetens tjänst samt utredningsförslaget om en ny radio och tv-lag är viktiga steg mot ett ökat tillgängliggörande.
Regeringen har i direktivet till filmutredningen (dir. 2008:88) gett utredningen i uppdrag att beakta frågan om filmens tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Regeringen bedömer att utvecklingen har gått framåt men att det finns ytterligare förutsättningar för att bredda tillgängligheten." Budgetprop. Kostnadsområde 17.
Detta leder till följande förslag där ordet funktionshinder eller funktionsnedsättning återfinns:
"Regeringen föreslår att riksdagen /.../ 12. bemyndigar regeringen att under 2010 för ramanslaget 14:2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen besluta om stöd för studerande med funktionshinder vid folkhögskolor som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 12 000 000 kronor under 2011 (avsnitt 16.1.2)" Budgetprop. Kostnadsområde 17.
Detta är ingen större ändring.
Kommentarer till kulturproppen
Hur blev det? Tja, i förhållande till det skrämskott kulturlivet fick när Reinfeldt först tillsatte Cecilia Stegö Chilò, så är det här bättre. Och i förhållande till kulturutredningen så är valen av vad som görs och inte görs sansade. Vi slipper supermyndigheter till exempel.
I målen finns begreppet kvalitet kvar. Bra! Ty även om den är aldrig så subjektiv och svår att mäta, så är den ett begrepp att förhålla sig till.
Regionala portföljer. Bra, om än inte reservationslöst. Det är ideologiskt - och praktiskt - bra med minskat avstånd till makten. Frågetecknen kan komma vid genomförandet. När det politiska styret ska skära ner nästa gång, så riskerar den fria kulturen att missgynnas av att regionens äger sina egna institutioner. Klarar man att ta kulturpolitiska beslut, eller blir det det egna ägaransvaret som talar?
Kulturbryggan ersätter Framtidens Kultur. Försöket att skapa fler finansiärer för kultur är bra. Ju mer fristående desto bättre. Om den nationella kulturpolitiken däremot använder de fristående finansiärerna för att avsvära sig sitt ansvar så är det till noll och ingen nytta. Kulturbryggans värde avgörs av om den blir en fristående kraft eller ett alibi.
Mer slantar till skapande skola. Jaha. Okontroversiellt, visst. Vem tycker det är fel med mer resurser till barnkultur? Och hur viktigt är det om modellen heter skapande skola eller nåt annat? Den viktiga fajten återstår. Kulturens status i den svenska skolan. Vilket utrymme ska den ha? Får den finnas och utvecklas i plugg och disciplin-andan? Det bestämmer inte kulturdepartementet.
Riksteatern -10 miljoner. Dåligt. Tanken om att minska egenproducerad teater till förmån för att distribuera andra teatrars produktioner är en redan pågående process. Den kulturpolitiska skiljelinjen är hur viktigt det är att kulturen finns i hela landet. I Stockholm är utbudet vid sidan om den kommunägda institutionen enormt, ofta med nationella medel som del eller huvudfinansiär. Då känns det rimligt att också Sverige utanför tullarna får ett komplement till sina ordinarie institutioner.
Inget nytt operahus i Stockholm - än. Är det Thomas Idergaard som blivit bönhörd, när investeringar får vänta tills krisen har lagt sig? Nja, nya operahus kostar en massa pesetas. Det finns nog fler anledningar än en debattartikel att det får vänta.
En satsning på de kreativa näringarna. 73 miljoner. Bra. De kreativa näringarna är en framtidsindustri. Jämför med önskade miljarder till fordonsindustrin.
Unga Klara får 3 miljoner. Deras betydelse är enorm. Bra att de får pengar, men det kunde gärna ha varit mer.
Allianserna och centrumbildningarna byggs ut. Alla är positiva till detta. Själv undrar jag om inte pengarna gjort mer nytta hos teatrarna, arrangörerna och producenterna. Artisternas försörjning måste däremot fortfarande lösas. Som det är nu - låga löner i kombo med periodvis a-kassa - så finns det hur mycket utrymme som helst för utveckling.
Romernas ställning stärks. På tiden.
4,5% uppräkning för scenkonst-institutionerna. Bra. Bara att hoppas att kommun och region hänger med, och att det sätter exempel när det gäller uppräkningarna för det fria kulturlivet. Man får drömma, va?
Stödet till kulturtidskrifter minskar/ändras. Inte så värst. Mer konst, mindre samhälle tror jag sammanfattningen är. Jag tror inte på att regeringen ska skriva innehållsförteckningar. Och jag tror att smalare press i samhällsfrågor är viktigt för demokratin.
Livstidslönerna bort. Som en sann kulturarbetare så borde jag förstås vara missnöjd. Men om jag förstått kritiken rätt, så låser garantin som livstidslönerna är upp pengar i budgeten. Men de används endast om personerna i garantin inte får tillräckligt med andra inkomster. Många av livstidskonstnärerna är verkligen välförtjänta mottagare. Men flera av dom har sådan försörjning att deras garantipengar aldrig används. Om jag lärt mig rätt och det är så det fungerar, så känns det som ett ineffektivt sätt att använda medlen.
Jag är däremot tveksam till att regeringen anser det bra att pengarnas alternativa användning går till stipendier. Konstnärerna arbetar. Stipendier är bra, men det som verkligen saknas är löner och pensionsinbetalningar.
Funktionshinder i proppen: Förslagen till ny utveckling förekommer lika sparsamt som i utredningen. Proppen innehåller däremot en lång (nåja) skrivning om "Handikappolitik". Denna återges i sin helhet i en egen post:
Proppen i olika sorters media:
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6.
SvD 1, 2, 3.
Sydsvenskan 1.
HD 1.
Exp 1, 2.
Kristianstadsbladet 1, 2, 3.
Nummer.se 1.
Kulturekonomi 1, 2, 3, 4, 5.
Kulturproppen pdf.
Handlingsplanen för kreativa näringar pdf.
I målen finns begreppet kvalitet kvar. Bra! Ty även om den är aldrig så subjektiv och svår att mäta, så är den ett begrepp att förhålla sig till.
Regionala portföljer. Bra, om än inte reservationslöst. Det är ideologiskt - och praktiskt - bra med minskat avstånd till makten. Frågetecknen kan komma vid genomförandet. När det politiska styret ska skära ner nästa gång, så riskerar den fria kulturen att missgynnas av att regionens äger sina egna institutioner. Klarar man att ta kulturpolitiska beslut, eller blir det det egna ägaransvaret som talar?
Kulturbryggan ersätter Framtidens Kultur. Försöket att skapa fler finansiärer för kultur är bra. Ju mer fristående desto bättre. Om den nationella kulturpolitiken däremot använder de fristående finansiärerna för att avsvära sig sitt ansvar så är det till noll och ingen nytta. Kulturbryggans värde avgörs av om den blir en fristående kraft eller ett alibi.
Mer slantar till skapande skola. Jaha. Okontroversiellt, visst. Vem tycker det är fel med mer resurser till barnkultur? Och hur viktigt är det om modellen heter skapande skola eller nåt annat? Den viktiga fajten återstår. Kulturens status i den svenska skolan. Vilket utrymme ska den ha? Får den finnas och utvecklas i plugg och disciplin-andan? Det bestämmer inte kulturdepartementet.
Riksteatern -10 miljoner. Dåligt. Tanken om att minska egenproducerad teater till förmån för att distribuera andra teatrars produktioner är en redan pågående process. Den kulturpolitiska skiljelinjen är hur viktigt det är att kulturen finns i hela landet. I Stockholm är utbudet vid sidan om den kommunägda institutionen enormt, ofta med nationella medel som del eller huvudfinansiär. Då känns det rimligt att också Sverige utanför tullarna får ett komplement till sina ordinarie institutioner.
Inget nytt operahus i Stockholm - än. Är det Thomas Idergaard som blivit bönhörd, när investeringar får vänta tills krisen har lagt sig? Nja, nya operahus kostar en massa pesetas. Det finns nog fler anledningar än en debattartikel att det får vänta.
En satsning på de kreativa näringarna. 73 miljoner. Bra. De kreativa näringarna är en framtidsindustri. Jämför med önskade miljarder till fordonsindustrin.
Unga Klara får 3 miljoner. Deras betydelse är enorm. Bra att de får pengar, men det kunde gärna ha varit mer.
Allianserna och centrumbildningarna byggs ut. Alla är positiva till detta. Själv undrar jag om inte pengarna gjort mer nytta hos teatrarna, arrangörerna och producenterna. Artisternas försörjning måste däremot fortfarande lösas. Som det är nu - låga löner i kombo med periodvis a-kassa - så finns det hur mycket utrymme som helst för utveckling.
Romernas ställning stärks. På tiden.
4,5% uppräkning för scenkonst-institutionerna. Bra. Bara att hoppas att kommun och region hänger med, och att det sätter exempel när det gäller uppräkningarna för det fria kulturlivet. Man får drömma, va?
Stödet till kulturtidskrifter minskar/ändras. Inte så värst. Mer konst, mindre samhälle tror jag sammanfattningen är. Jag tror inte på att regeringen ska skriva innehållsförteckningar. Och jag tror att smalare press i samhällsfrågor är viktigt för demokratin.
Livstidslönerna bort. Som en sann kulturarbetare så borde jag förstås vara missnöjd. Men om jag förstått kritiken rätt, så låser garantin som livstidslönerna är upp pengar i budgeten. Men de används endast om personerna i garantin inte får tillräckligt med andra inkomster. Många av livstidskonstnärerna är verkligen välförtjänta mottagare. Men flera av dom har sådan försörjning att deras garantipengar aldrig används. Om jag lärt mig rätt och det är så det fungerar, så känns det som ett ineffektivt sätt att använda medlen.
Jag är däremot tveksam till att regeringen anser det bra att pengarnas alternativa användning går till stipendier. Konstnärerna arbetar. Stipendier är bra, men det som verkligen saknas är löner och pensionsinbetalningar.
Funktionshinder i proppen: Förslagen till ny utveckling förekommer lika sparsamt som i utredningen. Proppen innehåller däremot en lång (nåja) skrivning om "Handikappolitik". Denna återges i sin helhet i en egen post:
Proppen i olika sorters media:
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6.
SvD 1, 2, 3.
Sydsvenskan 1.
HD 1.
Exp 1, 2.
Kristianstadsbladet 1, 2, 3.
Nummer.se 1.
Kulturekonomi 1, 2, 3, 4, 5.
Kulturproppen pdf.
Handlingsplanen för kreativa näringar pdf.
fredag 29 maj 2009
Kulturutredningen som lättläst
Nu finns kulturutredningen som lättläst. På bara 13 sidor!
Orden "handikapp", "funktionsnedsättning", "funktionshinder" eller "utvecklingsstörning" återfinns inte en enda gång. Vilket i sin tur är en briljant lättläst version av vad som återfinns om detta i den 900-sidiga varianten.
Nytt och halvnytt i media om kulturutredningen: SvD 1, 2, 3, 4. DN 1, 2, 3, 4, 5. Dalademokraten. Kristianstadbladet. Aftonbladet 1, 2. Sydsvenskan. GP. Nummer.se.
Moomsteatern remiss-svar här.
Orden "handikapp", "funktionsnedsättning", "funktionshinder" eller "utvecklingsstörning" återfinns inte en enda gång. Vilket i sin tur är en briljant lättläst version av vad som återfinns om detta i den 900-sidiga varianten.
Nytt och halvnytt i media om kulturutredningen: SvD 1, 2, 3, 4. DN 1, 2, 3, 4, 5. Dalademokraten. Kristianstadbladet. Aftonbladet 1, 2. Sydsvenskan. GP. Nummer.se.
Moomsteatern remiss-svar här.
måndag 18 maj 2009
Vad ska vi med kultur till?
DN ägnar sin huvudledare åt kultur (Ska jag skriva ett utropstecken?). Man konstaterar att kulturen har folkligt stöd, men att "vi saknar kulturpolitiker med vidare vyer och insikt om att kultur har ett egenvärde."
Generaliseringar är sällan rättvisande. Jag har träffat åtskilliga kulturpolitiker som hyllar kulturens egenvärde. Kulturutredningen ställer inte de frågorna däremot.
Hur skönt är det inte då att läsa artikeln i samma tidning om Skuggutredningens remiss-svar. Stina Oscarsson, Erik Uddenberg, Jacob Hirdwall och Jonas Kruse formulerar frågorna jag och många aktiva kulturarbetare skulle vilja ha en diskussion om. Och tänk, jag tror att många kulturpolitiker också längtar efter just det samtalet.
Man föreslår en återremiss och tillsättandet av en ny parlamentarisk utredning som får tre år på sig. Tid nog för kulturpolitiken att hitta kulturens egenvärde?
Generaliseringar är sällan rättvisande. Jag har träffat åtskilliga kulturpolitiker som hyllar kulturens egenvärde. Kulturutredningen ställer inte de frågorna däremot.
Hur skönt är det inte då att läsa artikeln i samma tidning om Skuggutredningens remiss-svar. Stina Oscarsson, Erik Uddenberg, Jacob Hirdwall och Jonas Kruse formulerar frågorna jag och många aktiva kulturarbetare skulle vilja ha en diskussion om. Och tänk, jag tror att många kulturpolitiker också längtar efter just det samtalet.
Man föreslår en återremiss och tillsättandet av en ny parlamentarisk utredning som får tre år på sig. Tid nog för kulturpolitiken att hitta kulturens egenvärde?
torsdag 14 maj 2009
Tunn delaktighet i kulturutredningen
Dagens inlägg är Moomsteaterns remiss-svar på Kulturutredningen. Med denna matiga post så blir lite bloggpaus över helgen. Berlin väntar.
Från Tillgänglighet till Full delaktighet på lika villkor
Bakgrund.
Vi upplever att vårt kärnområde – den integrerade konsten baserad på professionella kulturarbetare med funktionsnedsättning – är underutvecklad i kulturutredningen. Vi fokuserar därför vårt remissvar till just denna del.
Betänkandet.
Kulturutredningen nämner begreppen handikapp, funktionshinder och funktionsnedsättning (eller dess böjningar) endast ett fåtal gånger. Av dessa omnämnanden återfinns flera i bakgrundsbeskrivningar. Det finns egentligen bara två förslag på utfästelser i betänkandet som välvilligt skulle kunna tolkas som att de specifikt rör professionella kulturarbetare med funktionsnedsättning. Det är:
1.de statliga instansernas föreslagna särskilda uppmärksamhet på funktionshindrades villkor för deltagande i kulturlivet (betänkandet, sid 28)
2.Att i kartläggningen av länens resurser framhålla funktionshindrades olika sammanslutningar.
Det är för tunt.
Full delaktighet.
Den nya kulturpolitiken bör innehålla mål och plan för inte bara tillgängligheten till konsumtion av kultur hos statsunderstödda institutioner/möjliggöra projektdeltagande för personer med funktionsnedsättning, utan för den fulla delaktigheten på alla nivåer i kulturlivet – på lika villkor.
Exempel: Full delaktighet betyder att personer med funktionsnedsättning ska ha samma möjligheter (stora som små) som andra att utbilda sig inom konstnärliga områden, samma möjligheter till att få sin historia berättad, till jobben som professionella subjekt och kulturskapare, till makt och ansvar i kulturlivet, till att få lyckas och misslyckas, till att synas och bli synade.
Vi ser ingen analys av området professionella kulturskapare med funktionsnedsättning. Varken omfattning idag eller strategier för att motverka eventuell diskriminering. Inget om önskad utveckling. Inga mål som skulle kunna liknas vid målen för t.ex. jämställdhet mellan könen inom scenkonsten (Plats på scen – Betänkande av Kommittén för jämställdhet inom scenkonstområdet (SOU 2006:42).)
Så här skulle det kunna se ut: (vi har helt enkelt bytt ut kön mot funktionsnedsättning)
övergripande jämställdhetsmål för regeringens politik på scenkonstområdet…:
- Personer med och utan funktionsnedsättning ska ha samma rätt och möjlighet till deltagande i, inflytande över och delaktighet i scenkonsten.
- Personer med och utan funktionsnedsättning som är verksamma inom scenkonsten ska ha samma möjligheter och villkor ifråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut…
Kulturpolitiken behöver ta ställning för den fulla delaktigheten på alla nivåer på lika villkor om vi ens ska kunna ta de första stegen mot ett integrerat kulturliv. Det gäller inom det egna ansvarsområdet för finansiering av kulturen i alla dess former. Men också gentemot andra departement och myndigheter i syfte att möjliggöra full delaktighet på alla nivåer. Detta gäller särskilt möjligheten till eftergymnasial utbildning inom konstnärliga yrken. Danmark har lyckats undersöka/hitta modeller. I Sverige ligger ansvaret för utbildning på Skolverket, som inte anser sig ha som uppdrag att skapa fler lösningar än de redan existerande ramverken.
Sektorsansvaret för kulturlivet ligger på Kulturrådet, men inte heller här finns det något som tyder på ett utsträckt ansvarstagande för möjliggörandet av professionella kulturarbetare med funktionsnedsättning.
Praktiskt skapar det problem för såväl Tyst Teater som för Moomsteaterns återrekrytering av professionella skådespelare, och Sverige stänger dörren för en önskad utveckling. Verksamheter i Sverige på andra kulturområden vittnar om samma grundproblem. Exempel på detta är Kulturcentrum Skåne, som länge försökt nå en permanent lösning för en eftergymnasial utbildning inom kulturområdet för personer med utvecklingsstörning. Strukturen finns fortfarande inte som gör det möjligt.
Därför föreslår vi att samtliga myndigheter inom kulturpolitiken får i uppdrag att på samtliga områden ta ansvar för att möjliggöra full delaktighet på alla nivåer i kulturlivet på lika villkor. Det betyder ingen fribiljett till konstnärliga yrken för människor med funktionsnedsättning, men möjligheten att utbildas och därefter konkurrera på kulturarbetsmarknaden, måste säkerställas. Uppdraget bör utformas så att myndigheterna flexibelt kan och skall stärka denna utveckling när förutsättningarna för detta finns.
Vidare bör ett uppdrag att verka för att ta bort ev strukturella hinder pga funktionsnedsättning i syfte att nå full delaktighet och integration formuleras.
Aspekt-politiken.
Ett begrepp som används i diskussionen om kulturutredningen är ”aspekt-politiken”. Så som vi har förstått det gäller det att fler än bara kulturens strukturer ska vara delaktiga och utgöra möjliga arenor för kulturell verksamhet, utveckling och finansiering.
Moomsteatern ser inga problem med att kulturen gör nytta på andra områden och därmed också får en del av sin finansiering från annat håll. Vi har däremot historiska erfarenheter av att grupper som finns i utanförskap förväntas finansiera sin kulturverksamhet på grundval av sitt utanförskap. Detta stärker redan existerande segregation. När tankar om aspekt-politiken eventuellt bryts ner till anslagsfördelning måste det tillses att kulturen bär sitt fulla ansvar för övergången från utvecklingsinsatser baserat på utanförskap till kontinuerlig kulturproduktion baserat på integration och jämlikhet. Aspekt-politiken får inte utgöra en grund för att hänvisa personer/organisationer med funktionsnedsättning till andra finansieringskällor än kulturens i syfte att därmed öka det sammanlagda kulturutbudet.
I samma andetag som aspekt-politiken förklaras och verkställs måste modeller för upprätthållandet av verksamheter som har ett kulturellt egenvärde utan aspekt-politiska inslag säkerställas.
Särskilt ansvar för funktionshindrades villkor och deltagande i kulturlivet.
Särskild uppmärksamhet räcker inte. Det ska finnas ett tydligt ansvar att driva utvecklingen.
Kulturportföljer.
Moomsteatern har gärna geografiskt närmre till Staten. Det finns dock orosmoln som bör skingras:
- Verksamheter som är nationellt unika/har ett nationell eller internationellt spridningsområde, får inte låsas in av eventuellt nyttotänkande ur regionalt kulturkonsumtionsperspektiv. Dessa verksamheter måste säkerställas sin rörelsefrihet.
- Om handikapp-kulturen/den integrerade kulturen på professionell nivå ska kunna utvecklas, så kommer på sikt nya nationella centrum för utveckling att behöva etableras, på samma sätt som vi nu har Tyst Teater som resurs inom hörselskada/teckenspråk och Moomsteatern inom integrerad scenkonst för artister med/utan intellektuell funktionsnedsättning. De regionala portföljerna ska då ta nya nationella ansvar, och vår erfarenhet är att dessa inte är lätta att etablera. Därför bör det ovan nämnda särskilda ansvaret för funktionshindrades jämlikhet på kulturområdet också kunna aktiveras vid etablerandet av nya viktiga initiativ inom handikappkultur/integrerad kultur.
- I tider av knapphändig uppräkning av anslag ser vi en risk för att regionernas egna ägande av institutioner påverkar och att detta medför att dessa prioriteras gentemot icke-ägda verksamheter vid fördelningen av statliga medel.
- Som enda kommentar utan ett särskilt perspektiv på inkludering av funktionsnedsättning, ansluter vi oss till åsikten att Stockholm måste också bli en region om portföljmodellen ska fungera. Det handlar om rättvisa villkor över hela landet. Om Stockholm anses inte ha en region stark nog, så får väl detta åtgärdas.
---
Lästips: tidigare inlägg om Hallundadeklarationen.
Kulturutredningen i media: DN 1, 2, 3. SvD 1, 2, 3. AB 1, 2, 3. Nummer.se 1, 2. Smålandsposten, Newsdesk, Sydsvenskan, GP, Norra Skåne, Norrbottenskuriren, Arbetarbladet, Ystad Allehanda, ÖP, BLT.
DN igen.
Från Tillgänglighet till Full delaktighet på lika villkor
Bakgrund.
Vi upplever att vårt kärnområde – den integrerade konsten baserad på professionella kulturarbetare med funktionsnedsättning – är underutvecklad i kulturutredningen. Vi fokuserar därför vårt remissvar till just denna del.
Betänkandet.
Kulturutredningen nämner begreppen handikapp, funktionshinder och funktionsnedsättning (eller dess böjningar) endast ett fåtal gånger. Av dessa omnämnanden återfinns flera i bakgrundsbeskrivningar. Det finns egentligen bara två förslag på utfästelser i betänkandet som välvilligt skulle kunna tolkas som att de specifikt rör professionella kulturarbetare med funktionsnedsättning. Det är:
1.de statliga instansernas föreslagna särskilda uppmärksamhet på funktionshindrades villkor för deltagande i kulturlivet (betänkandet, sid 28)
2.Att i kartläggningen av länens resurser framhålla funktionshindrades olika sammanslutningar.
Det är för tunt.
Full delaktighet.
Den nya kulturpolitiken bör innehålla mål och plan för inte bara tillgängligheten till konsumtion av kultur hos statsunderstödda institutioner/möjliggöra projektdeltagande för personer med funktionsnedsättning, utan för den fulla delaktigheten på alla nivåer i kulturlivet – på lika villkor.
Exempel: Full delaktighet betyder att personer med funktionsnedsättning ska ha samma möjligheter (stora som små) som andra att utbilda sig inom konstnärliga områden, samma möjligheter till att få sin historia berättad, till jobben som professionella subjekt och kulturskapare, till makt och ansvar i kulturlivet, till att få lyckas och misslyckas, till att synas och bli synade.
Vi ser ingen analys av området professionella kulturskapare med funktionsnedsättning. Varken omfattning idag eller strategier för att motverka eventuell diskriminering. Inget om önskad utveckling. Inga mål som skulle kunna liknas vid målen för t.ex. jämställdhet mellan könen inom scenkonsten (Plats på scen – Betänkande av Kommittén för jämställdhet inom scenkonstområdet (SOU 2006:42).)
Så här skulle det kunna se ut: (vi har helt enkelt bytt ut kön mot funktionsnedsättning)
övergripande jämställdhetsmål för regeringens politik på scenkonstområdet…:
- Personer med och utan funktionsnedsättning ska ha samma rätt och möjlighet till deltagande i, inflytande över och delaktighet i scenkonsten.
- Personer med och utan funktionsnedsättning som är verksamma inom scenkonsten ska ha samma möjligheter och villkor ifråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut…
Kulturpolitiken behöver ta ställning för den fulla delaktigheten på alla nivåer på lika villkor om vi ens ska kunna ta de första stegen mot ett integrerat kulturliv. Det gäller inom det egna ansvarsområdet för finansiering av kulturen i alla dess former. Men också gentemot andra departement och myndigheter i syfte att möjliggöra full delaktighet på alla nivåer. Detta gäller särskilt möjligheten till eftergymnasial utbildning inom konstnärliga yrken. Danmark har lyckats undersöka/hitta modeller. I Sverige ligger ansvaret för utbildning på Skolverket, som inte anser sig ha som uppdrag att skapa fler lösningar än de redan existerande ramverken.
Sektorsansvaret för kulturlivet ligger på Kulturrådet, men inte heller här finns det något som tyder på ett utsträckt ansvarstagande för möjliggörandet av professionella kulturarbetare med funktionsnedsättning.
Praktiskt skapar det problem för såväl Tyst Teater som för Moomsteaterns återrekrytering av professionella skådespelare, och Sverige stänger dörren för en önskad utveckling. Verksamheter i Sverige på andra kulturområden vittnar om samma grundproblem. Exempel på detta är Kulturcentrum Skåne, som länge försökt nå en permanent lösning för en eftergymnasial utbildning inom kulturområdet för personer med utvecklingsstörning. Strukturen finns fortfarande inte som gör det möjligt.
Därför föreslår vi att samtliga myndigheter inom kulturpolitiken får i uppdrag att på samtliga områden ta ansvar för att möjliggöra full delaktighet på alla nivåer i kulturlivet på lika villkor. Det betyder ingen fribiljett till konstnärliga yrken för människor med funktionsnedsättning, men möjligheten att utbildas och därefter konkurrera på kulturarbetsmarknaden, måste säkerställas. Uppdraget bör utformas så att myndigheterna flexibelt kan och skall stärka denna utveckling när förutsättningarna för detta finns.
Vidare bör ett uppdrag att verka för att ta bort ev strukturella hinder pga funktionsnedsättning i syfte att nå full delaktighet och integration formuleras.
Aspekt-politiken.
Ett begrepp som används i diskussionen om kulturutredningen är ”aspekt-politiken”. Så som vi har förstått det gäller det att fler än bara kulturens strukturer ska vara delaktiga och utgöra möjliga arenor för kulturell verksamhet, utveckling och finansiering.
Moomsteatern ser inga problem med att kulturen gör nytta på andra områden och därmed också får en del av sin finansiering från annat håll. Vi har däremot historiska erfarenheter av att grupper som finns i utanförskap förväntas finansiera sin kulturverksamhet på grundval av sitt utanförskap. Detta stärker redan existerande segregation. När tankar om aspekt-politiken eventuellt bryts ner till anslagsfördelning måste det tillses att kulturen bär sitt fulla ansvar för övergången från utvecklingsinsatser baserat på utanförskap till kontinuerlig kulturproduktion baserat på integration och jämlikhet. Aspekt-politiken får inte utgöra en grund för att hänvisa personer/organisationer med funktionsnedsättning till andra finansieringskällor än kulturens i syfte att därmed öka det sammanlagda kulturutbudet.
I samma andetag som aspekt-politiken förklaras och verkställs måste modeller för upprätthållandet av verksamheter som har ett kulturellt egenvärde utan aspekt-politiska inslag säkerställas.
Särskilt ansvar för funktionshindrades villkor och deltagande i kulturlivet.
Särskild uppmärksamhet räcker inte. Det ska finnas ett tydligt ansvar att driva utvecklingen.
Kulturportföljer.
Moomsteatern har gärna geografiskt närmre till Staten. Det finns dock orosmoln som bör skingras:
- Verksamheter som är nationellt unika/har ett nationell eller internationellt spridningsområde, får inte låsas in av eventuellt nyttotänkande ur regionalt kulturkonsumtionsperspektiv. Dessa verksamheter måste säkerställas sin rörelsefrihet.
- Om handikapp-kulturen/den integrerade kulturen på professionell nivå ska kunna utvecklas, så kommer på sikt nya nationella centrum för utveckling att behöva etableras, på samma sätt som vi nu har Tyst Teater som resurs inom hörselskada/teckenspråk och Moomsteatern inom integrerad scenkonst för artister med/utan intellektuell funktionsnedsättning. De regionala portföljerna ska då ta nya nationella ansvar, och vår erfarenhet är att dessa inte är lätta att etablera. Därför bör det ovan nämnda särskilda ansvaret för funktionshindrades jämlikhet på kulturområdet också kunna aktiveras vid etablerandet av nya viktiga initiativ inom handikappkultur/integrerad kultur.
- I tider av knapphändig uppräkning av anslag ser vi en risk för att regionernas egna ägande av institutioner påverkar och att detta medför att dessa prioriteras gentemot icke-ägda verksamheter vid fördelningen av statliga medel.
- Som enda kommentar utan ett särskilt perspektiv på inkludering av funktionsnedsättning, ansluter vi oss till åsikten att Stockholm måste också bli en region om portföljmodellen ska fungera. Det handlar om rättvisa villkor över hela landet. Om Stockholm anses inte ha en region stark nog, så får väl detta åtgärdas.
---
Lästips: tidigare inlägg om Hallundadeklarationen.
Kulturutredningen i media: DN 1, 2, 3. SvD 1, 2, 3. AB 1, 2, 3. Nummer.se 1, 2. Smålandsposten, Newsdesk, Sydsvenskan, GP, Norra Skåne, Norrbottenskuriren, Arbetarbladet, Ystad Allehanda, ÖP, BLT.
DN igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
