onsdag 9 september 2009

Svensk film rollbesätter skådespelare med Downs syndrom

Jag är just nu på Gotland för att assistera Pierre Björkman, skådespelare på Moomsteatern. Han har fått rollen som Gustav i filmatiseringen av Anna Janssons "Alla de stillsamma döda". Gustav har Downs syndrom. Och TV4/Eyeworks har den goda smaken att vända sig till en professionell skådespelare med Downs när de rollbesätter.

När man spelar in film, så är man bara med precis när man behövs. Scenerna tas inte i någon logisk tidsföljd som har med handlingen att göra, utan man hoppar friskt i manus. Pierre har därför förberett sig på hemmaplan. Hans kolleger i ensemblen har gjort en läsning av manus för helhetens skull. Praktikanten Vendela har letat fram headshots på alla skådisar Pierre jobbar emot i filmen, så att igenkänningen är omedelbar vid inspelningen. Och tillsammans har vi i repsalen snabbt improviserat de situationer Pierre möter i inspelningen. Inte i syfte att instruera, utan för att skapa igenkänning och förståelse för vad som komma skall.

Igår var första inspelningsdagen, men vi kom redan på måndagskvällen och tog en runda till inspelningsplatsen direkt. Det finns en särskild koncentration och arbetsordning i en filminspelning som inte låter sig förklaras med ord. Pierre läste den på plats och vi åkte hem och sov gott.



Kostym hade hämtat mått från teaterns kostym-dokumentation, så det var bara att hoppa i kläderna. Sminket la en mask full med skrubbsår efter en olycka rollfiguren varit med om. Och sen iväg. Första scenerna var med Pierre Lindstedt i rollen som Gustavs pappa Egil.



Först exteriör (utomhus), sen interiör (inomhus) och däremellan ett par POV (point of view, kameran ser det en av rollfigurerna ser).

Sen var det dags att backa klockan och göra olyckan som skapat skrubbsåren han redan hade. Mer sår, mer blod. Ner i en djup grop och riggas med taggtråd, spetsiga grenar, jord och smuts. Och mer blod så klart.



Nu deltog också Thomas W Gabrielsson i rollen som Gustavs och Egils granne.

Summa av dagen: Regissören Erik Leijonborg var jättenöjd, och Pierre likaså.

På torsdag brinner det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Technorati Profile