Konsumtionsdyrkan

Idag - långfredagen 2009 - låter jag ett utdrag ur manuset till Moomsteaterns revy Mitt i (p)lytet vara dagens inlägg.



16 Konsumtionsdyrkan

JAN-ERIK:
Då var det dags att sjunga igen. Ta upp häftet och gå till sidan tre. Oh Happy Meal.

ALLSÅNG m JAN-ERIK
Oh, happy meal!
O, happy meal!
med helsvenskt nötkött!
med helsvenskt nötkött!
med helsvenskt nötkött!
och fullkornsbröd!
Oh, happy meal!

Sången rullar. Klas gör entre. Han är en blandning av präst och försäljare.

KLAS
Välkomna till Gallerians församling. För er som är nya medlemmar går det bra att skaffa sig ett club-kort. Det ger poäng på alla köp.

Idag är det långlördag. Och då minns vi själva fundamentet i vår livsstil – konsumtionen.

Men först så lyser vi för Camilla och Malmströms, som flyttar in i gemensam butik i Norra delen av Gallerian. Veckans nyfödda är ytterligare ett Espresso House, nu i Södra delen. Bland dom bortgångna under veckan är Lundströms Fisk och Köttaffär på Storgatan 12. Dödsorsaken var bristande efterfrågan och fel läge.

Då sjunger vi psalm nummer 53.

Publiken instrueras att bläddra fram rätt låt i sitt allsångshäfte.

JAN-ERIK/PUBLIKEN
Go tell it on the mountain,
Over the hills and everywhere,
Go tell it on the mountain,
det är extra pris på mjölk.

Pierre och Niclas börjar gå med var sin kollekthåv i gångarna.

KLAS
Dagens kollekt går till barnarbetare i tredje världen, så att dom inte ska behöva arbeta med att göra dom saker som vi absolut inte vill köpa av misstag bara för att dom har gjort dom.

Du som vill göra gott medans du handlar kan köpa en Rolex hos Ur och Penn och få ett klimatkompenserat fadderbarn på köpet.

Dagens katalogord hämtar vi från IKEA:
”Det är något tidlöst och tilltalande med enkla, klassiska bokhyllor som ramar in ett rum med dina favoritböcker. Men för att du ska vara säker på att få dina bokhyllor exakt som du vill ha dem har vi gjort vår populära BILLY serie ännu mer flexibel.”

Och så sjunger vi: ”Dom har öppnat reaporten”, psalm nummer 12.

JAN-ERIK/ALLSÅNG
Dom har öppnat reaporten
så att vi kan komma in
genom priset har dom frälst oss
och bevarat mej som sin

Niclas in och kopplar om en sladd. Inspelad kortslutning, spott o fräs i ledningarna. Allt blir svart.Ljudet dör.

TEKNIKER
Du ska ju sätta den i blå!

NICLAS (utan mygga)
Jaja.

Niclas kopplar om. En sandsäck faller ner från taket.

TEKNIKER
Men du måste ju koppla ur starkströmmern först!

NICLAS (utan mygga)
Jaja.

Niclas kopplar ur handsken med starkström. Det exploderar.

NICLAS (utan mygga)
Faan.

KLAS (utan mygga)
Vad hände?

NICLAS (utan mygga)
Jag vet inte

KLAS (utan mygga)
Då tar vi paus nu. Och glöm inte att handla i pausen. Hej då!

Niclas och Klas improviserar på vägen ut om huruvida Gud haft ett finger med i spelet eller inte. JAN-ERIK gör musikalisk slutkläm.


(foto ur "Mitt i (p)lytet!, 2009. På bilden syns Klas Malmberg. Fotograf Henrik Hedenius)

”Så j-a bra!”

Får man svära i rubriken när man bloggar? De flesta skulle nog rekommendera att inte göra det. Men här är det ett korrekt citat från mig själv, efter att ha sett ett övningstillfälle ur en förprojektering på teatern.

” övningstillfälle ur en förprojektering på teatern?” – vad snackar han om, kan man kanske undra? Jo, i syfte att förnya teatern behövs nya upphovs-män och -kvinnor och nya idéer. Vi vet att de flesta förändrar sin syn på vad som är möjligt efter att ha gjort sina första försök tillsammans med ensemblen. Därför erbjuder vi vanligen workshops långt innan vi bestämmer något om fortsatta samarbeten. Bra för alla. Den eventuellt nya medarbetaren får känna sig för, och vår ensemble får ett förstahandsintryck och en möjlighet att tycka till om fortsatt samarbete.

I år har vi gått ett steg längre och avdelat en hel månad för att låta skådespelaren och clownen Nina Gyllenskiöld utforska vad som skulle kunna hända mellan henne och Niclas Lendemar, en av Moomsteaterns fasta skådespelare med Downs syndrom. Tillsammans med teaterns husmusiker Jan-Erik Sääf har de låst in sig (fast på ett hur öppet sätt som helst) och jobbat, jobbat, jobbat. På kontoret, som ligger vägg i vägg med repsalen, har det hörts ljud. Massor av ljud. En del vi kände igen och massor vi inte trodde fanns.

I fredags satt flera av oss med för att få en bild av vad som höll på att hända. Sorry, fram tills premiär - om vi alls kommer dit - är det en företagshemlighet, några detaljer kan jag inte lämna ut. Men det är åratal sen jag gick så påverkad från en vanlig repetition.