Pajazzo!

Skådespelaren heter Klas Malmberg.

Pjäsen är "Pajazzo" fritt efter Hjalmar Bergmans "Clownen Jac"

Trailern finns på youtube och här:



Pjäsen har fått idel lovord i all press. Läs t.ex. på Nummer.se och QX.

Se den på Moomsteatern i 2xMooms (Pajazzo och monologen "Det måste ju va nåt som inte är fel" med Ronnie Larsson) 14-15 mars, biljetter på 040-103020.

Eller beställ den för turné. Kontakt på Moomsteaterns hemsida

Artistens bakgrund betyder massor för vårt mottagande

Är vi fördomsfulla, de flesta av oss? Nog bestämmer vi oss på mindre än ett ögonblick vad vi borde kunna förvänta oss utav en människa? När vi sen får uppleva något helt annat än det våra förutfattade meningar hade sagt oss vara möjligt - ja då blir upplevelsen desto större.

Moomsteatern gjorde så 1988. Ingen hade sett teater spelad av utvecklingsstörda förut i Malmö. Varje föreställning av "Drömmar" slutade med stående ovationer. Var det konstnärligt enastående? Nej. Men det var fullkomligt otippat i dåtida publiks ögon. När Klas Malmberg (skådespelare med utvecklingsstörning på Moomsteatern) 2009 drar stående ovationer på "Pajazzo" är det en helt annan prestation som ligger bakom. Ty förväntningarna på honom är redan skyhöga.

Igår erbjöd tv-tablån inget för påskmiddagströtta. Hemma fick youtube stå för underhållningen, och vi hamnade på Britain's got talent. Jag bjuder på två klipp. Inget av dom är unika prestationer på världskartan, men bägge får publiken att stå upp och jubla. De blir överraskade i förhållande till sina förväntningar, och det utan starka markörer som funktionshinder. Här är det "bara" baserat på personernas bakgrund och hur de ser ut.


Stavros Flatley & son dansar.

Susan Boyle sjunger. (Titta särskilt på publikens grimascher i det förberedande samtalet, när de får höra henne säga att hon ska sjunga och vill vara som Elaine Page.)

Tyvärr är det upplagt på youtube utan möjlighet till inbäddning på annan sida. Men klicka på länkarna - det är värt det!

Artiklar om Boyle: SvD, Aftonbladet, Expressen, Nyheter24.

Konsumtionsdyrkan

Idag - långfredagen 2009 - låter jag ett utdrag ur manuset till Moomsteaterns revy Mitt i (p)lytet vara dagens inlägg.



16 Konsumtionsdyrkan

JAN-ERIK:
Då var det dags att sjunga igen. Ta upp häftet och gå till sidan tre. Oh Happy Meal.

ALLSÅNG m JAN-ERIK
Oh, happy meal!
O, happy meal!
med helsvenskt nötkött!
med helsvenskt nötkött!
med helsvenskt nötkött!
och fullkornsbröd!
Oh, happy meal!

Sången rullar. Klas gör entre. Han är en blandning av präst och försäljare.

KLAS
Välkomna till Gallerians församling. För er som är nya medlemmar går det bra att skaffa sig ett club-kort. Det ger poäng på alla köp.

Idag är det långlördag. Och då minns vi själva fundamentet i vår livsstil – konsumtionen.

Men först så lyser vi för Camilla och Malmströms, som flyttar in i gemensam butik i Norra delen av Gallerian. Veckans nyfödda är ytterligare ett Espresso House, nu i Södra delen. Bland dom bortgångna under veckan är Lundströms Fisk och Köttaffär på Storgatan 12. Dödsorsaken var bristande efterfrågan och fel läge.

Då sjunger vi psalm nummer 53.

Publiken instrueras att bläddra fram rätt låt i sitt allsångshäfte.

JAN-ERIK/PUBLIKEN
Go tell it on the mountain,
Over the hills and everywhere,
Go tell it on the mountain,
det är extra pris på mjölk.

Pierre och Niclas börjar gå med var sin kollekthåv i gångarna.

KLAS
Dagens kollekt går till barnarbetare i tredje världen, så att dom inte ska behöva arbeta med att göra dom saker som vi absolut inte vill köpa av misstag bara för att dom har gjort dom.

Du som vill göra gott medans du handlar kan köpa en Rolex hos Ur och Penn och få ett klimatkompenserat fadderbarn på köpet.

Dagens katalogord hämtar vi från IKEA:
”Det är något tidlöst och tilltalande med enkla, klassiska bokhyllor som ramar in ett rum med dina favoritböcker. Men för att du ska vara säker på att få dina bokhyllor exakt som du vill ha dem har vi gjort vår populära BILLY serie ännu mer flexibel.”

Och så sjunger vi: ”Dom har öppnat reaporten”, psalm nummer 12.

JAN-ERIK/ALLSÅNG
Dom har öppnat reaporten
så att vi kan komma in
genom priset har dom frälst oss
och bevarat mej som sin

Niclas in och kopplar om en sladd. Inspelad kortslutning, spott o fräs i ledningarna. Allt blir svart.Ljudet dör.

TEKNIKER
Du ska ju sätta den i blå!

NICLAS (utan mygga)
Jaja.

Niclas kopplar om. En sandsäck faller ner från taket.

TEKNIKER
Men du måste ju koppla ur starkströmmern först!

NICLAS (utan mygga)
Jaja.

Niclas kopplar ur handsken med starkström. Det exploderar.

NICLAS (utan mygga)
Faan.

KLAS (utan mygga)
Vad hände?

NICLAS (utan mygga)
Jag vet inte

KLAS (utan mygga)
Då tar vi paus nu. Och glöm inte att handla i pausen. Hej då!

Niclas och Klas improviserar på vägen ut om huruvida Gud haft ett finger med i spelet eller inte. JAN-ERIK gör musikalisk slutkläm.


(foto ur "Mitt i (p)lytet!, 2009. På bilden syns Klas Malmberg. Fotograf Henrik Hedenius)

Stående applåd för en kollega

Nej, det här är inget försök till en recension. Jag är så partisk som det någonsin går. Klas Malmberg som ska hyllas här är en av mina närmsta kolleger. Men jag skriver ändå.

Jag gör det för att jag hållit på med teater baserat på skådespelare med funktionsnedsättning i 30 år. Under alla dessa år har jag också sett kollegers verk på alla möjliga håll i världen. Jag skriver för att Klas Malmberg i "Pajazzo" står ut bland alla dessa intryck under ett helt liv.

Klas - du äger scenen. Du berör. Jag skrattar och gråter. Tack!



Pajazzo är titeln på den tredje produktionen i Moomsteaterns satsning på att våra skådespelare ska få var sitt "eget" verk. Den bygger på Hjalmar Bergmans "Clownen Jac" och har bearbetats och regissserats av Per Törnquist. Spelas på Moomsteatern i Malmö, och därefter turnerande.

Bilderna är från "Pajazzo" med Klas Malmberg. Fotograf är Henrik Hedenius.

Egna processer

Igår hade vi Skådebanans ombud på besök på Moomsteatern. De fick se ett smakprov från ”Pajazzo”, fritt efter Hjalmar Bergmans ”Clownen Jac”. Det fick jag också.
Klas Malmberg, du är så himla bra på scen! Så närvarande i det svarta. Så enkel när det är svårt.
Klas och regissören Per Törnquist har i sitt arbete med pjäsen hittat en alldeles egen process. En som passar för just dom två och just den här pjäsen. Och de blir på det sättet ett microskopiskt snitt av hela Moomsteatern, där det rättvisa består i att alla inte gör likadant, utan att alla får göra på det sätt som passar just den bäst.
Jag önskar jag hade stående biljett till salongen och repetitionerna.


Moomsteaterns Klas Malmberg