"Dvärgarnas rike"

Empowernment eller exploatering? Succé eller skandal? Yunnan Botai Venture Investment Co Ltd och Yunnan Jiucai Yundie Biotech Co Ltd har öppnat "Dwarf empire", där 400 kortväxta personer arbetar med att uppträda för turister.

För att få jobb måste man vara mellan 18 och 40 år, och inte vara längre än 4'3" (ca 128 cm). Lönen är 1000 yuan i månaden (lite mer än 1.000 SEK) + mat och husrum. Man bor i temaparken.
Exploatering, säger kritikerna. Temaparken befäster stereotypa fördomar.
Empowernment, tycker ansvarige Wu Wei (icke kortväxt). Lönen är jämförelsevis bra. Och kortväxta personer är generellt utestängda från arbetsmarknaden. De väljer ju att ta jobb i temaparken själva.
Vad de anställda kortväxta själva tycker framgår inte.

För mig blir 'mat och husrum i form av lustiga svamphus' det som verkligen tippar över åt att vara kritisk. Skillnaden mellan yrkesliv och privatliv raderas. Som jag förstår det så ingår man i utställningen dygnet runt. Och svamphusen är en exotisering som drar associationerna till "Sagan om ringen" eller bröderna Grimm.

Men annars tycker jag att man måste vara försiktig med att ropa "exploatering" så fort en person med något funktionshinder får betalt i kombination med att någon annan ser på.
Kanal 5 hade för något år sedan en inköpt dokumentär om titeln "världens kortaste". TV-teamet for jorden runt för att undersöka, mäta, intervjua och filma kandidaterna. En av dem, en man i Mongoliet, krävde via en familjemedlem betalt för att ställa upp i bild och på en intervju. Dokumentären satte då genast igång och resonera om huruvida familjen exploaterade hans funktionshinder. Och med det resonemanget så fastställde man självsvådligt att en kortväxt person inte själv kan sätta sina egna villkor. Som om det vore givet att alla vill vara med i deras film för att det typ "är så himla kul att vara med". Att de själva samtidigt gjorde business på att åka jorden runt och filma korta människor bekom dem inte. Men om någon kortväxt själv skulle ha betalt för sin medverkan så lyste ordet exploatering i deras medvetanden.

(användandet av ordet dvärg och dwarf i texten sker i ett citerat sammanhang, som det används av den kinesiska temaparken. bild och underlag för texten finns på GoKunming.)

Stereotypen "exotiska infödingar"

Just nu läser vi överallt om SVT/Eyeworks inspelning av "Den stora resan". Svenska familjer reser till bland annat Himbafolket, en minoritetsgrupp i Namibia. Programmet beskrivs som en dokumentär reality-serie med inslag av lärande.

Hittills har rapporteringen mestadels handlat om den usla ersättningen Eyeworks betalat värd-folket. Majsmjöl och småpengar, skulle man kunna sammanfatta det. Till Zeka Alberto, jurist för land, miljö- och utvecklingsfrågor på den organisation som har Namibiska statens rätt att hjälpa minoritetsgrupper till rätt avtal, ska en kontaktperson för filmteamet ha sagt "de här människorna gör ju i alla fall ingenting". (DN). Undertext: Deras tid är inte värd så mycket. I radions Studio Ett fanns igår ett inslag (webradio) där man berättade att man i tidigare inspelningar för andra länder flyttat en hel by för att få den mer avskild (utan tillgång till affär), bett byborna byta kläder från västerländska till traditionella osv. Troligen i syfte att få det att verka "äkta".

För några år sedan kunde jag läsa recensioner om böcker som tog upp exotiseringen av fattigare länder. Turismen var en möjlig tillväxtbärande faktor. Men villkoret för att turisterna skulle komma var att de som mötte turisterna representerade sin sort. Att de var "äkta". Dvs gömde sin mobiltelefon, bytte om till höftskynke och lät sig fotograferas. Den odlade stereotypen om vilden som levde nära naturen var den man ville konsumera, och därmed den som producerades.
Jag tänkte själv likadant under Moomsteaterns turné till Australien för 12 år sen. Våra värdar var Tandanya, sydaustraliens delstatsmuseum för Aboriginsk konst. Jag blev förtjust i en konstnärs arbete utställt i deras galleri. Men han arbetade i akryl på duk. Min naturliga fråga var om arbete i det materialet var "äkta aboriginskt", det fanns ju inte i deras ursprung. Guiden svarade: "konstnärer har i alla tider använt den senaste tekniken och materialet tillgängligt för dem. Varför skulle aboriginska konstnärer vara annorlunda?" Jag minns hur jag höll på att sjunka genom gallerigolvet. Jag hade producerat en fördom som jag motarbetat hela mitt liv på ett annat område. I mitt arbete med teater och människor med funktionshinder.

"Att bara vara som de är"/"vara äkta" är uttryck som är farliga. Inte minst när det gäller personer med intellektuella funktionshinder, för här finns tyvärr paralleller. Jag har i mitt arbete med Moomsteaterns förvandling till en integrerad teater baserad på "lika lön för lika arbete" mötts av just den attityden. Ska de verkligen vara där på lika villkor? Är det bra för dem? Kan de inte bara "få vara som de är"? Och är det så viktigt för dem att få betalt? De förstår ju inte pengars värde så bra? De kanske förlorar sina bidrag?

Jag har tidigare hänvisat till den utmärkta sajten Med i medier, som arbetar med mediabilden av personer med funktionshinder. De pekar på en undersökning gjord av Jenny Särnholm och Jorie Storm vid Göteborgs universitet. Den visar att personer med utvecklingsstörning var mycket negativa och kunde inte identifiera sig med tv-programmet "En annan del av Köping". Anhöriga och personer utan kontakt med funktionshinder visade däremot stor uppskattning. Den respons jag fått motta om programmet - och det är mycket eftersom den som har en utvecklingsstörd kollega förväntas ha ett intresse av alla program där en person med funktionshinder medverkar oavsett innehåll - är just "de är så naturliga" (positiv bemärkelse). All respons har kommit från personer utan egna funktionshinder. Ingen av skådespelarna med utvecklingsstörning på Moomsteatern har någonsin nämnt programmet.

"Att representera sin sort" är en mäktig tvångströja. Det spelar ingen roll om stereotypen som förväntas och återskapas är positiv eller negativ, om det är något vi statistiskt normala västerlänningar gillar eller inte, för i bägge fallen tvingar vi människor att inte vara det vi helst av allt önskar att de skulle vara - sig själva.


SVT/Eyeworks TV-program i media: DN, AB 1, 2, 3. Sydsvenskan 1, 2. Exp 1, 2. Afrikagrupperna/Newsdesk.