Heja Abbe! visar mig att den andra delen av ICAs reklamfilmer med en skådis med Downs finns ute. Jag sprider den gärna:
Paul Tilly åker på att spela över, men det köper jag gärna. Igenkänningen av alla människor som med snällt välmenande trycker ner andra funkar.
Enda överraskningen i debatten hittills är att "förstår han (Mats Melin) vad han gör?"-spåret inte dykt upp ännu. Det brukar komma, och var bärande i debatten när Pascal Duquennes (Downs) medverkan i Simyos mobilreklam gick upp i Frankrike.
Grejen är att Pascal utmålas som en annorlunda man, för han betalar bara 19 cent per minut för sina mobilsamtal. Nästan en klipp o klistra-parallell till "har ni aldrig sett en praktikant förut?". Och här ifrågasattes om Pascal visste vad han gjorde. Det brukar komma som ett brev på posten när en person med en intellektuell funktionsnedsättning lämnar sin offerroll och tar plats offentligt. Alla tycker sig ha rätten att (be)döma om personen gjort rätt eller fel, om den gjort rätt eller fel på rätt eller fel grundval, om den förstått eller inte... osv. (Pascal själv tyckte det var ett bra extraknäck.)
Den här typen av debattspår är en duktig härskarteknik när det gäller att hålla personer med intellektuella funktionsnedsättningar borta från den offentliga arenan. Att den inte har kommit här (vad jag har läst hittills) är jag glad för.
Läsvärt sen sist: KvP/Expressen, Sören Olsson, Masarinmamman.
lördag 17 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
HAn spelar inte över, han tror att Jerry är döv. Lite som man fölrutsätter att gamla människor hör dåligt ...
SvaraRaderaDer är väl så att Ulf tror att Jerry inte fattar nåt, en ganska vanlig fördom mot människor med intellektuella funktionshinder.
SvaraRaderaDen fördomen drabbar nog hårdare än tron att man inte hör, människor med hörselnedsättningar drabbas ju också av att människor tror att de inte fattar.
Att vara "dum i huvudet" är det mest förödande av alla stigmata, och medför en kraftig nedvärdering.
Tänk bara på hur alle de ord vi använder och har använt om intellektuella funktionsnedsättningar med tiden utvecklas till att bli skällsord.
I vilket fall som helst så gillar jag Jerry och säger äntligen får vi se nåt jag länge har längtat efter.
Det har uppkommit en debatt angående "Jerry"; om han är medveten om vad han ställs inför i och med att medverka i ICA-reklamerna. Jag tycker det är helt sjukt att människan verkligen dömer ut personer med downs, och att de gör det så lätt. De må vara intelektuellt nedsatta, men de är inte blåsta. De förstår så mycket, och i vissa fall förstår de saker som vi inte förstår, ser saker som vi inte ser. De är solstrålar och innehar verkligen egenskapen att sprida kärlek och värme.
SvaraRaderaÄr det några människor jag ser upp till är det de med downs. De är så icke-mänskliga; och med det menar jag att de går så långt utanför normen med sina underbara personligheter och egenskaper för vad människan idag står för.
Det är mycket sorgligt att i kvällsblaskorna läsa om föräldrar som väljer abort av barn med downs syndrom. Argumenten lyder som följande:
"Hur skall de andra barnen reagera när de får ett sjukt syskon? De kommer må jättedåligt och bli stressade. Hur skall vi klara av att handikappanpassa vårt hus? Det kommer kosta för mycket. Kommer vi klara av att lämna bort vårt barn större tiden av dagarna? Vi kommer ju aldrig få träffa henne/honom. Kommer barnet överleva? De dör ju oftast av sina följdsjukdomar."
För mig är det helt ofattbart och det är så genomskinligt att det i slutändan inte handlar om barnets hälsa utan om föräldrarnas egna smärta och ibland kanske skam. Jag är faktiskt förvånad att så pass många i vårt avlånga land argumenterar för abort vid downs syndrom, samtidigt som det får mig att inse vilket värdelös samhälle vi lever i när jag läser orden "de är sjuka, ingen vill ha ett sjukt barn!". När proffesorer och doktorer, som påstås vara experter, skall argumentera i ämnet låter det såhär:
"Vi hade levt i en mycket bättre och friskare värld om fler hade valt abort när fostret har downs syndrom. Vi vill leva i ett friskt samhälle."
Detta argument kan inte liknas vid annat än Hitlers visioner och åsikter gällande det ariska samhället, den tredje världen. Det ger mig gåshud och jag vill kräkas på denna gubbe som har mage att leka märkvärdig och viktig.
Man kan gå långt i denna diskussion, men jag tänker inte ta det längre än såhär.
Slutord: personer med downs syndrom är värdiga liv precis som alla oss andra födda, men jag är rädd att dessa artiklar skall skapa än mer hysteri än vad som funnits redan innan.
Vi lever i ett sjukt samhälle med ariska visioner; vill vi egentligen det?