Daniel Tammet

Han lärde sig isländska på en vecka och kunde återge 22.514 decimaler av Pi efter att ha tittat på talserien EN gång (De hade inte skrivit upp fler). Den mänskliga hjärnan rymmer mysterier, och Daniel Tammets har fått etiketten savant, men även diagnosticerats med Asperger syndrom. Nu frågar man sig - har han världens högsta utnyttjade hjärnkapacitet?

Han har tröttnat på att bli betraktad som annorlunda (och särskilt alla jämförelser med Rain man), och därför tränat in ett vad vi upplever som normalt beteende. Se den andre rätt in i ögonen, t.ex.

Men inne i huvudet går det undan. Siffrorna är bilder som omedelbart associeras med andra bilder. Något alla kan lära sig, hävdar han.

Brittiska Times har en artikel här, NY Times här och Youtube har denna video:

Ovanligt assistansdjur

Wylie heter en 10-årig kille med autism i Oregon. Han umgås med George. Att George, som är en elefant, är 312 gånger större spelar ingen roll.



Det blir allt vanligare med assistansdjur. Personer med autism är en av grupperna som får hjälp av djuren. Att relatera till djuret skapar lugn.

Verklighetens rain man - Kim Peek - död.

Kim Peek blev 57 år. Kort efter hans födsel sa hans läkare att han var gravt utvecklingsstörd, att han aldrig skulle lära sig gå eller prata. Därefter fick föräldrarna rådet att lämna bort honom på en institution och glömma bort honom. Det gjorde de inte. Pappa Fran Peek var hans dygnet runt-hjälp fram till den dag Kim dog. Kim Peek var då världens mest berömda person med savant syndrom, en form av autism som blandar geniets extraordinaära gåvor inom vissa områden med kognitiva funktionsnedsättningar.

När han dog hade han en Oscars-statyett hemma hos sig. Nej, Kim Peek vann ingen Oscar, men han fick manusförfattaren Barry Morrows. Han var nämligen förebilden till filmen "Rain man". Och filmen förändrade också hans liv. Dustin Hoffman träffade Kim Peek för att förbereda sig inom rollarbetet.

Pappa Fran berättar: "Dustin Hoffman said to me, you have to promise me one thing about this guy, share him with the world. And pretty soon it got so that nobody was a stranger to him, they were people, and so was he".

Efter det mötet förändrades Kims liv. Vid 37 års ålder mötte han för första gången blickan på en annan person. Snart var han en kändis, som vid sin död framträtt för mer än 2 miljoner människor.

NASA har försökt förstå honom. Världens ledande läkare har jobbat med honom. Men fortfarande är det ingen som vet varför eller för all del hur han lagrar all information.

Hans favoritplats - biblioteket. Med en läshastighet på 10 sek/sida (vänsterögat läser vänster sida, högerögat läser högra samtidigt) blev det ofta 8 böcker om dan. Varav allt fastnade.



Övriga 4 delar av dokumentären hittar ni på här.

Times onlinenyhetsartikel och minnesruna.
Ytterligare ett 50-tal tidningars artiklar från hela världen hittar ni här.
Svensk media: DN, AB, SDS 1, 2, GP, HD.

Autism som skällsord

Har autism blivit ett skällsord? Det diskuteras nu i europeisk press, efter att Frankrikes europaminister Pierre Lellouche använt ordet i nedsättande bemärkelse om det brittiska Tory-partiets europapolitik.

Benet Middleton från the National Autistic Society säger: "I thought we'd got over that from the 1970s when people used to use the term 'spastic' in the playground"... "To have senior politicians doing that is thereby signalling that it's ok and that is deeply worrying."

Lätt att hålla med, eller hur? Visst hade det varit illa, illa om Mona och Fredrik använt diverse funktionshinder för att beskriva varandras tillkortakommanden?

Men efter att ha läst en av kommentarerna på BBCs rapportering av saken, så frågar jag mig hur det verkligen står till?

Signaturen David påpekar nämligen att vi använder analogier jämt:
"Blind leading the blind
Financially crippled
Falling on deaf ears
Financial depression"

Och tänk, den tanken är faktiskt ny för mig. Tanken att vi tillåter en psykisk ohälsa - depression - att titulera en hel världs ekonomiska lidande. Hemmablind? (ordleken är avsiktlig)

(läggs även på hållbar humanism)

Cityscapes

Stephen Wiltshire gör konst av stadsbilder. Med ett fotografiskt minne för detaljer specialiserar han sig på byggnader och skylines. Och hans autism är en tillgång. Stephen Wiltshire har numera eget galleri i London, säljer sina grejer dyrt och ger sig nu på städernas stad - New York.


Watch CBS News Videos Online

Massiv kritik mot amerikansk välgörenhetsreklam

Det här är vad som nu upprör många personer med autism eller dess anhöriga i USA. En film från organisationen Autism Speaks som utmålar autism med bland annat följande fraser: "“I am autism. I have no interest in right or wrong. I will plot to rob you of your children and your dreams….And if you’re happily married, I will make sure that your marriage fails. Your money will fall into my hands, and I will bankrupt you for my own self-gain."

Filmen är uppbyggd så att första halvan är en hotfull röst som ger en dramatiserad bild av vad autism kan medföra för individen och dess familj. Den andra halvan är röster från familjer som svarar med kärlek och gemenskap.

Det är den första halvan som väcker ilskan hos bland annat ASAN (Autistic Self-Advocacy Network). Man menar att Autism speaks använder skrämseltaktik och utmålar personer med autism som en börda för samhället och dess familjer. Och att detta inte har någon positiv verkan för personer med autism.

Filmen:


Detta fenomen har redan ett namn - det är en ransom campaign. New York University hade 2007 en reklamfilm som sa att funktionshindret hade kidnappat ens barn - ransom notes (krav på lösensumma). Efter massiva protester drogs den tillbaka efter 2 och en halv vecka.

Nu manar ASAN till protester på gator och torg för att dra uppmärksamhet till Autism speaks oetiska kampanj.

Vad tycker du?

Plågad för pengar

Stockholms stad bär ett ansvar för Fredriks hälsa. Ett ansvar de uppenbarligen struntar i. Det är upprörande.

13-årige Fredrik har diagnoserna autism och adhd. Efter flera års kontinuerlig mobbning lät hemskolan Solbergaskolan honom börja på en specialskola, St Örjan. Allt blev bättre. Fredrik började fungera igen.

Nu ska han tillbaka till Solbergaskolan igen. Det har Solbergaskolan bestämt. Detta trots allvarlig kritik från skolinspektionen.

Det är lätt att se anledningen. Det kostar Solbergaskolan pengar att ha Fredrik på St Örjan. Det kostar inte Solbergaskolan ett skit att strunta i skolinspektionens utlåtande.

Ansvaret faller på Stockholms stad. Det är för Fredrik ointressant vilka systembrister som skulle kunna vara den ekonomistyrda orsaken till dumma beslut. Och här borde det inte finnas några politiska "kanske". Antingen tycker man skolan ska ha rätt att agera så här illa, eller så tar man sitt ansvar för att systemet/chefstillsättningen inte fungerar. Just nu väljer Stockholms stadshus att hålla Solbergaskolan bakom ryggen, för man gör ingenting verkar det som.

Tänk efter lite. Vilken förälder väljer en specialskola som förstaval. Väljer bort den lokala integrationen med ungarna i närområdet? Väljer att göra ett statement för sitt barn som följer med i all framtid - specialskola?
När barnet och föräldrarna själva är framme vid att den lösningen är den bästa, då borde ingen rektor ha makt att tycka sig inte ha råd.

"Jag tror inte att kunskapen är stor, så stor ute i skolorna, så att man förstår hur varje liten situation ska anpassas", säger Eja Linell, biträdande rektor i Hagsätraklasserna (en St Örjan-skola), i ett web-tv inslag från i somras på DN.

Nej, kunskapen på Solbergaskolan är inte stor nog att förstå ens den stora frågan.

Stockholms stad - riv upp och gör om. Nu! Därefter måste vi få en lag som står på Fredriks och andra barn med särskilda behovs sida. Där det är dyrare för kommunen att göra fel än att göra rätt.

DN: 15/9 a, 15/9 b, 14/9 a och 14/9 b.

Hur hänger den här artikeln ihop?

DN skriver om att autister tvångsvårdas tillsammans med kriminella. Enligt artikeln är grunden för tvångsomhändertagandet "skolkat från skolan, vänt på dygnet och vägrat att medicinera".

Que?

Om det är en tillräcklig grund för tvångsvård så är skandalen inte vem som vårdas med vem, utan att han tvingas till vård överhuvudtaget. Eller handlar det om det finns nåt som inte skrivs? För i så fall så är frågan om det är riktigt att blanda ungdomar med kriminell problematik - med och utan funktionsnedsättning. En fråga som förvisso är intressant, men som inte är den som debatteras i artikeln.

Däremot verkar det som att Statens Instutitionsstyrelse har behov av utveckling. "Alla som kommer hit får i stort sett samma behandling. Vården skiljer sig nästan inte alls åt", hade varit ett klockrent kvalitativt påstående om innebörden var att all behandling var individbaserad och skräddarsydd, och tagit höjd för personlig bakgrund, funktionsnedsättning och en massa andra faktorer.. Men när betydelsen är att vården inte alls skiljer sig åt, så är det det rakt motsatta.

Läs Trollhares blogg!

Idag skriver Trollhare om användandet av Lupron på personer med autism. Samma substans som används för kemisk kastrering.

Läs inlägget här!

Nya rön om kopplingen genialitet och autism

The economist har påbörjat en artikelserie om kopplingen mellan genialitet och autism. Det är nya rön om betydelsen av RRBI (restrictive and repetitive behaviours and interests) som diskuteras. Man ställer sig bland annat frågan om neurotypiska personer (icke autister) har något att lära från personer med RRBI. Om det kanske är så att specialintresset och fokuseringen på detaljer gör att en person med RRBI ser variationer där neurotyperna ser repetiv monoton upprepning. Och följdfrågan borde väl då bli vem som egentligen har en funktionsnedsättning?

Läs första artikeln här.

Världsautismdagen

Idag är det world autism day, skapad av FN i syfte att rikta blickarna mot den mycket stora grupp människor som av någon anledning berörs av diagnoser inom autismspektrat. Rent medicinskt säger man att ca 1 av 150 (0,7%) drabbas. Fyra av fem är män. Spektrat är brett. I ena ändan finns bilden av den icke kommunicerbara, inneslutna människan. I den andra det högfungerande geniet med speciella gåvor.

"Rainman", tänker några, storfilmen där Dustin Hoffmans rollfigur blixtsnabbt räknar antalet utspillda tandpetare och får hjälpa sin bror räkna kort på casinon i Las Vegas. Men verkligheten för personer med diagnosen och dess anhöriga är i många fall ett långvarigt utanförskap utan någon som helst glamour. För det är inte bara personen med autism som berörs. Familjerna får ofta anpassa sina liv kraftigt efter de nya förutsättningar ett barn med autism medför. Därav Världsautismdagen.

I Sverige talar Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson på Riksföreningen Autisms konferens i Västerås. I Jönköping har Freja premiär på "Den smala lyckan". Freja är ett projekt inom Smålands Musik och Teater, ett av få exempel på en institution för scenkonst som engagerar sig i funktionshindrades tillgänglighet till scenen.

Men dagen är som sagt internationell. En snabb googling visar att spridningen är större än bara västländer. Nigeria och Indien är exempel.

Roligast är nog ändå en satsning som egentligen inte lanserades på världsautismdagen, men som förtjänar uppmärksamhet. Det är före detta skådespelaren Polly Tommey, var son har autism, som samlat in 500.000 pund (nästan 6 miljoner kronor) för att sätta upp detta personliga meddelande på en ofantlig mängd reklamtavlor i England.



Den som ringer får lyssna på ett inspelat meddelande som tackar premiärministern för samtalet och hänvisar till en internetsajt för en insamlingsorganisation.

Min googling för att se hur dagen uppmärksammas slutar trots allt i en form av upprördhet. Det är inte presidenterna och statsministrarna som uttalar sig om dagen runt om i världen. Det ligger på deras fruar. (Inte här. Bravo - Maria Larsson). Som dessutom verkar tala från samma manus, om man får tro de här två youtubeklippen.










Varför gick inte marknadsförarna för World Autism day på de verkliga makthavarna? Eller är det så illa att ingen med mycket makt tycker sig ha tid eller engagemang?

Mer dagsaktuellt om autism på DN.