Dramaten i Rwanda

Dramatens blogg har roterande skribenter. Innehållet varierar från gäspningar till skärpa, allt beroende på tycke och smak.

Den här veckan har Christoffer Svensson pennan. Han är på väg till Rwanda för att spela "Blästrad". Det är både intressant och spännande. Inte minst efter att ha läst DNs rapportering om regionens situation för kvinnor.

Likhet inför lönen

Alexandra Rapaport har avbildat sitt lönebesked och lagt ut det okommenterat på Dramatens blogg. Lysande post.

Sveriges skådespelare tjänar för dåligt. Inte ens eliten på Nybroplan får bra betalt.

Moomsteaterns skådespelare tjänar också för dåligt. Men fortfarande en massa mer än de gjorde som förtidspensionärer.

Svarslöst Dramaten

Igår var det en månad sen jag skickade frågor till Dramaten-chefen Marie-Louise Ekman via teaterns blogg. De efterlyste läsarfrågor, så jag skickade den här:

"Hur ser du på den integrerade scenkonsten mellan skådespelare/artister med och utan funktionshinder? Och har Dramaten en roll att spela i det sammanhanget?"

Hon har inte svarat än. Synd, men kanske frågorna blev för många? Därför skriver jag nu ett förslag på vad jag tycker hade varit ett bra svar:

"Dramaten har en roll att ligga i framkant av svensk scenkonsts utveckling. Det gör den integrerade teatern intressant, men det ger inget frikort till stora scenen pga funktionshinder. Jag tror det är en process av medvetandegörande som behöver inledas/fördjupas/få sitt utlopp i en konkret produktionsidé (beroende på hur långt man redan hunnit på teatern)"

När Moomsteatern debuterade 1988, så avslutades pjäsen "Drömmar" med sångraderna:
"hej då, hej då o tack ska ni ha
vi ses på Dramaten o ha det så bra"

Nästan 20 år senare uppträdde Pierre Björkman med ett litet avsnitt ur "Featuring Pierre Björkman - solo on stage" på Dramatens stora scen. Han var ett av en massa inslag från Teatersverige som firade att Dramatenhuset fyllde 100 år. Efter showen försökte han stjäla applådtacket från alla andra, fick beröm av Börje Ahlstedt i kulissen och nöp kungen kärleksfullt i näsan.




Bilden är hämtad från det avsnittet som spelades på Dramaten. På bilden Pierre Björkman. Foto Henrik Hedenius.

Spelar det någon roll vem som spelar rollen?

Läs Morgan Allings inlägg på Dramatens blogg om sina scen-upplevelser i Zimbabwe. Säger mycket, väldigt mycket, tycker jag.

Han berättar om ett teaterminne i Zimbabwe där en svart kvinna ur publiken ersätter en ordinarie skådespelare som kommit av sig, och det möte som uppstår med den vita manliga publiken. (Läs hela innan du fortsätter...)

Den brasilianska regissören Augusto Boals tes att "alla kan spela teater, till och med skådespelare" är tillspetsad och underkänner varje form av yrkeskunskap. Men den, liksom Allings blogg, pekar tydligt ut att vem personen är som finns under rollfiguren spelar roll. Det går inte att förhålla sig neutral åt normbrott som sker i nivån under den rollfigur vi väntas se.

Handikappteaterns fördel illustrerad - fast här på en helt annan arena, en annan diskrimineringsgrund och helt andra förutsättningar i publiken.

Magiskt, tycker Morgan. Jag håller med.

Dramaten bloggar

Nu ska vi äntligen få sniffa runt i kulisserna på Dramaten på elektronisk väg. De ska turas om att blogga. Först ut är Marie-Louise Ekman, dramatenchefen.

Och man kan ställa frågor till veckans bloggare. Jag antog glatt den uppmaningen. Frågan som gått till Marie-Louise är:

Hur ser du på den integrerade scenkonsten mellan skådespelare/artister med och utan funktionshinder? Och har Dramaten en roll att spela i det sammanhanget?

Jag bokmärkar deras blogg på http://dramatenbloggen1.wordpress.com/. Och väntar med spänning på svaret!

Förresten - Moomsteaterns personal bloggar redan. Med oregelbundna mellanrum så väljer våra medarbetare att bjuda in er i vår process. Klicka här.