Jag har tidigare berättat om den Zimbabwiska gruppen Liyana. Sju musiker med funktionshinder som gått från slum och utestängning ur samhället till världsturné och internationellt kändisskap.
Nu vann "Music by Prudence" en Oscar i klassen "documentary short". Här är tacktalet.
Ni kan se en hel konsert med bandet här.
Tidigare inlägg:
Liyana!
Funktionshinder på Oscarsgalan
Mer om filmen och Oscars på musicbyprudence.
Visar inlägg med etikett Liyana. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Liyana. Visa alla inlägg
onsdag 10 mars 2010
torsdag 4 februari 2010
Funktionshinder på Oscarsgalan
Jag har tidigare skrivit om bandet Liyana från Zimbabwe. Nu är en dokumentär om deras ledsångerska Prudence Mabhena Oscarsnominerad (Best documentary short subject Oscars 2010).
Det är filmmmakarna som tävlar om statyetten, och så ska det så klart också vara. Frågan är väl som vanligt om salongen ens kan ta emot så många personer med funktionshinder på en och samma gång (blir de ens inbjudna?). Men jag drömmer genast om ett artistframträdande på galan. Ett framträdande där afrikanskt gung möter tappade kändishakor.
(hittar inget klipp från den nominerade filmen, men väl ett gammalt youtubeklipp med Liyana)
Mer på This is Zimbabwe-bloggen, filmsajten Music by Prudence, The Baltimore Sun.
Det är filmmmakarna som tävlar om statyetten, och så ska det så klart också vara. Frågan är väl som vanligt om salongen ens kan ta emot så många personer med funktionshinder på en och samma gång (blir de ens inbjudna?). Men jag drömmer genast om ett artistframträdande på galan. Ett framträdande där afrikanskt gung möter tappade kändishakor.
(hittar inget klipp från den nominerade filmen, men väl ett gammalt youtubeklipp med Liyana)
Mer på This is Zimbabwe-bloggen, filmsajten Music by Prudence, The Baltimore Sun.
fredag 6 mars 2009
Liyana!
Zimbabwe.
Vi tänker miljoner procent inflation, förtryck, fattigdom och HIV. Var på jorden är situationen värre? Så mycket mer glädjande då att se detta:
Liyana på CNN på Youtube
Liyana har just avslutat sin USA-turné. De har giggat på Disneyland, Stanford university, Roxbury med flera ställen.
Jag var i somras i Mocambique. Huvudmotivet var att besöka Mutumbela Gago och Teatro Avenida, teatrar mest kända hos oss för Henning Mankells engagemang i dem. Väl där träffade jag också svenskar som gått från biståndsarbete till att bosätta sig och leva i landet.
De berättade att det var vanligt att fäderna lämnade sin kvinna och sitt barn om barnet fötts med en funktionsnedsättning. Det var mammans fel om barnet inte föddes funktionsdugligt. Kvinnorna med de funktionshindrade barnen hamnade i en svår situation. Hur skulle de både försörja sig själva och sina barn, samtidigt som deras barn var mer vårdnadskrävande än andra?
Studieförbundet Vuxenskolan är djupt engagerade i kooperativ utveckling. Ett av de projekt de driver är ett kollektiv i Zimbabwe för kvinnor och deras barn med funktionshinder. Jag blev tillfrågad om jag trodde mig kunna göra nytta i det sammanhanget någon gång. Mina frågetecken var många. Statsunderstöd? Glöm det. Köpkraft för kultur? Ingen. Beröringsskräck? Maximal. Papporna sprang ju uppenbarligen sin väg. Hur skulle teaterns uttryck kunna skaffa försörjning till kooperativet och dess medlemmar?
Jag har fortfarande inte svaren på det. Men uppenbart är att det nu finns en källa att lära av som är mycket mer kompetent än jag. Medlemmarna i Liyana.
Vi tänker miljoner procent inflation, förtryck, fattigdom och HIV. Var på jorden är situationen värre? Så mycket mer glädjande då att se detta:
Liyana på CNN på Youtube
Liyana har just avslutat sin USA-turné. De har giggat på Disneyland, Stanford university, Roxbury med flera ställen.
Jag var i somras i Mocambique. Huvudmotivet var att besöka Mutumbela Gago och Teatro Avenida, teatrar mest kända hos oss för Henning Mankells engagemang i dem. Väl där träffade jag också svenskar som gått från biståndsarbete till att bosätta sig och leva i landet.
De berättade att det var vanligt att fäderna lämnade sin kvinna och sitt barn om barnet fötts med en funktionsnedsättning. Det var mammans fel om barnet inte föddes funktionsdugligt. Kvinnorna med de funktionshindrade barnen hamnade i en svår situation. Hur skulle de både försörja sig själva och sina barn, samtidigt som deras barn var mer vårdnadskrävande än andra?
Studieförbundet Vuxenskolan är djupt engagerade i kooperativ utveckling. Ett av de projekt de driver är ett kollektiv i Zimbabwe för kvinnor och deras barn med funktionshinder. Jag blev tillfrågad om jag trodde mig kunna göra nytta i det sammanhanget någon gång. Mina frågetecken var många. Statsunderstöd? Glöm det. Köpkraft för kultur? Ingen. Beröringsskräck? Maximal. Papporna sprang ju uppenbarligen sin väg. Hur skulle teaterns uttryck kunna skaffa försörjning till kooperativet och dess medlemmar?
Jag har fortfarande inte svaren på det. Men uppenbart är att det nu finns en källa att lära av som är mycket mer kompetent än jag. Medlemmarna i Liyana.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
