Nalaga - Dövblind teater i Israel

För över ett år sen jublade jag här i bloggen om nyheten att Riksteatern/Unga Tyst Teater startade ett projekt för dövblinda skådespelare.

Måhända har en framtida samarbetspart dykt upp på nätet? Israeliska Nalaga har visats i åtskilliga internationella medier. Hittills okända för mig, men det triggar impulser i resnerven.

Börja med att se trailern på föreställningen "Not by bread alone":



Fortsätt med ett reportage:

Ugandas Tysta

Uganda Deaf Silent Theatre är väl Sveriges enda bidrag till VSA-festivalen i Washington. Nej, inga svenskar på scen vad jag vet, men Ugandas tysta teater startades som ett samarbete mellan den svenska Tyst Teater/Riksteatern och Uganda National Association of the Deaf. Vackert så.

The Magic seeds är en historia om en pojke som luras att byta sina pumpor mot frön. Men fröna visar sig vara magiska.

Sagan har inte alls samma 1-2-3 formatering som Bettelheim proppat i oss, och tolkningen sker i flera nivåer. Dels till talad engelska för oss som inte förstår teckenspråk. Dels till amerikanskt teckenspråk, då tecknen skiljer över världen.

Jag finner den vacker, enkel och stundtals vacker, men långsam. Och tänker att jag undrar om det har något med Ugandiskt berättarformat att göra, med teckentalande berättande att göra, av pedagogiska skäl eller bara för att man valt det... ?

Dövblinda skådespelare?... !!!

Jag har umgåtts med handikappteatern runt om i världen hela mitt liv, men aldrig hört talas om dövblinda skådespelare. Nu hoppas jag att snart få min första upplevelse. Riksteatern/Unga Tyst Teater har satt igång ett projekt som ska främja utvecklingen.

Och jag ska villigt erkänna att jag får massor av frågetecken i huvudet på hur det ska gå till. Desto mer spännande. Det här måste vara en lärande resa för alla inblandade, skådespelare som projektägare.

Dövblinda kommunicerar med taktilt teckenspråk. Det betyder att man med känseln i handen läser av en annans persons tecknande. Och det är här det blir spännande - det taktila teckenspråket i dramatisk text och som i nästa led ska nå en publik.

En applåd till Unga Tyst Teater.

Vibragera bättre live

Surprise, surprise – Vibragera var bättre live. Samarbetet mellan bland annat Cullbergbaletten och Tyst teater, hörande och döva dansare till vibrerande ljud sändes först via de digitala biograferna från Reaktorhallen på KTH till övriga Sverige. Igår var föreställningen på plats på Dansstationen i Malmö.

Det blev skillnad, och det är väl ingen överraskning. Mer spännande i så fall att största skillnaden inte låg i de kända vibrationerna via jättelika bashögtalare. Nej, det var framför allt närheten till dansarna, att visuellt och känslomässigt finnas i samma rum som gjorde den största skillnaden för mig.

Moomsteatern drömde när internet blev allmänt känt på 90-talet om sändning över nätet. Dit kom vi aldrig. Som närmast vart det en föreläsning med internetbaserat visuellt stöd i Adelaide -97. När IP-television var samtalsämnet försökte vi utreda möjligheten till stora interaktiva dokumentärer om processen från repstart till premiär att sända till landet alla gymnasieskolor. Det sprack. Nu senast bad vi om 2 miljoner extra årligen för att kunna producera direkt för TV/dvd-mediet vartannat år, och därmed säkra spridningen över hela Sverige och också internationellt. Pengapåsen räckte inte.

Alldeles oavsett att Vibragera var bättre live än digitalt, så tror jag att de nya medierna har en plats i teatern, och alldels särskilt i den integrerade scenkonsten baserad på artister med funktionshinder. Vi behöver den för spridning, och när vi behärskar den fullt ut ger den säkert konstnärlig förnyelse. Men den behövs också för utvecklad kunskapsöverföring. Större än så är inte den internationella sfären med kombo av professionell scenkonst/disability arts. Och därför finns det all anledning att lyfta på hatten för samtliga inblandade parter i samarbetet runt Vibragera.

Vibragera - digital utsändning, live och i TV-soffan

Vibragera är ett samarbete mellan Riksteaterns Tyst Teater, Cullbergbaletten, Kungliga Tekniska Högskolan, Prisma Outside Broadcast AB, Gallaudet University och Dansens Hus. Snacka om att redan där sätta en ambitionsnivå som inger förväntningar.
Två hörande svenska dansare interagerar med två döva dansare från Japan och Sydafrika.

”Det är spännande att arbeta med dansare som till vardags arbetar inom olika discipliner och som kommer från olika kulturer och länder. Det skapar en bredare kompetens för ensemblen och gör också föreställningen rikare och intressant ur många perspektiv”, säger koreografen Martin Forsberg. (riksteatern.se)

Just det. Det är inte bara en fråga om mötet hörande – döv. Till detta kommer mötet Sverige – Sydafrika – Japan. Och kommunikationsblandningen mellan olika talade språk, olika teckenspråk och tolkningen däremellan. Men kanske allra mest om olika syn på vad dans är?

Den gissningen baserar jag på Moomsteaterns multikultiarbete med ”Speciells evangelium” 2003. Vi var 45 artister med och utan funktionshinder, från 17 olika länder och från cirka dussinet olika konstnärliga discipliner. Kaos? Ja, bitvis. Men mestadels varken på grund av ramadan, språk eller Downs syndrom. Största skärningspunkten gick ofta i arbetet med konstnärlig integration.

Förhandsrapporteringen i SVTs Gomorron är väl värd att se. Inslaget ligger ute till 18 mars på SVT play. Den som lever och andas integrerad scenkonst mellan artister med och utan funktionshinder lägger märke till hur artister och koreograf får jobba med de frågor de får av journalisten Lotta Bouvin-Sundberg. Det finns inbyggt i att ”mötet artist med och utan funktionsnedsättning” är en av de markörer som nischar projektet och ger det nyhetsvärde. Men inuti processen så är funktionsnedsättningen inte bärande på det sättet. Det är mötet mellan människor, bakgrunder, kultursyn och kommunikationsmönster som gäller. Precis som i andra projekt. ”Same, same, om än lite different”. Men nyhetsvärdet ligger helt och hållet i ”different”.

Här är några exempel: (länk till SVT play/Gomorron 11 mars)

”Vi har arbetat med ljud som känns”, säger koreografen Martin Forsberg.
”Det är vibrationer som går fram till Dilano (den döve dansare som medverkar i soffan, min anm)?, frågar Lotta Bouvin-Sundberg.
”Ja, och till oss” svarar Martin Forsberg.
Automattanken är att vibrationer/ljud som känns är till för de döva. Men ensemble och koreograf är förbi detta. Vibrationerna kommunicerar med alla.

Sen får jag min egen automattanke på skam när Dilano Maritz får frågan om hur det är att arbeta med både hörande och döva dansare. Just det, jag tänker att han dansar mestadels bara med andra döva dansare. Men icke! Istället berättar Dilano om det fantastiska i att för första gången få jobba med en annan döv dansare. Och det är ju självklart! Klart det inte dräller av professionella dansare med hörselnedsättning i något land. Givetvis är hans vardag arbete med hörande dansare.

Åsa Lundvik Gustafson får frågan om det varit svårt, och som jag avläser handlar om mötet mellan hörande och icke hörande.
Och Åsa vill inte förringa svårighetsgraden i sitt arbete i det här projektet. Vem vill det om man svarar på konstnärlig grund? Så hon svarar att det varit svårt precis som det är i andra projekt, med det viktiga tillägget:
”mer tror jag att läsa av det koreografiska språket… vi är ganska olika också som dansare.”

Och i ett sista försök att hitta skillnader utifrån markörerna funktionshinder (och ev nationalitet) får koreografen Martin Forsberg frågan om hur det varit att jobba med uppsättningen. Även han väljer ett konstnärligt svar:
”Nej, mer att man kommer från olika bakgrunder, att man har jobbat på olika sätt… …man har olika sätt att definiera både sig själv och sin omvärld och sin konst.”

Det blir en uppvisning i balansakten att belysa integrerad scenkonst mellan dansare med och utan hörsel, utan att tvinga varken hörande eller döva att representera sin sort. Bra gjort – Åsa, Dilano, Martin (och Lotta, på sitt sätt…)


Jag ser Vibrageras premiär i digital överföring till Biografen Spegeln i Malmö ikväll. Men hade jag kunnat hade jag föredragit ett live-besök (turnéplan). Jag vill att vibrationerna kommunicerar med mig också.