Articulate Ability

Articulate Ability är ett danskompani i Indien där dansarna är blinda. Just nu pushar man på kickstarter.com för att få ihop pengar till en dokumentär om gruppen.




Hittade även det här bildspelet:


och den här videon:


Sugen på att se filmen när den är klar? 25 USD ger dig en fri nedladdning av den färdiga filmen, och du kan bidra här.

(En snabb googling ger bl.a. den här artikeln, där gruppen nekades den hälsokontroll som gulfstaterna kräver för att man ska få komma dit o jobba. Gruppen, som turnerat över hela världen, var inbjudna till en festival. Men myndigheternas bud var att är man blind är man inte frisk, och har ingen arbetsförmåga som gynnar Gulf-staterna.
Det finns mycket kvar att göra...)

Syntolkad dans

Mindre än en promille per år av de synskadade upplever syntolkad scenkonst. Det är på tok.

Uppgiften återfanns i en artikel i nättidskriften Nummer.se om syntolkad dans. För mig slår en sån rad som en knytnäve i magen. Jag kan inte tänka mig att promillesatsen har sin orsak i att synskadade väljer bort scenkonsten. Orsaken kan inte vara annan än strukturell.

Desto bättre då med de utvecklingsinsatser som görs. Nummer uppmärksammar Isabelle Bärgh och projektet "Different Ways of Seeing".

Enligt syntolkning.nu ska projektet komma till Malmö. Det ser jag fram emot - Jag vill vara med och lära!



(Bilden är från Nummer.se/fotograf Carl Thorborg. Den visar Helena Franzén i en duett med New York-baserade dansaren Ori Flomin i "Trigger Point", en föreställning som syntolkats inom projektet.)

Londons olympiad satsar på artister med funktionsnedsättning

Nu börjar det komma nyheter om den utlovade satsningen på artister med funktionsnedsättning i Londons olympiad nästa år. Bland highlightsen finns en bipolär cirkus, konst (Paul Cummin ovan) och stora inkluderande koreografier för dansare med och utan funktionsnedsättning av Candoco. (Nedan koreografen/dansaren Claire Cunningham)


Läs mer om satsningen på 820.000 pund (ca 8,5 milj SEK) på Artinfo.

Vad jag förstår så är konst av artister med funktionsnedsättning inte hänvisad till Paralympics, utan finns representerad längs hela linjen. Typ inklusion på riktigt.

Nina Falaise

Måndagens Telegraph har en jättefin intervju med Nina Falaise. Den döva balettdansösen berättar om hur hon växte upp i en konstnärsfamilj. När de hörande och talande deklamerade poesi, så uttryckte hon sig i dans.

Balettakademin var lyrisk efter att ha sett hennes inträdesprov som barn. Men efter läkarundersökningen nekades hon plats. Via andra vägar tog hon sig till den absoluta eliten. Nu, efter avslutad karriär på scengolvet, undervisar hon. Och givetvis är det inget hinder att ha en annorlunda funktionsförmåga.

"My love for dance will never fade, it is in my blood", avslutar hon.

Läs hela intervjun här.

Världens kortaste man: dansare? exploaterad? eller både och?

Khagendra Thapa Magar fyllde 18 år häromdan. Därmed blev han världens kortaste man. Aftonbladet uppmärksammar detta genom ett mittuppslag med en bild i naturlig storlek.

Brittiska channel 4 har gjort en dokumentär om sökandet efter världens kortaste man. Man träffade då Khagendra Thapa Magar, men han var då bara 16 år. Redan då visste man att titeln skulle bli hans en dag.

Jag minns den dokumentären för två saker:
- Den brittiske reportern pratar med Khagendra som om han pratade med ett litet barn.
- Strax innan det här externa klippet (kan ej bäddas in. Inte samma klipp som nedan) så ifrågasätter reportern om Khagendra Thapa Magars föräldrar och familj exploaterar hans funktionsnedsättning när de begär betalt för en filmad intervju. Säger reportern som tjänar sina pengar på att producera en dokumentär om världens kortaste man, som ska sändas av ett bolag som tjänar pengar på att sända den. Sett i det ljuset blir Khagendra Thapa Magars familj de enda som ser till att den som faktiskt betyder något också får en del av kakan.

Enligt Aftonbladets artikel så vill han nu till USA och visa sina danssteg. De finns däremot så de kan klippas in här i bloggen.



Jag kan ingenting om nepalesisk danstradition, och har ingen möjlighet att bedöma vilket potentiellt konstnärligt värde dansen har. Men med världsrekordtiteln som världens kortaste blir han per automatik föremål för en hel värld beredd att definiera honom och ha en åsikt om huruvida han är exploaterad eller ej. Och varav väldigt få har ens pratat med huvudpersonen själv.

Snacka om att funktionshinder är omvärldsrelaterat.

Extra ordinary

David Toole är en extraordinär dansare. Några av er har sett honom i dansgruppen DV8 på SVT. Själv mötte jag honom vid ett antal tillfällen då han var en del av engelska Candoco.


Nu är han i Sydafrika och jobbar med den stående dansaren Lucy Hind. Se intervjun med de nedan. Där finns även små, små smakprov från föreställningen "Extra ordinary". Men framför allt läs artikeln av Njabulo S Ndebele i Times live. Följ skribentens alla tankar och känslor i mötet med dansen. Eller är det mötet med funktionshindret? Och varför är det så svårt att hantera antingen eller eller både och? Och varför måste det vara viktigt över huvud taget?

Danskompaniet Spinn

Lars-Göran Wadén driver en utmärkt blogg som heter "Livet rullar vidare". Han pekar idag på att det startats ett nytt danskompani i Göteborg.

Så här skriver man själva på sin hemsida:
"Den 1 mars startade Danskompaniet SPINN sin första arbetsperiod. Då samlades de fem dansarna och konstnärliga ledaren Veera Suvalo Grimberg för första gången för att inleda en ny epok inom svensk nutida dans. Eftersom det inte tidigare funnits något professionellt integrerat danskompani är det ett pionjärarbete. Veera Suvalo Grimberg är konstnärlig ledare och Producentbyrån står för administrationen.

SPINN har fått ett treårigt kulturstrategiskt uppdrag från Västra Götalandsregionen och har även stöd från Göteborgs Stad. I mars 2010 arbetade kompaniet i Göteborg och i april genomfördes ett residens i Vänersborg i samarbete med Vänersborgs kommun och Danskontoret.

Det första året kommer att ägnas åt uppbyggnad av kompaniet, workshops, öppna jam, deltagande på seminarier och konferenser samt etablerande av nätverk. 2011 kommer föreställningsverksamheten att ta fart, även internationellt. "

Jag ska följa utvecklingen med spänning...

Danskompaniet SPINN dansar Tvetydigt Stycke av Veera Suvalo Grimberg from Producentbyrån on Vimeo.

AXIS

Axis Dance Company finns i Oakland, San Francisco. De är mer europeiska i sin approach, i det att de vågar använda de annorlunda kroppar och uttryck som finns hos dansare med rörelsehinder. Till skillnad från en del amerikanska danskompanier som mest verkar vilja kopiera schablonen av balett, men med piruetter på hjul.

Man är dessutom nu så erkända att man samlar dansare internationellt. Rodney Bell i detta stycke hör till exempel hemma i Nya Zeeland.

Enjoy!

Fantastisk diagnos!

"The diagnosis of a faun" med Tamar Rogoff Dance productions är en fantastisk föreställning. Koreografen Tamat Rogoff är ett geni. Och Gregg Mozgala i rollen som det mytiska väsendet (en blandning av hjort och ung man) är inte bara vacker, helt rätt för rollen, en bra dansare med en magnetisk utstrålning - nej, han personifierar hela stycket som ligger i snittet mellan medicin och dans.




Tamar Rogoff har gjort sig ett namn med att konstant tillföra nya element till den moderna dansen. Dans på nya platser, dans med nya element, dans i nya konstellationer. Hon räds uppenbarligen inget och landar i succé om och om igen.

The diagnosis of a faun började enligt Tamar med att hon länge drömt om att få göra en pas de deux mellan en riktig läkare och en riktig dansare. Hon förverkligar detta med denna produktionen, men på vägen kom Gregg Mozgala förbi hennes ögon när hon såg "Romeo & Julia" på Theatre Breaking Through Barriers. Kropp, att rätta till kropp, att kropp ska vara rätt, kopplingen medicin, kroppsideal, dans blev rikare.



Gregg har cerebral pares. Han och Tamar har uppmärksammats i nationell tv för sitt gemensamma arbete att omprogrammera Greggs neurologiska vägar mellan hjärna och muskler. Arbetet har varit så lyckosamt att man inbjudits till prestigeuniversitet som Harvard för att berätta om sitt arbete. Mötet mellan medicin och dans begränsades inte till kontexten på scen. Den blev verklighet.



Men det stora är att förutom alla dessa lager av betydelser, så är stycket både humoristiskt, normbrytande, erotiskt och vackert. Tamar Rogoff har mixat två kvinnliga moderna dansare med en manlig skådespelare med cp och en livs levande doktor i övre medelåldern. Och hon borde lära ut casting till varenda rollbesättare!

Blue Eyed Soul Dance

Blue Eyed Soul Dance Company stod för gårdagens Millenium-event. Millenium North och South är två av jag vet inte hur många scener i Kennedy Center. Varje dag - året om - bjuder Kennedy på gratis underhållning av första klass på en av Millenium-scenerna. Under VSA integreras passande inslag av festivalen i Kennedys Millenium-utbud. Kennedy får unika framträdanden som når en annan publik, och VSA når den generellt kulturintresserade allmänheten.

Blue Eyed Soul hör hemma i lilla Shropshire på engelska landsbygden. Deras specialitet är "aerial dance". De dansar upphissade i linor. Vikt, motvikt, balans och tyngdlag får andra betydelser.

Blue Eyed Soul bjöd på två stycken. "Take, a dance in the park" och "Sugar". Den första finns ett avsnitt ur på videon nedan, fast då utomhus. Men det är den andra - "Sugar" som imponerar mest på mig. Den dansade - på ett plan självbiografiska - berättelsen om flickan som vägde mindre än ett paket socker vid sin födelse. Som opererats och skruvats i varje del av sin kropp. Och som när hon rullstolsriggas för att börja sin flygande del av dansen får en massa sockerpaket som motvikt. Det blir ett exempel på ett lysande undantag. Många är de som i konstens namn ställer ut sina livsöden och faller tungt på att de inte har något egentligt konstnärligt format eller idé. Men så är inte fallet här. Då blir det inte bara bra. Då bokstavligen lyfter det konsten till nya höjder.

Locomotion

Varje dag under VSA-festivalen så presenteras Happenings at the Herman. Först ut på måndagen tre amerikanska danskompanier.

The Moving company (bild vä)kom med ett stycke där 12 dansare och lika många vita stolar jobbade med charm och inkludering som ledord.

Dancing Wheels är något av en amerikansk institution. Jag såg de för tio år sedan och hamnade då i att de i motsats till europeiska koreografiers utmaningar av normalitet och kropp ofta hamnade i att kopiera stående findans. De har utvecklats sen dess. Nu finns andra rörelsemönster men fortfarande händer inget inuti mig. Jag undrar om det inte är för att jag fortfarande känner viljan efter en yta som andas välvilja och "nästan normativitet".

Bäst denna lunchföreställning blir därför Karen Petersons danskompani. De jobbar med att både upphäva, utmana och utveckla dansarens bästa verktyg - den egna kroppen. Samarbetet mellan två av de kvinnliga dansarna blir ett äventyr. Och när ensemblen sedan dansar i förinspelade videosekvenser så finns samma person i tre upplagor - i kropp, i skuggspel och på duk. Kroppars olikheter, rörelsers dynamik och projektion kontra verklighet skapar ett konstnärligt forum som blir eftermiddagens bästa minne.

Trailer från Karen Petersons danskompani:

"Inom rimliga gränser"

Jag bestämde mig tidigt att inte recensera kolleger och deras föreställningar inom bloggen. Men det hindrar mig inte från att jubla när jag sett nåt jäkligt bra! Och jag har nyss kommit från genrepet av "Inom rimliga gränser"

Koreografen Malin Hellkvist Sellén har samlat 6 sinsemellan mycket olika dansare, kroppar, människor. Det blir uttryck som jag aldrig tidigare skådat på ett dansgolv. Eget, unikt, djupt mänskligt, ibland förträffligt kul och nästan sexigt. Och till hälften utan musik. Låter det konstigt? Det är det inte - det är genialt.

Gå o se! Pustervik, Göteborg 28-29 april.
7 maj MADE-festivalen på NorrlandsOperan i Umeå.
22-25 september Dansens Hus i Stockholm.

Så här beskrivs verket på Malin Hellkvist Selléns hemsida:
"Malin Hellkvist Sellén är tillbaka med ett nytt dansverk om orimliga föreställningar. Nu vill hon utmana innebörden av fysiska praktiker och dansens förutsättningar. Inom rimliga gränser ställer frågor om representation, kvalitét och mer eller mindre vanliga steg. Malin och hennes team ger sig ut för att leta reda på nya kroppar att sätta i rörelse.

Med sina hyllade verk om discodans, kristendom och dansband har Malin förflyttat gränser för hur vi ser på identitet och kroppars uttryck. Ständigt närvarande i samtiden dekonstruerar hon det vi tar för givet och gör anspråk på alternativ. Malins koreografiska arbete rör sig i ett gränsland mellan fin- och fulkultur, där hon skapar en estetik bortom stereotypa förväntningar. Hennes dans är lika tydligt politisk och filosofisk som sinnligt fysisk och känslomässig. Bland hennes tidigare verk märks Rosa löften, En kristen kväll och Bättre folk.

Nya dansare tar plats på scenen. Eller kanske inte ett dugg nya, men åtminstone flera. Inom rimliga gränser är en iscensättning av professionella rörelser, utestängningsnormer och kroppars makt."

Media:
LO-tidningen

Uppdatering valborg:
Nummer.se, SvD

Candoco Compilation och Renditions

Candoco är mitt stora föredöme. Hög kvalitet, utmanande om funktionshinder, väljer sin egen väg, fullkomligt osentimentala och fantastiskt bra dansare. Inför sitt nya verk Renditions, med premiär i april, så har de lagt upp en sammanställning av 2005 - 2009 på youtube. Här är den:



För den specialintresserade så finns det en intervju med de konstnärliga ledarna inför premiären senare i vår av Renditions. Här är den:



Snälla svenska dansarrangörer - ta hit dom!

Invitation to dance

"Invitation to dance" är en film av Simi Linton, en av USAs främsta experter på kultur/funktionshinder. Den deltar i en tävling EPIC Emerging Artist Rewards 2010. Man röstar här.

Jag har genast börjat jaga efter möjligheten att se hela filmen. Simi Linton adresserar här samma frågor som mycket av mitt yrkesverksamma liv kretsat kring. Rätten till scenrummet för den som inte är som alla andra.

(PS har inte lyckats justera bredden på klippet. Dubbelklicka på filmen och se den på youtube för full bredd)

Axis Dance - USA

Axis Dance i Oakland, tvärs över bukten från San Francisco, är internationellt välkända. Snubblade på videon online. Var så goda!

Krigs och hörselskadade svanar

Sri Lanka är hårt drabbat av ett nyligen avslutat inbördeskrig. Den lokala koreografen Jehan Aloysius har samlat invalidiserade soldater och människor med hörselnedsättning för ett gemensamt uppförande av Svansjön.

Läs mer på CNNs iReport här och här (video). Videon ger inblick i repetitionerna. Bildspelet är från färdig föreställning.




För mig är det jätteglädjande att se de här bilderna. Att arbeta inom konstformerna kostar pengar. Det gör att jag mestadels nås av västerländska rapporter om grupper och nya verk.

Bra dansvideo

(Tack BUA o Iki)

Gregg Mozgala

Då: Som skådespelare har Gregg Mozgala (cerebral pares) bland annat gjort Romeo i "Romeo och Julia" på Theatre Breaking Through Barriers i New York. Vid en av föreställningarna satt koreografen Tamara Rogoff där. Hon förälskade sig i Greggs kroppsliga uttryck och ville jobba med honom. Gregg hade ingen självbild som dansare. Men ett jobb är ett jobb...

Nu: För någon dag sedan sändes ett reportage på CBS Sunday Morning. Tillsammans har Tamara och Gregg omprogrammerat Greggs hjärna. Hans hälar når marken och han har fått en ny tillgång till sin egen kropp. Se reportaget här:



Dansföreställningen är på väg. Jag hoppas få möjlighet att återkomma med recensioner och ev fler bilder.

NY Times

Kinesiska dansare

Dansstycke framfört av Ma Li (馬麗) and Zhai Xiaowei (翟孝偉).

Amici Dance

Trots att de har funnits i snart 30 år så kände jag inte till dom. Tack Iki för tipset.