Moomsskådis i polisserie

På onsdag börjar nästa berättelse om Anna Janssons poliskvinna Maria Wern i TV4. Och då får alla bloggläsare chansen att se Moomsteaterns Pierre Björkman i den biroll han ägnade en en tidig höstvecka åt för ett och ett halvt år sen.

"Alla de stillsamma döda" visas onsdag 8 dec och 15 dec på TV4.

Läs om Pierres inspelningar i "Svensk film rollbesätter skådespelare med Downs", "Konsten att vänta på ett intelligent sätt" samt "Visslingar och rop"

Visslingar och rop

Hör ni hur rubriken är "nästan Bergman"?


Pierre har nu gjort sin sista inspelningsdag på Gotland. ("nästan Fårö"...) I sista tagningen visslade han på Eva Röses nyckelknippa. Och utan ett tredje försök på Bergman-liknelser - (funderade att tag på att inspelningsplatsen var skattemyndigheten = "nästan ångest", men insåg att jag redan passerat lågvattenmärket med råge ändå) - så lägger jag ut några bilder på dagens arbete.


Det har varit en kul erfarenhet, tycker både Pierre och jag. Och vi önskar Maria Waern-Eva och regi-Erik och alla andra goa människor i filmen fortsatt bra inspelningsdagar.

Konsten att vänta på ett intelligent sätt

Att spela in film är att vänta på sin tur. Det gäller på inspelningsplatsen, men också utanför. Idag blev nämligen ledig dag för Pierre Björkmans rollfigur Gustav i inspelningen på Gotland. Och vad gör man då? Kollar Visby, så klart!

Nu när politikerna och Stockholmarna åkt hem är Visby inte lika kaotiskt. Det blev en kaffe på Stora torget, Gotlands ljus på Konstmuseet och sen en pierre-guidad historievandring på Gotlands museum. Nu har vi koll på bildstenar, kristnandet av gotlänningarna och skelett från 900-talet.


Pierre är det vetgirigaste musei-sällskapet jag vet. Tvärt emot alla fördomar om personer med utvecklingsstörning lägger han hela tiden ihop olika erfarenheter och fakta och kopplar dom i ny kontext mot det föremål han står framför. Det är referenser till Arn, Jesus-musikalen "Speciells evangelium, kollegerna på teatern, tidigare besök på stadsmuseet i Ljubljana och egyptologen på museet i Köpenhamn. Skelett från 900-talet blir kraniet i Hamlets monolog och varför finns inte alla vapen som fanns i Arn på museet?

En annan sak att reflektera över är våra ändrade roller de här dagarna. Jag är vanligtvis Pierres chef. Men idag finns ingen arbetsagenda. Min arbetsuppgift är bara att möjliggöra för Pierre att vara kvar mellan tagningarna, inte att arbetsleda något. Och på inspelningarna är det ju regissörs-Erik som är boss.


Och det är även det en uppfriskande upplevelse. Hittills har Pierre fintat upp mig på läktaren när fick mig att hänvisa till att "mamma sa", vilket annars är Pierres egen favoritbortförklaring som han använder dagligen. Nu fick han mig att säga det och retade mig för det hela vägen hem från stan. Igår sa han åt mig att hålla tyst, med hänvisning till att jag minsann inte var filmens regissör. Och när jag bjöd ner honom att se Zlatan ikväll på mitt rum svarade han "det är samma bild på min tv".

Suveränt sällskap, Pierre!

Svensk film rollbesätter skådespelare med Downs syndrom

Jag är just nu på Gotland för att assistera Pierre Björkman, skådespelare på Moomsteatern. Han har fått rollen som Gustav i filmatiseringen av Anna Janssons "Alla de stillsamma döda". Gustav har Downs syndrom. Och TV4/Eyeworks har den goda smaken att vända sig till en professionell skådespelare med Downs när de rollbesätter.

När man spelar in film, så är man bara med precis när man behövs. Scenerna tas inte i någon logisk tidsföljd som har med handlingen att göra, utan man hoppar friskt i manus. Pierre har därför förberett sig på hemmaplan. Hans kolleger i ensemblen har gjort en läsning av manus för helhetens skull. Praktikanten Vendela har letat fram headshots på alla skådisar Pierre jobbar emot i filmen, så att igenkänningen är omedelbar vid inspelningen. Och tillsammans har vi i repsalen snabbt improviserat de situationer Pierre möter i inspelningen. Inte i syfte att instruera, utan för att skapa igenkänning och förståelse för vad som komma skall.

Igår var första inspelningsdagen, men vi kom redan på måndagskvällen och tog en runda till inspelningsplatsen direkt. Det finns en särskild koncentration och arbetsordning i en filminspelning som inte låter sig förklaras med ord. Pierre läste den på plats och vi åkte hem och sov gott.



Kostym hade hämtat mått från teaterns kostym-dokumentation, så det var bara att hoppa i kläderna. Sminket la en mask full med skrubbsår efter en olycka rollfiguren varit med om. Och sen iväg. Första scenerna var med Pierre Lindstedt i rollen som Gustavs pappa Egil.



Först exteriör (utomhus), sen interiör (inomhus) och däremellan ett par POV (point of view, kameran ser det en av rollfigurerna ser).

Sen var det dags att backa klockan och göra olyckan som skapat skrubbsåren han redan hade. Mer sår, mer blod. Ner i en djup grop och riggas med taggtråd, spetsiga grenar, jord och smuts. Och mer blod så klart.



Nu deltog också Thomas W Gabrielsson i rollen som Gustavs och Egils granne.

Summa av dagen: Regissören Erik Leijonborg var jättenöjd, och Pierre likaså.

På torsdag brinner det.

Svarslöst Dramaten

Igår var det en månad sen jag skickade frågor till Dramaten-chefen Marie-Louise Ekman via teaterns blogg. De efterlyste läsarfrågor, så jag skickade den här:

"Hur ser du på den integrerade scenkonsten mellan skådespelare/artister med och utan funktionshinder? Och har Dramaten en roll att spela i det sammanhanget?"

Hon har inte svarat än. Synd, men kanske frågorna blev för många? Därför skriver jag nu ett förslag på vad jag tycker hade varit ett bra svar:

"Dramaten har en roll att ligga i framkant av svensk scenkonsts utveckling. Det gör den integrerade teatern intressant, men det ger inget frikort till stora scenen pga funktionshinder. Jag tror det är en process av medvetandegörande som behöver inledas/fördjupas/få sitt utlopp i en konkret produktionsidé (beroende på hur långt man redan hunnit på teatern)"

När Moomsteatern debuterade 1988, så avslutades pjäsen "Drömmar" med sångraderna:
"hej då, hej då o tack ska ni ha
vi ses på Dramaten o ha det så bra"

Nästan 20 år senare uppträdde Pierre Björkman med ett litet avsnitt ur "Featuring Pierre Björkman - solo on stage" på Dramatens stora scen. Han var ett av en massa inslag från Teatersverige som firade att Dramatenhuset fyllde 100 år. Efter showen försökte han stjäla applådtacket från alla andra, fick beröm av Börje Ahlstedt i kulissen och nöp kungen kärleksfullt i näsan.




Bilden är hämtad från det avsnittet som spelades på Dramaten. På bilden Pierre Björkman. Foto Henrik Hedenius.

Konsumtionsdyrkan

Idag - långfredagen 2009 - låter jag ett utdrag ur manuset till Moomsteaterns revy Mitt i (p)lytet vara dagens inlägg.



16 Konsumtionsdyrkan

JAN-ERIK:
Då var det dags att sjunga igen. Ta upp häftet och gå till sidan tre. Oh Happy Meal.

ALLSÅNG m JAN-ERIK
Oh, happy meal!
O, happy meal!
med helsvenskt nötkött!
med helsvenskt nötkött!
med helsvenskt nötkött!
och fullkornsbröd!
Oh, happy meal!

Sången rullar. Klas gör entre. Han är en blandning av präst och försäljare.

KLAS
Välkomna till Gallerians församling. För er som är nya medlemmar går det bra att skaffa sig ett club-kort. Det ger poäng på alla köp.

Idag är det långlördag. Och då minns vi själva fundamentet i vår livsstil – konsumtionen.

Men först så lyser vi för Camilla och Malmströms, som flyttar in i gemensam butik i Norra delen av Gallerian. Veckans nyfödda är ytterligare ett Espresso House, nu i Södra delen. Bland dom bortgångna under veckan är Lundströms Fisk och Köttaffär på Storgatan 12. Dödsorsaken var bristande efterfrågan och fel läge.

Då sjunger vi psalm nummer 53.

Publiken instrueras att bläddra fram rätt låt i sitt allsångshäfte.

JAN-ERIK/PUBLIKEN
Go tell it on the mountain,
Over the hills and everywhere,
Go tell it on the mountain,
det är extra pris på mjölk.

Pierre och Niclas börjar gå med var sin kollekthåv i gångarna.

KLAS
Dagens kollekt går till barnarbetare i tredje världen, så att dom inte ska behöva arbeta med att göra dom saker som vi absolut inte vill köpa av misstag bara för att dom har gjort dom.

Du som vill göra gott medans du handlar kan köpa en Rolex hos Ur och Penn och få ett klimatkompenserat fadderbarn på köpet.

Dagens katalogord hämtar vi från IKEA:
”Det är något tidlöst och tilltalande med enkla, klassiska bokhyllor som ramar in ett rum med dina favoritböcker. Men för att du ska vara säker på att få dina bokhyllor exakt som du vill ha dem har vi gjort vår populära BILLY serie ännu mer flexibel.”

Och så sjunger vi: ”Dom har öppnat reaporten”, psalm nummer 12.

JAN-ERIK/ALLSÅNG
Dom har öppnat reaporten
så att vi kan komma in
genom priset har dom frälst oss
och bevarat mej som sin

Niclas in och kopplar om en sladd. Inspelad kortslutning, spott o fräs i ledningarna. Allt blir svart.Ljudet dör.

TEKNIKER
Du ska ju sätta den i blå!

NICLAS (utan mygga)
Jaja.

Niclas kopplar om. En sandsäck faller ner från taket.

TEKNIKER
Men du måste ju koppla ur starkströmmern först!

NICLAS (utan mygga)
Jaja.

Niclas kopplar ur handsken med starkström. Det exploderar.

NICLAS (utan mygga)
Faan.

KLAS (utan mygga)
Vad hände?

NICLAS (utan mygga)
Jag vet inte

KLAS (utan mygga)
Då tar vi paus nu. Och glöm inte att handla i pausen. Hej då!

Niclas och Klas improviserar på vägen ut om huruvida Gud haft ett finger med i spelet eller inte. JAN-ERIK gör musikalisk slutkläm.


(foto ur "Mitt i (p)lytet!, 2009. På bilden syns Klas Malmberg. Fotograf Henrik Hedenius)

Grattis Pierre!

Det nyinstiftade UPP-priset går till Pierre Björkman, skådespelare på Moomsteatern. Det är välförtjänt. Jag vet att trovärdigheten far illa av att berömma sig själv, i det här fallet mitt jobb o min kollega, men det struntar jag i. Pierre är värd varje hyllning – och här kommer min till en fantastisk skådespelare och en underbar kollega:


Pierres debut som den elake kapitalisten Hubert Padda i "Meningen med livet"




Malte Galt, supergalten i "Grisfarmen" tog Pierre till andra sidan jordklotet på turné




Drog hem Thalia-priset till Moomsteatern med sin insats i "Den lilla människan"




Engagerade dansk media när "Normalerna" svarade på von Triers "Idioterna"




Blev först ut att ensam möta ett statistiskt normalt proffs (Ingvar Andersson) på scen i "Sådan far, sådan son"




Dansade under Ola Hörlings koreografi i "Ensamheter"




Drog rekordpublik i "Speciells evangelium"




Men turnerade för ännu fler barn i "Leksaksfångarna". Go turtles!





Den tyske badturisten i Mölle 1906 i "Sekel utan ord" tog Pierre till Slovenien.




Spelade sopp-teater som Oliver Hardy i "Oliver, Stan & Farao" och hamnade i Belgien och Tyskland.




Utbildade sig på Teaterhögskolan och tog en sväng om rysk absurdism i "Finns det liv på Mars"




Gestaltade dåtidens freakshows i "Elefantmannen"




Drog Hamlets monolog på sitt eget vis och sitt eget språk i "Hamlätt".




Gästspelade i Dramatens 100-årsjubileum med ett utdrag ur "Featuring Pierre Björkman - solo on stage"




Den söta faddernallen Hugo i revyn "Mitt i (p)lytet!"



UPP-priset går till en person med Downs syndrom som är en förebild för sin omvärld. I Pierres fall genom att visa vad en person med Downs syndrom kan göra. Priset delas ut av Svenska Down föreningen. Prisutdelning ikväll på Moomsteatern kl 19.

Juryns motivering: ”Pierre Björkman visar att det går. Att arbeta inom kultursektorn förblir för många en dröm. Som fast anställd skådespelare vid MOOMS-teatern inspirerar och banar Pierre väg för många människor, både medoch utan funktionsnedsättning. Pierre använder sin exceptionella dramatiska förmåga, sin sceniska närvaro och enastående publikkontakt för att väcka tankar, locka till skratt, utmana och beröra. Pierre Björkman är helt enkelt en gudabenådad skådespelare!”

Alla foton är tagna av Henrik Hedenius