Plågad för pengar

Stockholms stad bär ett ansvar för Fredriks hälsa. Ett ansvar de uppenbarligen struntar i. Det är upprörande.

13-årige Fredrik har diagnoserna autism och adhd. Efter flera års kontinuerlig mobbning lät hemskolan Solbergaskolan honom börja på en specialskola, St Örjan. Allt blev bättre. Fredrik började fungera igen.

Nu ska han tillbaka till Solbergaskolan igen. Det har Solbergaskolan bestämt. Detta trots allvarlig kritik från skolinspektionen.

Det är lätt att se anledningen. Det kostar Solbergaskolan pengar att ha Fredrik på St Örjan. Det kostar inte Solbergaskolan ett skit att strunta i skolinspektionens utlåtande.

Ansvaret faller på Stockholms stad. Det är för Fredrik ointressant vilka systembrister som skulle kunna vara den ekonomistyrda orsaken till dumma beslut. Och här borde det inte finnas några politiska "kanske". Antingen tycker man skolan ska ha rätt att agera så här illa, eller så tar man sitt ansvar för att systemet/chefstillsättningen inte fungerar. Just nu väljer Stockholms stadshus att hålla Solbergaskolan bakom ryggen, för man gör ingenting verkar det som.

Tänk efter lite. Vilken förälder väljer en specialskola som förstaval. Väljer bort den lokala integrationen med ungarna i närområdet? Väljer att göra ett statement för sitt barn som följer med i all framtid - specialskola?
När barnet och föräldrarna själva är framme vid att den lösningen är den bästa, då borde ingen rektor ha makt att tycka sig inte ha råd.

"Jag tror inte att kunskapen är stor, så stor ute i skolorna, så att man förstår hur varje liten situation ska anpassas", säger Eja Linell, biträdande rektor i Hagsätraklasserna (en St Örjan-skola), i ett web-tv inslag från i somras på DN.

Nej, kunskapen på Solbergaskolan är inte stor nog att förstå ens den stora frågan.

Stockholms stad - riv upp och gör om. Nu! Därefter måste vi få en lag som står på Fredriks och andra barn med särskilda behovs sida. Där det är dyrare för kommunen att göra fel än att göra rätt.

DN: 15/9 a, 15/9 b, 14/9 a och 14/9 b.

Snart ökar anmälningarna till särskolan

Idag återges en larmrapport från Lärarnas Riksförbund i flera medier. Det är rekordhöga varsel på lärare. Fler än 1000 hittills och fler ska det bli, om man får tro LR.

Om några år får vi se en brant ökning av antalet inskrivningar i särskolan, siar jag. Jag gör det mot bakgrund av att just de rapporterna kom när vi sanerade de offentliga finanserna på 90-talet. Och jag är övertygad om att det inte föddes väsentligt fler barn med intellektuell funktionsnedsättning just de åren. Men det skars ner i på lärartätheten. Barnen som inte längre kunde få hjälp inom grundskolan slogs ut.

Det är ingen bra samhällsekonomisk utveckling. Det är svårt för barn som gått särskola att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Många går direkt från gymnasiesärskolan till aktivitetsersättning (officiellt namn för förtidspension).

Det gör att i stort sett vilket val som helst är bättre än att spara på lärartätheten i våra skolor. Den här gången pratar humanism och plånbok samma språk.

Fritt gymnasieval i Skåne – utom för elever med utvecklingsstörning.

I Sydsvenskan fanns för några dagar sedan en artikel om att särskoleeleverna i Trelleborg inte får välja gymnasieutbildning fritt i Skåne. Är det någon som blir förvånad? Inte jag heller.
26 kommuner gick samman. Alla gymnasieelever skulle få söka utbildning fritt i hela Skåne. Alla? Nja… det återstår väl att se. Victoria Rose i Trelleborg fick enligt Sydsvenskan inte söka fritt. Istället för en gymnasiesär-utbildning i Ängelholm tvingades hon välja ett alternativ i Trelleborg.
Och reportaget i Sydsvenskan blottar något som är mycket större än att bara Victoria inte får välja sitt tredjeval till gymnasiet som hon vill. Man kan ana att det grundläggande här är att ”människor med intellektuell funktionsnedsättning” inte ingår i ”alla människor”.
För åtta år sen ansökte en av Skånes kulturskolor om medel att utöka sin prova på-verksamhet från att gälla ”alla barn” till att även omfatta särskolans barn. Ingen av de inblandade reagerade över huvud taget på att barnen med funktionsnedsättning inte ingick i alla barn.
Runt om i Sveriges kommuner så händer det att människor med utvecklingsstörning stoppas från att söka en daglig verksamhet som passar dem bättre för den ligger utanför den egna kommungränsen. I kommuner där ansvaret för LSS-verksamheten ligger på varje stadsdel, så finns det de som benämner det som att man sitter i stadsdelsarrest.
Vad det handlar om?
Pengar, skulle man kunna tro.
Köper man tjänsten av andra så försvinner underlag för den egna verksamheten. Behöver personen färdtjänst så ökar den kostnaden med avståndet till dagcentret eller gymnasiet. Och i de dagliga besluten så är det nog ofta så. Att det handlar om pengar.
Men anledningen till att det tillåts handla om pengar är att människor med utvecklingsstörning inte automatiskt ingår i alla människor.
Vad säger de andra 25 skånska kommuner som hittills sluppit granskning? Får era elever i särskolan söka gymnasieutbildning fritt i Skåne?
Moomsteatern startar hösten 2010 utbildningen av nästa generation professionella skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. Staten har just tagit bort rätten till studiebidrag för de med ”aktivitetsbidrag” eller ”sjukersättning”. Anledningen är att man inte ska kunna få dubbla statliga försörjningsstöd. Den vuxne utvecklingsstörde person som flyttat hemifrån och vill studera på annan ort ska alltså betala dubbel hyra, en hemma och en för internatet. Eller är det någon som tror att den kommunala gruppbostaden tar tillfälliga andrahands hyresgäster?