Medias syn på människor med funktionsnedsättning

Med i medier heter en utmärkt sajt om relationen mellan personer med funktionsnedsättning och medier. På ett pedagogiskt sätt får vi testa vår kunskap/fördomar för att därefter lära mer. Och det behövs.

Vi blir t.ex. tipsade om den brittiske forskaren Colin Barnes, som undersökt bilderna av människor med funktionsnedsättning i media. Han radar upp stereotyperna - "patetiska, våldsamma, onda, underliga, fantastiska, löjliga, utestängda, en belastning för sig själva eller samhället, samt normala".

20%, eller 1,8 miljoner svenskar, har någon form av funktionsnedsättning. (Statistiken från Hjälpmedelsinstitutet). Bland de i arbetsför ålder upplever ca en halv miljon personer att de har en funktionsnedsättning som påverkar deras möjlighet att utföra ett arbete.

Hur stort utrymme får då funktionshinder i nyheterna? 0,7 promille i SVT enligt en forskningsrapport från 2006.

Hur vanligt är det med program om och med personer med funktionsnedsättning? Sedan 60-talet/SVT ca 2 promille.

Nu vet vi ju inte om t.ex. Peter Settman, Anders Lundin eller Anna Hedenmo har en dold funktionsnedsättning? Och den som i så fall har det ska inte tvingas redovisa sin uppenbarligen irrelevanta funktionsnedsättning för att förbättra representativiteten och statistiken på SVT. Men 2 promille, gott folk. Det lämnar en del utrymme för utveckling, eller hur?

Jag frågade SVT tittarservice för 25 dagar sedan:
"2009 är ett år då funktionshinder särskilt uppmärksammas i SVT"
står det på (sidangivelse på svt)
Hur då? Vad sänds/görs på SVT med anledning av detta under 2009?"

Inget svar.

Jag bad SVT-chefen Eva Hamiltons sekreterare om hjälp med att få svar. Hon sa att hon vidarebefordrat min fråga till funktionshinderansvarige Johan Hartman. Han har inte heller hört av sig efter 15 dagar. Jag har idag skickat frågan igen till Johan Hartman. Jag återkommer när/om jag får svar. Spänningen är lidlig.

Jag upptäckte "Med i medier" efter att ha fått syn på "nätverket defekta journalister" i en helt annan googling. Det har startats av Anna Bergholz. "Blind journalist som öppnar ögon" är hennes slogan. Hon erbjuder bland annat utbildning i medias bild av funktionshinder. (Annavision)

Anna behövs. Samma dag (igår) läste jag Karolina Fjellborgs recension av "Natt på museet 2" i Aftonbladet. När hon ska beskriva hur dålig denna "svindyra upprapning" är, skriver hon:
"För "Natt på museet 2" är, mer eller mindre, bara en omlokaliserad, adhd-drabbad kopia av den första, bättre filmen. Med så mycket extra allt att det står en upp i halsen".

Men vi kanske ska vara glada att hon inte skrev att "filmen var CP"...