När är några av mina favoriter:
Klaus Zelmer, Tyskland
Jeroen Pomp, Holland
Christian Carlsen, Danmark
onsdag 30 september 2009
Outsider Art Biennal
Titta gärna in i Rackstadmuseet i Arvika. Ousider Art Biennal visar "särlingskonst", arrangörens namn på konst som gjorts av konstnärer med intellektuella funktionshinder.
När är några av mina favoriter:
Klaus Zelmer, Tyskland
Jeroen Pomp, Holland
Christian Carlsen, Danmark
När är några av mina favoriter:
Klaus Zelmer, TysklandJeroen Pomp, HollandChristian Carlsen, Danmark
tisdag 29 september 2009
Förbjuden att gifta sig pga utvecklingsstörning
Kerry Robertson älskar Mark McDougall och väntar deras gemensamma barn. Men hon får inte gifta sig med honom. Det har socialkontoret i Dunfermline bestämt. "You're not intelligent enough to marry" är rubriken i engelska Mail Online om saken.
Socialkontoret hävdar att de ställde in Kerrys bröllop för att hon "did not understand the implications of getting married".
Jag skickade mail till överförmyndarförvaltningen i Malmö för att fråga om vi skulle gjort likadant. Svaret var klart. Hade Kerry bott i Sverige hade hon fått gifta sig. Om hon haft en god man eller förvaltare hade den möjligen gett råd om äktenskapsförord om man kunde misstänka ett ekonomiskt utnyttjande. Men om huvudpersonen tackat nej till rådet, så hade det inte förändrat något.
Är äktenskapet kärlek eller juridik? Kärlek, hoppas jag.
(bilden är från mailonline)
En till bra skådis med Downs
Igår fick ni träffa Pablo Pineda, som vann skådespelarpriset i San Sebastian. Idag visar vi en snutt med Tommy Jessop ur brittiska BBCs "Coming down the mountain". Håll till godo!
måndag 28 september 2009
Prestigepris till skådis med Down syndrom
.jpg)
Pablo Pineda blev i lördags utsedd till bästa skådespelare vid filmfestivalen i San Sebastian.
Pablo spelar i filmer "Yo tambien" ("jag också") en människa ur verkliga livet - Daniel Sanz. Denne man med samma funktionshinder som skådespelaren, tog en universitetsexamen i specialpedagogik.
Filmen skildrar detta och stegen in i arbetslivet och - kärleken. Hans motspelare Lolo Duenas belönades också.
Det är sällsynt att skådespelare med intellektuella funktionshinder får såna här priser. Enda andra gången mitt minne kan tilldra sig är Pasqual Duquenne (också Down syndrom) för "Den åttonde dagen" tillsammans med Danielle Auteille i Cannes i slutet på 90-talet.
Men jag vet från ett studiebesök att en rysk skådespelare med DS ska ha uppmärksammats stort för en roll i en rysk långfilm.
Bilden är från AFP. I AFPs artikel påstås att förlagan Daniel Sanz är den enda personen med Down syndrom som tagit en universitetsexamen i Europa. Och det kanske är sant. Fast bara kanske, vet jag sen jag undersökte hur unika Moomsteaterns skådespelares studier på teaterhögskolan är. Vi vet nämligen inte. För på svenska högskolor registreras inte funktionshinder...
söndag 27 september 2009
fredag 25 september 2009
Sydsveriges bästa teaterskapare inte tillräckligt viktiga för Expressen
Expressen, GP och Kvällsposten samarbetar. Men när Kvällsposten delar ut ett av Sveriges viktigaste teaterpris, så blir det bara en notis i den så kallade rikstidningen. Viktigare var tydligen Bonniers nya kontrakt, vilka Expressen har på bokmässan, två romanrecensioner och en recension av en biografi. I nätupplagan av Expressen ser jag inte ens en länk. Det känns billigt.
Så mycket roligare och större då att Nina Jemth och Pelle Öhlund fick Thalia-priset för sin uppsättning "Ingen anledning till panik!". Den var fantastisk! En verklig höjdpunkt. Inte bara för det året utan för vårt årtionde, tycker jag.
Så här motiverar juryn sitt val:
"Thaliapriset för säsongen 2008/2009 går till Varietéteatern Barbès och dess konstnärliga ledare Pelle Öhlund och Nina Jemth för uppsättningen Ingen anledning till panik. Under mer än 15 år har gruppen utmanat gränserna mellan konstarterna och skapat en rad föreställningar präglade av skarpsynt civilisationskritik, halsbrytande surrealism och burlesk, varmhjärtad humor. Barnteater, drömspel eller tragikomisk konsertföreställning
– oberoende av etiketten gör Varietéteatern Barbès något angeläget och fullkomligt eget. På en gång ömsint och obönhörligt närmar de sig de stora existentiella frågorna."
Och självfallet är jag jätteglad att Nina och Pelle ska jobba med våra skådespelare på Moomsteatern hösten 2010.
Stort grattis och en massa fanfarer!
Så mycket roligare och större då att Nina Jemth och Pelle Öhlund fick Thalia-priset för sin uppsättning "Ingen anledning till panik!". Den var fantastisk! En verklig höjdpunkt. Inte bara för det året utan för vårt årtionde, tycker jag.
Så här motiverar juryn sitt val:
"Thaliapriset för säsongen 2008/2009 går till Varietéteatern Barbès och dess konstnärliga ledare Pelle Öhlund och Nina Jemth för uppsättningen Ingen anledning till panik. Under mer än 15 år har gruppen utmanat gränserna mellan konstarterna och skapat en rad föreställningar präglade av skarpsynt civilisationskritik, halsbrytande surrealism och burlesk, varmhjärtad humor. Barnteater, drömspel eller tragikomisk konsertföreställning
– oberoende av etiketten gör Varietéteatern Barbès något angeläget och fullkomligt eget. På en gång ömsint och obönhörligt närmar de sig de stora existentiella frågorna."
Och självfallet är jag jätteglad att Nina och Pelle ska jobba med våra skådespelare på Moomsteatern hösten 2010.
Stort grattis och en massa fanfarer!
Massiv kritik mot amerikansk välgörenhetsreklam
Det här är vad som nu upprör många personer med autism eller dess anhöriga i USA. En film från organisationen Autism Speaks som utmålar autism med bland annat följande fraser: "“I am autism. I have no interest in right or wrong. I will plot to rob you of your children and your dreams….And if you’re happily married, I will make sure that your marriage fails. Your money will fall into my hands, and I will bankrupt you for my own self-gain."
Filmen är uppbyggd så att första halvan är en hotfull röst som ger en dramatiserad bild av vad autism kan medföra för individen och dess familj. Den andra halvan är röster från familjer som svarar med kärlek och gemenskap.
Det är den första halvan som väcker ilskan hos bland annat ASAN (Autistic Self-Advocacy Network). Man menar att Autism speaks använder skrämseltaktik och utmålar personer med autism som en börda för samhället och dess familjer. Och att detta inte har någon positiv verkan för personer med autism.
Filmen:
Detta fenomen har redan ett namn - det är en ransom campaign. New York University hade 2007 en reklamfilm som sa att funktionshindret hade kidnappat ens barn - ransom notes (krav på lösensumma). Efter massiva protester drogs den tillbaka efter 2 och en halv vecka.
Nu manar ASAN till protester på gator och torg för att dra uppmärksamhet till Autism speaks oetiska kampanj.
Vad tycker du?
Filmen är uppbyggd så att första halvan är en hotfull röst som ger en dramatiserad bild av vad autism kan medföra för individen och dess familj. Den andra halvan är röster från familjer som svarar med kärlek och gemenskap.
Det är den första halvan som väcker ilskan hos bland annat ASAN (Autistic Self-Advocacy Network). Man menar att Autism speaks använder skrämseltaktik och utmålar personer med autism som en börda för samhället och dess familjer. Och att detta inte har någon positiv verkan för personer med autism.
Filmen:
Detta fenomen har redan ett namn - det är en ransom campaign. New York University hade 2007 en reklamfilm som sa att funktionshindret hade kidnappat ens barn - ransom notes (krav på lösensumma). Efter massiva protester drogs den tillbaka efter 2 och en halv vecka.
Nu manar ASAN till protester på gator och torg för att dra uppmärksamhet till Autism speaks oetiska kampanj.
Vad tycker du?
torsdag 24 september 2009
Crippens kritik
Kan välvilja kväva - eller kanske kränka - den man vill väl? Ja, den diskussionen är väl värd att föra. Inlägget ovan är gjord av Crippen, aktivist och debattör med ritpennan som vapen.
När Moomsteatern gjorde "Normalerna" - ett svar på Lars von Triers "Idioterna" - 1999, så undersökte ensemblen normaliteten. Vad var det man kunde göra som normal, som vår normbildning egentligen borde säga nej till, om den var inkluderande för alla.
I en scen stod Segou Camara - dansare och musiker här i Malmö, ursprungligen från Guinea - på scen ensam. I bakgrunden vajar en svensk fana i en videoprojektion. Över scenen kommer en äldre svensk dam, spelad av Margot Hagen som utstrålar snällhet dygnets alla timmar och i livets alla skeden, inklusive när hon är på scenen. Hon går mot Segou, och upprepar improviserade variationer på temat "Åh vad du är duktig! Kan dansa! Och spela! Och sjunga! Ååååhhh vad du är duktig!"
Hon håller på så i över en minut innan hon kommer fram till Segou, stolt, vacker - och svart. Hon sträcker sig efter en frukt i handväskan och frågar honom: "Vill du ha en banan?"
Jag minns den här scenen så speciellt beroende på de reaktioner den framkallade i salongen. Man kan kanske kalla den för 'skratt med fasa'. Men också för den reaktion den en gång framkallade under en repetition när vi hade en gymnasieklass på studiebesök.
Två unga tjejer kom fram efter repetitionen till mig och frågade:
"Vi förstår inte riktigt grejen med den scenen. Hon var ju snäll mot negern?"
Den snällheten riktas mot personer med intellektuell funktionsnedsättning allt för ofta. Därför har Moomsteatern under många år ansett attityden "vilja handikappade väl" i många tappningar vara icke meriterande. Istället har vi helt fokuserat på konstnärliga viljeyttringar och kvaliteter i rekryteringsarbetet.
Crippens blogg
tisdag 22 september 2009
Funktionshinder i kulturproppen
Nedan kan ni läsa huvuddelen av vad som står i kulturproppen som har anknytning till funktionshinder/funktionsnedsättning.
Jag vill bara peka på en sak. Vi tog upp det i Moomsteaterns remissvar, och jag väljer att peka igen. Avsnittet är i fet stil nedan, och återges här: "Kulturens värden ska vara tillgängliga för alla – genom bildningsarbete, genom möjligheter till eget skapande och genom möjligheter att ta del av professionellt konstnärligt skapande. Funktionsnedsattas perspektiv ska därför beaktas i alla regeringsinitiativ på kulturområdet."
Man ska få möjlighet att TA DEL AV professionellt konstnärligt skapande. Tillgänglighet till konsumtion av professionell kultur således. Jag menar att det måste vara full delaktighet på alla områden som gäller. Och då även som professionellt verksamma yrkesmänniskor.
I övrigt kan man sammanfatta med att även om en del goda mål finns, så finns inte några nya progressiva förslag på hur vi ska nå dit.
Det är inte tillräckligt.
---
Läsa hela texten? Så här står det i kulturproppen under "3.4.8 Handikappolitik
Resultat
För handikappolitiken gäller följande mål:
- en samhällsgemenskap med mångfald som grund,
- att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet,
- jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionshinder.
Det handikappolitiska arbetet ska inriktas särskilt på:
- att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionshinder,
- att förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funktionshinder,
- att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsättningar för självständighet och självbestämmande.
Målen är beslutade av riksdagen i samband med att den nationella handlingsplanen för handikappolitiken – Från patient till medborgare – antogs av riksdagen (prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000: SoU14, rskr. 1999/2000:240).
På kulturområdet är Statens kulturråd och Riksantikvarieämbetet de sektorsansvariga myndigheterna med uppgift att samordna, stödja och driva på utvecklingen för att uppnå de nationella målen.
Kulturrådet har i januari 2009 genomfört en enkätundersökning om tillgänglighet till kultur för personer med funktionsnedsättning. Enkäten skickades till regionala kulturinstitutioner, fria teatergrupper och musikföreningar med egen scen. Resultatet visar att det pågår ett omfattande arbete för att öka tillgängligheten men att mycket återstår att göra för dessa aktörer. Den fysiska tillgängligheten betonas ofta mer än tillgängligheten i övriga delar av verksamheten och utformning av intern och extern information.
Inom tillgänglighetsområdet har Statens kulturråd prioriterat scenkonsten. Ett resultat av detta är Hallundadeklarationen som antogs på en nordisk konferens under 2008 arrangerad av Statens kulturråd i samarbete med Riksteatern och Nordiska handikappolitiska rådet. Denna deklaration, som tillkom på initiativ av de branschföreträdare som deltog i seminariet, uppmanar chefer och ledningar inom scenkonstområdet att ta ett ökat ansvar för att förbättra tillgängligheten till information, lokaler och verksamhet för personer med funktionsnedsättning.
Statens kulturråd ansvarar för att fördela särskilda bidragsmedel med syfte att inom sitt sektorsansvar främja tillgången till kultur för personer
med funktionsnedsättning. Under 2008 beviljades 14 projektbidrag på totalt 2,7 miljoner kronor.
Riksantikvarieämbetet betalar årligen ut ca 1 miljon kronor som går direkt till åtgärder för att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning. Därutöver kan del av projektmedel användas för samma syfte, men i de fallen görs ingen särredovisning. Inom Nordiska ministerrådets ram deltar Riksantikvarieämbetet i ett samarbetsprojekt om tillgänglighet till olika kulturhistoriska miljöer. Riksantikvarieämbetet har även medverkat till att tillgänglighetsfrågorna har förts in i kulturarvsutbildningen vid Stockholms universitet.
PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 17
Med propositionen Språk för alla – förslag till språklag (prop. 2008/09:153) föreslog regeringen en ny språklag. Lagförslaget har antagits av riksdagen och lagen trädde i kraft den 1 juli 2009. Enligt den nya lagen har det allmänna ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.
Propositionen Utveckling för oberoende och kvalitet – Radio och TV i allmänhetens tjänst 2010 – 2013 (prop. 2008/09:195) överlämnades till riksdagen i juni 2009. Propositionen innehåller förslag till villkor och riktlinjer för den kommande tillståndsperioden för Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR). I propositionen föreslår regeringen att ett mål för tillståndsperioden ska vara att alla program på svenska i SVT1, SVT2, SVTB, Kunskapskanalen och SVT24 ska textas. Vidare föreslås att SVT ska höja ambitionsnivån när det gäller verksamhet på teckenspråk. Regeringen gör i propositionen bedömningen att fler program på teckenspråk även i UR samt fler teckentolkade program och försök
med syntolkning i både SVT och UR bör vara en rimlig utveckling mot det långsiktiga målet att göra hela utbudet tillgängligt för alla medborgare.
I utredningsbetänkandet En ny radio- och TV-lag (SOU 2008:116) föreslås en helt ny lagregel om att tv-sändningar ska utformas så att programmen blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Detta ska ske genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande. Ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Talboks- och punktskriftsbiblioteket och Taltidningsnämnden har under året fått ett gemensamt regeringsuppdrag att utreda möjligheterna till ökad samverkan mellan myndigheterna, vilket har avlämnats genom rapporten Samverkan för ökad tillgänglighet. Samtidigt fick Taltidningsnämnden ett eget uppdrag om att kartlägga behovet av taltidningar och utreda möjligheterna till effektiviseringar, vilket avrapporterades med Framtida inriktning för taltidningsverksamheten i Sverige.
Statens maritima museer har genomfört projektet ”Alla ombord” där barn och unga oavsett funktionsförmåga ska kunna delta aktivt i den pedagogiska verksamheten.
Analys och slutsats
Kulturens värden ska vara tillgängliga för alla – genom bildningsarbete, genom möjligheter till eget skapande och genom möjligheter att ta del av professionellt konstnärligt skapande. Funktionsnedsattas perspektiv ska därför beaktas i alla regeringsinitiativ på kulturområdet.
Att regering och riksdag har stärkt teckenspråkets ställning är viktigt ur ett demokratiskt och yttrandefrihetsperspektiv.
Under 2008 har tillgängligheten inom scenkonsten särskilt uppmärksammats. Regeringen ser positivt på branschens eget initiativ att flytta fram positionerna genom Hallundadeklarationen.
Det är angeläget att programmen i radio och tv görs tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Regeringens förslag och bedömningar när det gäller radio och tv i allmänhetens tjänst samt utredningsförslaget om en ny radio och tv-lag är viktiga steg mot ett ökat tillgängliggörande.
Regeringen har i direktivet till filmutredningen (dir. 2008:88) gett utredningen i uppdrag att beakta frågan om filmens tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Regeringen bedömer att utvecklingen har gått framåt men att det finns ytterligare förutsättningar för att bredda tillgängligheten." Budgetprop. Kostnadsområde 17.
Detta leder till följande förslag där ordet funktionshinder eller funktionsnedsättning återfinns:
"Regeringen föreslår att riksdagen /.../ 12. bemyndigar regeringen att under 2010 för ramanslaget 14:2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen besluta om stöd för studerande med funktionshinder vid folkhögskolor som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 12 000 000 kronor under 2011 (avsnitt 16.1.2)" Budgetprop. Kostnadsområde 17.
Detta är ingen större ändring.
Jag vill bara peka på en sak. Vi tog upp det i Moomsteaterns remissvar, och jag väljer att peka igen. Avsnittet är i fet stil nedan, och återges här: "Kulturens värden ska vara tillgängliga för alla – genom bildningsarbete, genom möjligheter till eget skapande och genom möjligheter att ta del av professionellt konstnärligt skapande. Funktionsnedsattas perspektiv ska därför beaktas i alla regeringsinitiativ på kulturområdet."
Man ska få möjlighet att TA DEL AV professionellt konstnärligt skapande. Tillgänglighet till konsumtion av professionell kultur således. Jag menar att det måste vara full delaktighet på alla områden som gäller. Och då även som professionellt verksamma yrkesmänniskor.
I övrigt kan man sammanfatta med att även om en del goda mål finns, så finns inte några nya progressiva förslag på hur vi ska nå dit.
Det är inte tillräckligt.
---
Läsa hela texten? Så här står det i kulturproppen under "3.4.8 Handikappolitik
Resultat
För handikappolitiken gäller följande mål:
- en samhällsgemenskap med mångfald som grund,
- att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet,
- jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionshinder.
Det handikappolitiska arbetet ska inriktas särskilt på:
- att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionshinder,
- att förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funktionshinder,
- att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsättningar för självständighet och självbestämmande.
Målen är beslutade av riksdagen i samband med att den nationella handlingsplanen för handikappolitiken – Från patient till medborgare – antogs av riksdagen (prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000: SoU14, rskr. 1999/2000:240).
På kulturområdet är Statens kulturråd och Riksantikvarieämbetet de sektorsansvariga myndigheterna med uppgift att samordna, stödja och driva på utvecklingen för att uppnå de nationella målen.
Kulturrådet har i januari 2009 genomfört en enkätundersökning om tillgänglighet till kultur för personer med funktionsnedsättning. Enkäten skickades till regionala kulturinstitutioner, fria teatergrupper och musikföreningar med egen scen. Resultatet visar att det pågår ett omfattande arbete för att öka tillgängligheten men att mycket återstår att göra för dessa aktörer. Den fysiska tillgängligheten betonas ofta mer än tillgängligheten i övriga delar av verksamheten och utformning av intern och extern information.
Inom tillgänglighetsområdet har Statens kulturråd prioriterat scenkonsten. Ett resultat av detta är Hallundadeklarationen som antogs på en nordisk konferens under 2008 arrangerad av Statens kulturråd i samarbete med Riksteatern och Nordiska handikappolitiska rådet. Denna deklaration, som tillkom på initiativ av de branschföreträdare som deltog i seminariet, uppmanar chefer och ledningar inom scenkonstområdet att ta ett ökat ansvar för att förbättra tillgängligheten till information, lokaler och verksamhet för personer med funktionsnedsättning.
Statens kulturråd ansvarar för att fördela särskilda bidragsmedel med syfte att inom sitt sektorsansvar främja tillgången till kultur för personer
med funktionsnedsättning. Under 2008 beviljades 14 projektbidrag på totalt 2,7 miljoner kronor.
Riksantikvarieämbetet betalar årligen ut ca 1 miljon kronor som går direkt till åtgärder för att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning. Därutöver kan del av projektmedel användas för samma syfte, men i de fallen görs ingen särredovisning. Inom Nordiska ministerrådets ram deltar Riksantikvarieämbetet i ett samarbetsprojekt om tillgänglighet till olika kulturhistoriska miljöer. Riksantikvarieämbetet har även medverkat till att tillgänglighetsfrågorna har förts in i kulturarvsutbildningen vid Stockholms universitet.
PROP. 2009/10:1 UTGIFTSOMRÅDE 17
Med propositionen Språk för alla – förslag till språklag (prop. 2008/09:153) föreslog regeringen en ny språklag. Lagförslaget har antagits av riksdagen och lagen trädde i kraft den 1 juli 2009. Enligt den nya lagen har det allmänna ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.
Propositionen Utveckling för oberoende och kvalitet – Radio och TV i allmänhetens tjänst 2010 – 2013 (prop. 2008/09:195) överlämnades till riksdagen i juni 2009. Propositionen innehåller förslag till villkor och riktlinjer för den kommande tillståndsperioden för Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR). I propositionen föreslår regeringen att ett mål för tillståndsperioden ska vara att alla program på svenska i SVT1, SVT2, SVTB, Kunskapskanalen och SVT24 ska textas. Vidare föreslås att SVT ska höja ambitionsnivån när det gäller verksamhet på teckenspråk. Regeringen gör i propositionen bedömningen att fler program på teckenspråk även i UR samt fler teckentolkade program och försök
med syntolkning i både SVT och UR bör vara en rimlig utveckling mot det långsiktiga målet att göra hela utbudet tillgängligt för alla medborgare.
I utredningsbetänkandet En ny radio- och TV-lag (SOU 2008:116) föreslås en helt ny lagregel om att tv-sändningar ska utformas så att programmen blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Detta ska ske genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande. Ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Talboks- och punktskriftsbiblioteket och Taltidningsnämnden har under året fått ett gemensamt regeringsuppdrag att utreda möjligheterna till ökad samverkan mellan myndigheterna, vilket har avlämnats genom rapporten Samverkan för ökad tillgänglighet. Samtidigt fick Taltidningsnämnden ett eget uppdrag om att kartlägga behovet av taltidningar och utreda möjligheterna till effektiviseringar, vilket avrapporterades med Framtida inriktning för taltidningsverksamheten i Sverige.
Statens maritima museer har genomfört projektet ”Alla ombord” där barn och unga oavsett funktionsförmåga ska kunna delta aktivt i den pedagogiska verksamheten.
Analys och slutsats
Kulturens värden ska vara tillgängliga för alla – genom bildningsarbete, genom möjligheter till eget skapande och genom möjligheter att ta del av professionellt konstnärligt skapande. Funktionsnedsattas perspektiv ska därför beaktas i alla regeringsinitiativ på kulturområdet.
Att regering och riksdag har stärkt teckenspråkets ställning är viktigt ur ett demokratiskt och yttrandefrihetsperspektiv.
Under 2008 har tillgängligheten inom scenkonsten särskilt uppmärksammats. Regeringen ser positivt på branschens eget initiativ att flytta fram positionerna genom Hallundadeklarationen.
Det är angeläget att programmen i radio och tv görs tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Regeringens förslag och bedömningar när det gäller radio och tv i allmänhetens tjänst samt utredningsförslaget om en ny radio och tv-lag är viktiga steg mot ett ökat tillgängliggörande.
Regeringen har i direktivet till filmutredningen (dir. 2008:88) gett utredningen i uppdrag att beakta frågan om filmens tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Regeringen bedömer att utvecklingen har gått framåt men att det finns ytterligare förutsättningar för att bredda tillgängligheten." Budgetprop. Kostnadsområde 17.
Detta leder till följande förslag där ordet funktionshinder eller funktionsnedsättning återfinns:
"Regeringen föreslår att riksdagen /.../ 12. bemyndigar regeringen att under 2010 för ramanslaget 14:2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen besluta om stöd för studerande med funktionshinder vid folkhögskolor som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 12 000 000 kronor under 2011 (avsnitt 16.1.2)" Budgetprop. Kostnadsområde 17.
Detta är ingen större ändring.
Kommentarer till kulturproppen
Hur blev det? Tja, i förhållande till det skrämskott kulturlivet fick när Reinfeldt först tillsatte Cecilia Stegö Chilò, så är det här bättre. Och i förhållande till kulturutredningen så är valen av vad som görs och inte görs sansade. Vi slipper supermyndigheter till exempel.
I målen finns begreppet kvalitet kvar. Bra! Ty även om den är aldrig så subjektiv och svår att mäta, så är den ett begrepp att förhålla sig till.
Regionala portföljer. Bra, om än inte reservationslöst. Det är ideologiskt - och praktiskt - bra med minskat avstånd till makten. Frågetecknen kan komma vid genomförandet. När det politiska styret ska skära ner nästa gång, så riskerar den fria kulturen att missgynnas av att regionens äger sina egna institutioner. Klarar man att ta kulturpolitiska beslut, eller blir det det egna ägaransvaret som talar?
Kulturbryggan ersätter Framtidens Kultur. Försöket att skapa fler finansiärer för kultur är bra. Ju mer fristående desto bättre. Om den nationella kulturpolitiken däremot använder de fristående finansiärerna för att avsvära sig sitt ansvar så är det till noll och ingen nytta. Kulturbryggans värde avgörs av om den blir en fristående kraft eller ett alibi.
Mer slantar till skapande skola. Jaha. Okontroversiellt, visst. Vem tycker det är fel med mer resurser till barnkultur? Och hur viktigt är det om modellen heter skapande skola eller nåt annat? Den viktiga fajten återstår. Kulturens status i den svenska skolan. Vilket utrymme ska den ha? Får den finnas och utvecklas i plugg och disciplin-andan? Det bestämmer inte kulturdepartementet.
Riksteatern -10 miljoner. Dåligt. Tanken om att minska egenproducerad teater till förmån för att distribuera andra teatrars produktioner är en redan pågående process. Den kulturpolitiska skiljelinjen är hur viktigt det är att kulturen finns i hela landet. I Stockholm är utbudet vid sidan om den kommunägda institutionen enormt, ofta med nationella medel som del eller huvudfinansiär. Då känns det rimligt att också Sverige utanför tullarna får ett komplement till sina ordinarie institutioner.
Inget nytt operahus i Stockholm - än. Är det Thomas Idergaard som blivit bönhörd, när investeringar får vänta tills krisen har lagt sig? Nja, nya operahus kostar en massa pesetas. Det finns nog fler anledningar än en debattartikel att det får vänta.
En satsning på de kreativa näringarna. 73 miljoner. Bra. De kreativa näringarna är en framtidsindustri. Jämför med önskade miljarder till fordonsindustrin.
Unga Klara får 3 miljoner. Deras betydelse är enorm. Bra att de får pengar, men det kunde gärna ha varit mer.
Allianserna och centrumbildningarna byggs ut. Alla är positiva till detta. Själv undrar jag om inte pengarna gjort mer nytta hos teatrarna, arrangörerna och producenterna. Artisternas försörjning måste däremot fortfarande lösas. Som det är nu - låga löner i kombo med periodvis a-kassa - så finns det hur mycket utrymme som helst för utveckling.
Romernas ställning stärks. På tiden.
4,5% uppräkning för scenkonst-institutionerna. Bra. Bara att hoppas att kommun och region hänger med, och att det sätter exempel när det gäller uppräkningarna för det fria kulturlivet. Man får drömma, va?
Stödet till kulturtidskrifter minskar/ändras. Inte så värst. Mer konst, mindre samhälle tror jag sammanfattningen är. Jag tror inte på att regeringen ska skriva innehållsförteckningar. Och jag tror att smalare press i samhällsfrågor är viktigt för demokratin.
Livstidslönerna bort. Som en sann kulturarbetare så borde jag förstås vara missnöjd. Men om jag förstått kritiken rätt, så låser garantin som livstidslönerna är upp pengar i budgeten. Men de används endast om personerna i garantin inte får tillräckligt med andra inkomster. Många av livstidskonstnärerna är verkligen välförtjänta mottagare. Men flera av dom har sådan försörjning att deras garantipengar aldrig används. Om jag lärt mig rätt och det är så det fungerar, så känns det som ett ineffektivt sätt att använda medlen.
Jag är däremot tveksam till att regeringen anser det bra att pengarnas alternativa användning går till stipendier. Konstnärerna arbetar. Stipendier är bra, men det som verkligen saknas är löner och pensionsinbetalningar.
Funktionshinder i proppen: Förslagen till ny utveckling förekommer lika sparsamt som i utredningen. Proppen innehåller däremot en lång (nåja) skrivning om "Handikappolitik". Denna återges i sin helhet i en egen post:
Proppen i olika sorters media:
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6.
SvD 1, 2, 3.
Sydsvenskan 1.
HD 1.
Exp 1, 2.
Kristianstadsbladet 1, 2, 3.
Nummer.se 1.
Kulturekonomi 1, 2, 3, 4, 5.
Kulturproppen pdf.
Handlingsplanen för kreativa näringar pdf.
I målen finns begreppet kvalitet kvar. Bra! Ty även om den är aldrig så subjektiv och svår att mäta, så är den ett begrepp att förhålla sig till.
Regionala portföljer. Bra, om än inte reservationslöst. Det är ideologiskt - och praktiskt - bra med minskat avstånd till makten. Frågetecknen kan komma vid genomförandet. När det politiska styret ska skära ner nästa gång, så riskerar den fria kulturen att missgynnas av att regionens äger sina egna institutioner. Klarar man att ta kulturpolitiska beslut, eller blir det det egna ägaransvaret som talar?
Kulturbryggan ersätter Framtidens Kultur. Försöket att skapa fler finansiärer för kultur är bra. Ju mer fristående desto bättre. Om den nationella kulturpolitiken däremot använder de fristående finansiärerna för att avsvära sig sitt ansvar så är det till noll och ingen nytta. Kulturbryggans värde avgörs av om den blir en fristående kraft eller ett alibi.
Mer slantar till skapande skola. Jaha. Okontroversiellt, visst. Vem tycker det är fel med mer resurser till barnkultur? Och hur viktigt är det om modellen heter skapande skola eller nåt annat? Den viktiga fajten återstår. Kulturens status i den svenska skolan. Vilket utrymme ska den ha? Får den finnas och utvecklas i plugg och disciplin-andan? Det bestämmer inte kulturdepartementet.
Riksteatern -10 miljoner. Dåligt. Tanken om att minska egenproducerad teater till förmån för att distribuera andra teatrars produktioner är en redan pågående process. Den kulturpolitiska skiljelinjen är hur viktigt det är att kulturen finns i hela landet. I Stockholm är utbudet vid sidan om den kommunägda institutionen enormt, ofta med nationella medel som del eller huvudfinansiär. Då känns det rimligt att också Sverige utanför tullarna får ett komplement till sina ordinarie institutioner.
Inget nytt operahus i Stockholm - än. Är det Thomas Idergaard som blivit bönhörd, när investeringar får vänta tills krisen har lagt sig? Nja, nya operahus kostar en massa pesetas. Det finns nog fler anledningar än en debattartikel att det får vänta.
En satsning på de kreativa näringarna. 73 miljoner. Bra. De kreativa näringarna är en framtidsindustri. Jämför med önskade miljarder till fordonsindustrin.
Unga Klara får 3 miljoner. Deras betydelse är enorm. Bra att de får pengar, men det kunde gärna ha varit mer.
Allianserna och centrumbildningarna byggs ut. Alla är positiva till detta. Själv undrar jag om inte pengarna gjort mer nytta hos teatrarna, arrangörerna och producenterna. Artisternas försörjning måste däremot fortfarande lösas. Som det är nu - låga löner i kombo med periodvis a-kassa - så finns det hur mycket utrymme som helst för utveckling.
Romernas ställning stärks. På tiden.
4,5% uppräkning för scenkonst-institutionerna. Bra. Bara att hoppas att kommun och region hänger med, och att det sätter exempel när det gäller uppräkningarna för det fria kulturlivet. Man får drömma, va?
Stödet till kulturtidskrifter minskar/ändras. Inte så värst. Mer konst, mindre samhälle tror jag sammanfattningen är. Jag tror inte på att regeringen ska skriva innehållsförteckningar. Och jag tror att smalare press i samhällsfrågor är viktigt för demokratin.
Livstidslönerna bort. Som en sann kulturarbetare så borde jag förstås vara missnöjd. Men om jag förstått kritiken rätt, så låser garantin som livstidslönerna är upp pengar i budgeten. Men de används endast om personerna i garantin inte får tillräckligt med andra inkomster. Många av livstidskonstnärerna är verkligen välförtjänta mottagare. Men flera av dom har sådan försörjning att deras garantipengar aldrig används. Om jag lärt mig rätt och det är så det fungerar, så känns det som ett ineffektivt sätt att använda medlen.
Jag är däremot tveksam till att regeringen anser det bra att pengarnas alternativa användning går till stipendier. Konstnärerna arbetar. Stipendier är bra, men det som verkligen saknas är löner och pensionsinbetalningar.
Funktionshinder i proppen: Förslagen till ny utveckling förekommer lika sparsamt som i utredningen. Proppen innehåller däremot en lång (nåja) skrivning om "Handikappolitik". Denna återges i sin helhet i en egen post:
Proppen i olika sorters media:
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6.
SvD 1, 2, 3.
Sydsvenskan 1.
HD 1.
Exp 1, 2.
Kristianstadsbladet 1, 2, 3.
Nummer.se 1.
Kulturekonomi 1, 2, 3, 4, 5.
Kulturproppen pdf.
Handlingsplanen för kreativa näringar pdf.
Scott James har gjort sin debut
I somras skrev jag om Scott James. Om hur han skulle bli nästa stjärna med funktionshinder i engelsk tv. Sedan dess har jag skrivit flera inslag om honom, och om alla spekulationer huruvida han ska klara pressen. Det görs jämförelser med Susan Boyle, hennes kollaps tillskrivs funktionshinder och därmed honom och ... Ja, det är mycket nu.
Nu har hans debut sänts i TV. Här är den.
Hur det gick? Bra. Vinner han? Nej, det tror inte jag. Han sjunger bra, och detta tillsammans med varifrån han kommer skapar energifält av kommunikation mellan honom och hans publik när han uppträder. Men snart åtföljs detta av förväntan, mindre överraskning - och bästa rösten/artisten vinner. Skulle det kunna vara Scott? Ja, men han är en av 50. Däremot sjunger han sig till en karriär och ett nytt liv. Inte illa för en person med autismliknande tillstånd och sju års självpåtagen ofrivillig hemarrest för att undkomma sina bullies.
Inläggen:
Scott James nästa talangstjärna med funktionshinder
Mer debatt om Aspergerdeltagare i X Factor
Nu har hans debut sänts i TV. Här är den.
Hur det gick? Bra. Vinner han? Nej, det tror inte jag. Han sjunger bra, och detta tillsammans med varifrån han kommer skapar energifält av kommunikation mellan honom och hans publik när han uppträder. Men snart åtföljs detta av förväntan, mindre överraskning - och bästa rösten/artisten vinner. Skulle det kunna vara Scott? Ja, men han är en av 50. Däremot sjunger han sig till en karriär och ett nytt liv. Inte illa för en person med autismliknande tillstånd och sju års självpåtagen ofrivillig hemarrest för att undkomma sina bullies.
Inläggen:
Scott James nästa talangstjärna med funktionshinder
Mer debatt om Aspergerdeltagare i X Factor
måndag 21 september 2009
Mooms goes Berlin
No limits heter festivalen i oktober i Berlin. Mooms är inbjudna att delta med "Featuring Pierre Björkman - solo on stage". Det blir första gången utomlands för den produktionen, trots förfrågningar från både Norge och Ryssland. Om man inte räknar Dramatens 100-årsjubileum som en utrikes erfarenhet. Men det är inte första gången på internationell turné för Pierre. Han har turnerat till Danmark, Polen, Australien, Slovenien, Belgien och Tyskland. Och är aktuell för USA...
Ur "FPB-solo on stage". Foto: Henrik Hedenius
Lady Gagas dansare - rekvisita eller rörelsehindrad?
Diskuterat inslag börjar 1:24 in i videon.
Runt om i bloggar diskuteras nu Lady Gagas framträdande på MTVs Video Music Awards. En kort stund finns en rörelsehindrad dansare med. Eller är det det? Eller är det en inrullad rekvisita med en icke-funktionshindrad statist i?
En del bloggare fastnar i att alla roller som funktionshindrad måste göras av en likaledes, en sorts tvingande lag utan någon form av konstnärlig grund för casting. Anledningen är givetvis en upplevd diskriminering. Kan vi inte ens få rollerna som oss själva? Själv tycker jag att det tillkommer konstnärliga dimensioner så ofta av att rollbesätta artister med funktionshinder att den kritiken bara har ett värde när den riktas mot fega casting-ansvariga. Som inte vågat se sig omkring. Eller där det inte går att skönja någon idé bakom valet av artist.
Men här reagerar fler än så. Och misstanken om att kvinnan som dansar hos Lady Gaga är fejk-hindrad, dvs inte har något eget funktionshinder, kommer från många tränade ögon.
För bäst analys svarar wheelchairdancer, till vardags professionell dansare i San Francisco. Hon dömer ut numret oavsett vem som rörde sig i stolen.
"I'm not up for celebrating this piece of scenery as a "historic occasion:" the first time anything disability related shows up at the VMA. I would be impressed if Lady Gaga et al had hired actual dancers who use wheelchairs to be part of the performance. If you don't like any of the arty modern dance/ballet companies and hate ballroom dancing, hire the Colours 'N Motion hip hop dancers. There are disabled dancers who use wheelchairs. But whatever you do and whoever you hire, respect the art, reward the artistry, and support the artists whose work it is to extend their bodies in the power and grace of dance."
Och där vinns en poäng. Alla längtar efter representation. Inkludering. Lika behandling. Men inte efter dålig kvalitet. Och sådan ursäktas varken av äkta eller spelade funktionshinder.
lördag 19 september 2009
Visslingar och rop
Hör ni hur rubriken är "nästan Bergman"?
Pierre har nu gjort sin sista inspelningsdag på Gotland. ("nästan Fårö"...) I sista tagningen visslade han på Eva Röses nyckelknippa. Och utan ett tredje försök på Bergman-liknelser - (funderade att tag på att inspelningsplatsen var skattemyndigheten = "nästan ångest", men insåg att jag redan passerat lågvattenmärket med råge ändå) - så lägger jag ut några bilder på dagens arbete.
Det har varit en kul erfarenhet, tycker både Pierre och jag. Och vi önskar Maria Waern-Eva och regi-Erik och alla andra goa människor i filmen fortsatt bra inspelningsdagar.
Pierre har nu gjort sin sista inspelningsdag på Gotland. ("nästan Fårö"...) I sista tagningen visslade han på Eva Röses nyckelknippa. Och utan ett tredje försök på Bergman-liknelser - (funderade att tag på att inspelningsplatsen var skattemyndigheten = "nästan ångest", men insåg att jag redan passerat lågvattenmärket med råge ändå) - så lägger jag ut några bilder på dagens arbete.
Det har varit en kul erfarenhet, tycker både Pierre och jag. Och vi önskar Maria Waern-Eva och regi-Erik och alla andra goa människor i filmen fortsatt bra inspelningsdagar.
Skarp kritik mot Schwarzenegger
Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger får skarp kritik för att göra en "press stunt" och för att hänvisa till Eunice Shriver Kennedys engagemang för människor med funktionshinder som intäkt för sina ageranden, samtidigt som han aviserar drastiska försämringar för 140.000 äldre och funktionshindrade i delstaten.
Schwarzenegger gick ut i LA times och stoppade tvångsförflyttningen av några personer med funktionshinder från ett boendekomplex avsett för äldreomsorg. Något som skapat skandalrubriker dagarna innan. På hans twitter-sida ska han ha förklarat sitt agerande:
(citaten är hämtade från den reuters-artikel som finns här.)
Saken är bara den att hans administration skapat nedskärningar som gör att motsvarande åtgärder aviseras över hela delstaten.
Hugh Hallenberg, disability-advocate säger:
"If the Governor is truly listening to the voice of Eunice Kennedy Shriver, he'll stop attacking seniors and people with disabilities and do whatever is necessary to reverse the drastic and dangerous cuts he's made to the State's home care program," ... "If he doesn't, it's obvious that this was nothing more than a press stunt."
Lillibeth Navarro, vd för Communities Actively Living Independent and Free säger:
"Yes, Governor, you are correct. Your mother-in-law did fight so that people could live independently," ... "So how would she feel about you honoring her fight in one breath and at the same time cutting the vital services that allow seniors and people with disabilities to live
independently?"
Schwarzeneggers "press stunt" i LA times här.
Schwarzenegger gick ut i LA times och stoppade tvångsförflyttningen av några personer med funktionshinder från ett boendekomplex avsett för äldreomsorg. Något som skapat skandalrubriker dagarna innan. På hans twitter-sida ska han ha förklarat sitt agerande:
"All of a sudden I heard [her] voice in my ear," ... "She says, 'Arnold why are you sitting around now, you just read the story, do something!'"
"My mother-in-law fought so
that people like Lily Hixon could live independently."
(citaten är hämtade från den reuters-artikel som finns här.)
Saken är bara den att hans administration skapat nedskärningar som gör att motsvarande åtgärder aviseras över hela delstaten.
Hugh Hallenberg, disability-advocate säger:
"If the Governor is truly listening to the voice of Eunice Kennedy Shriver, he'll stop attacking seniors and people with disabilities and do whatever is necessary to reverse the drastic and dangerous cuts he's made to the State's home care program," ... "If he doesn't, it's obvious that this was nothing more than a press stunt."
Lillibeth Navarro, vd för Communities Actively Living Independent and Free säger:
"Yes, Governor, you are correct. Your mother-in-law did fight so that people could live independently," ... "So how would she feel about you honoring her fight in one breath and at the same time cutting the vital services that allow seniors and people with disabilities to live
independently?"
Schwarzeneggers "press stunt" i LA times här.
fredag 18 september 2009
Debatt om anmälningsaktionen mot bristande tillgänglighet
Idag blir jag sågad jäms med fotknölarna för ett tidigare inlägg. Jag postade den 20 augusti inlägget "Tveeggad anmälnings-aktivism mot otillgänglighet" , där jag redovisade att jag kände mig splittrad till aktionen.
Nu blir jag duktigt utskälld i en kommentar. Läs inlägget, utskällningen och ge er in i debatten! Länken hittar ni ovan, eller här.
Nu blir jag duktigt utskälld i en kommentar. Läs inlägget, utskällningen och ge er in i debatten! Länken hittar ni ovan, eller här.
torsdag 17 september 2009
För mycket handikapp för Washington Post
Signalen var tydlig. Affärssidan av Washington Post ville inte ha fler liknande artiklar om personer med funktionshinder som den om den kortväxtes operation för att bli längre. Detta med hänvisning till att annonsörerna "wanted happier stories, not 'depressing' ones". Orden var Katharine Weymouths, chef för den affärsdrivande sidan av Washington Post. Och trots att affärsrörelsen och den journalistiska verksamheten ska vara åtskilda, så fick detta återverkningen att ett sedan länge förberett jobb om en fyrdubbelt amputerad kvinna aldrig publicerades.
Det här problematiseras och diskuteras nu av Washington Posts egen journalist Howard Kurtz. Mestadels handlar den om journalistisk tystnad pga affärsmässiga skäl, trots påstådd redaktionell frihet. Och det är givetvis en viktig fråga.
Men om Katherine Weymouth ger ord på vad fler tänker, är det då så konstigt att representationen av människor med funktionshinder i media ser ut som den gör? (mycket lägre representation i media-inslag än andel av befolkningen, stereotyper och offer-roll vanliga, få anställda med eget funktionshinder).
Kan det låta så här?:
"Kan vi ha så många handikappade i tidningen på så kort tid?".
"Nej, det blir samma sak två gånger. Det känns gjort"
Vi har faktiskt mötts av det. Redaktioner som inte velat ha nyhetsinformation på grund av "att vi hade nåt om några handikappade för bara en liten tid sen".
Det stoppade reportaget går att läsa här.
Det här problematiseras och diskuteras nu av Washington Posts egen journalist Howard Kurtz. Mestadels handlar den om journalistisk tystnad pga affärsmässiga skäl, trots påstådd redaktionell frihet. Och det är givetvis en viktig fråga.
Men om Katherine Weymouth ger ord på vad fler tänker, är det då så konstigt att representationen av människor med funktionshinder i media ser ut som den gör? (mycket lägre representation i media-inslag än andel av befolkningen, stereotyper och offer-roll vanliga, få anställda med eget funktionshinder).
Kan det låta så här?:
"Kan vi ha så många handikappade i tidningen på så kort tid?".
"Nej, det blir samma sak två gånger. Det känns gjort"
Vi har faktiskt mötts av det. Redaktioner som inte velat ha nyhetsinformation på grund av "att vi hade nåt om några handikappade för bara en liten tid sen".
Det stoppade reportaget går att läsa här.
onsdag 16 september 2009
Ska vi låsa in dom igen?
Går vi mot nya institutioner för personer med intellektuella funktionshinder? De som Carl Grunewald hjälpte oss riva?
Frågan väcks hos mig efter att ha läst två artiklar under den senaste tiden. Det gäller tidningen Föräldrakrafts "Utan rätt till verklig fritid" och Svensk Handikapptidskrifts "Assistansbolag blir hyresvärd"
I den första artikeln har Föräldrakraft låtit två jurister, Olle Fellenius och Ulf Sjö berg, sammanställa rättsfall där funktionshindrade människors rätt till fritid ställts under lupp.
Rätten blandar t.ex. ihop gruppboenden och daglig verksamhet, och jämställer daglig verksamhets eventuella utflykter med tillfredsställande av individens fritidsbehov. Detta kopplat med att kommunala upphandlingar allt oftare gäller både boende och daglig verksamhet gör att vi riskerar återgång till institutionstänk. Allvarligt, tycker jag.
Tanken är att den funktionshindrade människan ska ges rätten till ett eget liv på någorlunda lika villkor. Jag tror inte kammarrättens ledamöter skulle vara nöjda med att utestängas från sitt privata golfspelande beroende på att de gjort ett studiebesök under arbetstid hos kollegerna på hovrätten. Nej, faktiskt inte ens om det studiebesöket var förlagt till en golfbana.
Domarna Föräldrakraft redovisar tyder på en attityd som är "jamen de har ju ordnat nåt för dom, det är väl bra". Förnedrande, skulle en del funktionshinder-aktivister säga. Jag är böjd att hålla med, utan att för den sakens skull tycka att allt en person med funktionsnedsättning pekar på ska beviljas den. Separera arbete och fritid är ett minimum av levnadskvalitet om vi inte ska tillbaka till stor-institutionerna.
Svensk Handikapptidskrifts artikel om assistansbolaget som bygger egen fastighet och samlar sina kunder, personerna med funktionshinder, skickar liknande associationer även om det aldrig varit målet för Vivida Assistans i Örebro. Bättre service, mer gemenskap, större flex mellan assistenter. Bara fördelar. Men vad blir skillnaden mot ett grupp eller satellitboende? Den egna personen blir fortfarande uppdragsgivare, assistenten är kopplad till personen och man slipper gå till rätten för att avgöra om man ska få spela golf. Så här finns nog friheten kvar.
Jag har tidigare refererat till Magnus Andersson, CUF-ordförande, och hans åsikt om att begränsa tillgängligheten i studentboenden. Det räcker om en fjärdedel är tillgängliga, tycker han. Den funktionshindrade får leva och umgås på den fjärdedelen.
Är vi på väg mot en klumpa ihop och ta hand om trend igen?
Dit vill inte jag.
Frågan väcks hos mig efter att ha läst två artiklar under den senaste tiden. Det gäller tidningen Föräldrakrafts "Utan rätt till verklig fritid" och Svensk Handikapptidskrifts "Assistansbolag blir hyresvärd"
I den första artikeln har Föräldrakraft låtit två jurister, Olle Fellenius och Ulf Sjö berg, sammanställa rättsfall där funktionshindrade människors rätt till fritid ställts under lupp.
"Rättspraxis skapar slutna institutioner fjärran från målet om ett självständigt liv."
(Olle Fellenius, Ulf Sjöberg, Föräldrakraft 2 sept)
Rätten blandar t.ex. ihop gruppboenden och daglig verksamhet, och jämställer daglig verksamhets eventuella utflykter med tillfredsställande av individens fritidsbehov. Detta kopplat med att kommunala upphandlingar allt oftare gäller både boende och daglig verksamhet gör att vi riskerar återgång till institutionstänk. Allvarligt, tycker jag.
Tanken är att den funktionshindrade människan ska ges rätten till ett eget liv på någorlunda lika villkor. Jag tror inte kammarrättens ledamöter skulle vara nöjda med att utestängas från sitt privata golfspelande beroende på att de gjort ett studiebesök under arbetstid hos kollegerna på hovrätten. Nej, faktiskt inte ens om det studiebesöket var förlagt till en golfbana.
Domarna Föräldrakraft redovisar tyder på en attityd som är "jamen de har ju ordnat nåt för dom, det är väl bra". Förnedrande, skulle en del funktionshinder-aktivister säga. Jag är böjd att hålla med, utan att för den sakens skull tycka att allt en person med funktionsnedsättning pekar på ska beviljas den. Separera arbete och fritid är ett minimum av levnadskvalitet om vi inte ska tillbaka till stor-institutionerna.
Svensk Handikapptidskrifts artikel om assistansbolaget som bygger egen fastighet och samlar sina kunder, personerna med funktionshinder, skickar liknande associationer även om det aldrig varit målet för Vivida Assistans i Örebro. Bättre service, mer gemenskap, större flex mellan assistenter. Bara fördelar. Men vad blir skillnaden mot ett grupp eller satellitboende? Den egna personen blir fortfarande uppdragsgivare, assistenten är kopplad till personen och man slipper gå till rätten för att avgöra om man ska få spela golf. Så här finns nog friheten kvar.
Jag har tidigare refererat till Magnus Andersson, CUF-ordförande, och hans åsikt om att begränsa tillgängligheten i studentboenden. Det räcker om en fjärdedel är tillgängliga, tycker han. Den funktionshindrade får leva och umgås på den fjärdedelen.
Är vi på väg mot en klumpa ihop och ta hand om trend igen?
Dit vill inte jag.
tisdag 15 september 2009
Plågad för pengar
Stockholms stad bär ett ansvar för Fredriks hälsa. Ett ansvar de uppenbarligen struntar i. Det är upprörande.
13-årige Fredrik har diagnoserna autism och adhd. Efter flera års kontinuerlig mobbning lät hemskolan Solbergaskolan honom börja på en specialskola, St Örjan. Allt blev bättre. Fredrik började fungera igen.
Nu ska han tillbaka till Solbergaskolan igen. Det har Solbergaskolan bestämt. Detta trots allvarlig kritik från skolinspektionen.
Det är lätt att se anledningen. Det kostar Solbergaskolan pengar att ha Fredrik på St Örjan. Det kostar inte Solbergaskolan ett skit att strunta i skolinspektionens utlåtande.
Ansvaret faller på Stockholms stad. Det är för Fredrik ointressant vilka systembrister som skulle kunna vara den ekonomistyrda orsaken till dumma beslut. Och här borde det inte finnas några politiska "kanske". Antingen tycker man skolan ska ha rätt att agera så här illa, eller så tar man sitt ansvar för att systemet/chefstillsättningen inte fungerar. Just nu väljer Stockholms stadshus att hålla Solbergaskolan bakom ryggen, för man gör ingenting verkar det som.
Tänk efter lite. Vilken förälder väljer en specialskola som förstaval. Väljer bort den lokala integrationen med ungarna i närområdet? Väljer att göra ett statement för sitt barn som följer med i all framtid - specialskola?
När barnet och föräldrarna själva är framme vid att den lösningen är den bästa, då borde ingen rektor ha makt att tycka sig inte ha råd.
"Jag tror inte att kunskapen är stor, så stor ute i skolorna, så att man förstår hur varje liten situation ska anpassas", säger Eja Linell, biträdande rektor i Hagsätraklasserna (en St Örjan-skola), i ett web-tv inslag från i somras på DN.
Nej, kunskapen på Solbergaskolan är inte stor nog att förstå ens den stora frågan.
Stockholms stad - riv upp och gör om. Nu! Därefter måste vi få en lag som står på Fredriks och andra barn med särskilda behovs sida. Där det är dyrare för kommunen att göra fel än att göra rätt.
DN: 15/9 a, 15/9 b, 14/9 a och 14/9 b.
13-årige Fredrik har diagnoserna autism och adhd. Efter flera års kontinuerlig mobbning lät hemskolan Solbergaskolan honom börja på en specialskola, St Örjan. Allt blev bättre. Fredrik började fungera igen.
Nu ska han tillbaka till Solbergaskolan igen. Det har Solbergaskolan bestämt. Detta trots allvarlig kritik från skolinspektionen.
Det är lätt att se anledningen. Det kostar Solbergaskolan pengar att ha Fredrik på St Örjan. Det kostar inte Solbergaskolan ett skit att strunta i skolinspektionens utlåtande.
Ansvaret faller på Stockholms stad. Det är för Fredrik ointressant vilka systembrister som skulle kunna vara den ekonomistyrda orsaken till dumma beslut. Och här borde det inte finnas några politiska "kanske". Antingen tycker man skolan ska ha rätt att agera så här illa, eller så tar man sitt ansvar för att systemet/chefstillsättningen inte fungerar. Just nu väljer Stockholms stadshus att hålla Solbergaskolan bakom ryggen, för man gör ingenting verkar det som.
Tänk efter lite. Vilken förälder väljer en specialskola som förstaval. Väljer bort den lokala integrationen med ungarna i närområdet? Väljer att göra ett statement för sitt barn som följer med i all framtid - specialskola?
När barnet och föräldrarna själva är framme vid att den lösningen är den bästa, då borde ingen rektor ha makt att tycka sig inte ha råd.
"Jag tror inte att kunskapen är stor, så stor ute i skolorna, så att man förstår hur varje liten situation ska anpassas", säger Eja Linell, biträdande rektor i Hagsätraklasserna (en St Örjan-skola), i ett web-tv inslag från i somras på DN.
Nej, kunskapen på Solbergaskolan är inte stor nog att förstå ens den stora frågan.
Stockholms stad - riv upp och gör om. Nu! Därefter måste vi få en lag som står på Fredriks och andra barn med särskilda behovs sida. Där det är dyrare för kommunen att göra fel än att göra rätt.
DN: 15/9 a, 15/9 b, 14/9 a och 14/9 b.
måndag 14 september 2009
Leva sitt liv
Bloggvärlden: Någons tips leder till någons länk, och ledde mig till bloggen Barn och ungdomsassistans.
Min son har orden "Leva sitt liv" tatuerat på underarmen. Den unga människan i videon nedan har samma tatuering, det är jag övertygad om.
Och jag har ett bokmärke till. Tack Madde o Meg!
Min son har orden "Leva sitt liv" tatuerat på underarmen. Den unga människan i videon nedan har samma tatuering, det är jag övertygad om.
Och jag har ett bokmärke till. Tack Madde o Meg!
söndag 13 september 2009
Köping goes west
fredag 11 september 2009
Stockholmsmässan brister i tillgänglighet
Maria Johansson, ordförande i DHR (De handikappades riksförbund), skriver i sin blogg om Stockholmsmässans bristande tillgänglighet. Scenen hon skulle tala från hade en ramp som var alldeles för brant och långt ifrån den lutning på 1:12 som är minimikravet.
Hur dåligt är det? Ja, om man betänker att mässan "Ett bra liv" vänder sig till personer med funktionshinder, så är det ju anmärkningsvärt dåligt att inte ha koll på sin egen tillgänglighet just då. Men ärligt talat spelar det ingen roll. Stockholmsmässan är en av Sveriges största konferensarrangörer. De borde ha koll. Jämt.
Så här är deras självbild:
"Stockholmsmässan har som mål att vara tillgänglig för alla besökare. Vi har grundtillgänglighet till samtliga restauranger, kongresslokaler och utställningshallar. Här ges en vägledning som vi hoppas underlättar mässbesöket för dig med funktionshinder. Begränsad tillgänglighet kan förekomma på vissa mässor, t ex mässor med uppbyggda nivåskillnader eller stor publiktillströmning. Kontakta oss gärna före mässbesöket." (från Stockholmsmässans hemsida, "information till funktionshindrade")
Det låter ju bra, eller hur? Men friskrivningen om begränsad tillgänglighet upphäver allt som står innan. Och när grundtillgängligheten blir otillgängligheten så sker ju det med Stockholmsmässans goda minne. Och - man tycker det är bra att människor med funktionshinder kollar innan de kommer om de kan komma. Så nån självklarhet finns inte.
Det är inte tillräckligt bra för en arrangör av Stockholmsmässans storlek.
Hur dåligt är det? Ja, om man betänker att mässan "Ett bra liv" vänder sig till personer med funktionshinder, så är det ju anmärkningsvärt dåligt att inte ha koll på sin egen tillgänglighet just då. Men ärligt talat spelar det ingen roll. Stockholmsmässan är en av Sveriges största konferensarrangörer. De borde ha koll. Jämt.
Så här är deras självbild:
"Stockholmsmässan har som mål att vara tillgänglig för alla besökare. Vi har grundtillgänglighet till samtliga restauranger, kongresslokaler och utställningshallar. Här ges en vägledning som vi hoppas underlättar mässbesöket för dig med funktionshinder. Begränsad tillgänglighet kan förekomma på vissa mässor, t ex mässor med uppbyggda nivåskillnader eller stor publiktillströmning. Kontakta oss gärna före mässbesöket." (från Stockholmsmässans hemsida, "information till funktionshindrade")
Det låter ju bra, eller hur? Men friskrivningen om begränsad tillgänglighet upphäver allt som står innan. Och när grundtillgängligheten blir otillgängligheten så sker ju det med Stockholmsmässans goda minne. Och - man tycker det är bra att människor med funktionshinder kollar innan de kommer om de kan komma. Så nån självklarhet finns inte.
Det är inte tillräckligt bra för en arrangör av Stockholmsmässans storlek.
Tillgängligt bankrån straffat
I Florida, USA, dömdes i onsdags en rullstolsburen dubbelt benamputerad man till 34 månaders fängelse för bankrån.
November 2008 rullade han in i sin permobil, höll upp ett svart rör och en tändare, och krävde 40.000 dollar. På vägen ut höll kunderna upp dörren för honom. En polishelikopter såg honom i hans permobil bara kort därefter. Han greps nästan omedelbart och hade då 1.300 dollar gömda i en av benproteserna.
Domaren såg inga förmildrande omständigheter. Själv undrar jag bara hur karln tänkte, om han nånsin gjorde det. Signalementet kan ju inte ha varit en hjälp för att hålla sig gömd i den stora massan direkt...
WFTV
November 2008 rullade han in i sin permobil, höll upp ett svart rör och en tändare, och krävde 40.000 dollar. På vägen ut höll kunderna upp dörren för honom. En polishelikopter såg honom i hans permobil bara kort därefter. Han greps nästan omedelbart och hade då 1.300 dollar gömda i en av benproteserna.
Domaren såg inga förmildrande omständigheter. Själv undrar jag bara hur karln tänkte, om han nånsin gjorde det. Signalementet kan ju inte ha varit en hjälp för att hålla sig gömd i den stora massan direkt...
WFTV
onsdag 9 september 2009
Konsten att vänta på ett intelligent sätt
Att spela in film är att vänta på sin tur. Det gäller på inspelningsplatsen, men också utanför. Idag blev nämligen ledig dag för Pierre Björkmans rollfigur Gustav i inspelningen på Gotland. Och vad gör man då? Kollar Visby, så klart!
Nu när politikerna och Stockholmarna åkt hem är Visby inte lika kaotiskt. Det blev en kaffe på Stora torget, Gotlands ljus på Konstmuseet och sen en pierre-guidad historievandring på Gotlands museum. Nu har vi koll på bildstenar, kristnandet av gotlänningarna och skelett från 900-talet.
Pierre är det vetgirigaste musei-sällskapet jag vet. Tvärt emot alla fördomar om personer med utvecklingsstörning lägger han hela tiden ihop olika erfarenheter och fakta och kopplar dom i ny kontext mot det föremål han står framför. Det är referenser till Arn, Jesus-musikalen "Speciells evangelium, kollegerna på teatern, tidigare besök på stadsmuseet i Ljubljana och egyptologen på museet i Köpenhamn. Skelett från 900-talet blir kraniet i Hamlets monolog och varför finns inte alla vapen som fanns i Arn på museet?
En annan sak att reflektera över är våra ändrade roller de här dagarna. Jag är vanligtvis Pierres chef. Men idag finns ingen arbetsagenda. Min arbetsuppgift är bara att möjliggöra för Pierre att vara kvar mellan tagningarna, inte att arbetsleda något. Och på inspelningarna är det ju regissörs-Erik som är boss.
Och det är även det en uppfriskande upplevelse. Hittills har Pierre fintat upp mig på läktaren när fick mig att hänvisa till att "mamma sa", vilket annars är Pierres egen favoritbortförklaring som han använder dagligen. Nu fick han mig att säga det och retade mig för det hela vägen hem från stan. Igår sa han åt mig att hålla tyst, med hänvisning till att jag minsann inte var filmens regissör. Och när jag bjöd ner honom att se Zlatan ikväll på mitt rum svarade han "det är samma bild på min tv".
Suveränt sällskap, Pierre!
Nu när politikerna och Stockholmarna åkt hem är Visby inte lika kaotiskt. Det blev en kaffe på Stora torget, Gotlands ljus på Konstmuseet och sen en pierre-guidad historievandring på Gotlands museum. Nu har vi koll på bildstenar, kristnandet av gotlänningarna och skelett från 900-talet.
Pierre är det vetgirigaste musei-sällskapet jag vet. Tvärt emot alla fördomar om personer med utvecklingsstörning lägger han hela tiden ihop olika erfarenheter och fakta och kopplar dom i ny kontext mot det föremål han står framför. Det är referenser till Arn, Jesus-musikalen "Speciells evangelium, kollegerna på teatern, tidigare besök på stadsmuseet i Ljubljana och egyptologen på museet i Köpenhamn. Skelett från 900-talet blir kraniet i Hamlets monolog och varför finns inte alla vapen som fanns i Arn på museet?
En annan sak att reflektera över är våra ändrade roller de här dagarna. Jag är vanligtvis Pierres chef. Men idag finns ingen arbetsagenda. Min arbetsuppgift är bara att möjliggöra för Pierre att vara kvar mellan tagningarna, inte att arbetsleda något. Och på inspelningarna är det ju regissörs-Erik som är boss.
Och det är även det en uppfriskande upplevelse. Hittills har Pierre fintat upp mig på läktaren när fick mig att hänvisa till att "mamma sa", vilket annars är Pierres egen favoritbortförklaring som han använder dagligen. Nu fick han mig att säga det och retade mig för det hela vägen hem från stan. Igår sa han åt mig att hålla tyst, med hänvisning till att jag minsann inte var filmens regissör. Och när jag bjöd ner honom att se Zlatan ikväll på mitt rum svarade han "det är samma bild på min tv".
Suveränt sällskap, Pierre!
Svensk film rollbesätter skådespelare med Downs syndrom
Jag är just nu på Gotland för att assistera Pierre Björkman, skådespelare på Moomsteatern. Han har fått rollen som Gustav i filmatiseringen av Anna Janssons "Alla de stillsamma döda". Gustav har Downs syndrom. Och TV4/Eyeworks har den goda smaken att vända sig till en professionell skådespelare med Downs när de rollbesätter.
När man spelar in film, så är man bara med precis när man behövs. Scenerna tas inte i någon logisk tidsföljd som har med handlingen att göra, utan man hoppar friskt i manus. Pierre har därför förberett sig på hemmaplan. Hans kolleger i ensemblen har gjort en läsning av manus för helhetens skull. Praktikanten Vendela har letat fram headshots på alla skådisar Pierre jobbar emot i filmen, så att igenkänningen är omedelbar vid inspelningen. Och tillsammans har vi i repsalen snabbt improviserat de situationer Pierre möter i inspelningen. Inte i syfte att instruera, utan för att skapa igenkänning och förståelse för vad som komma skall.
Igår var första inspelningsdagen, men vi kom redan på måndagskvällen och tog en runda till inspelningsplatsen direkt. Det finns en särskild koncentration och arbetsordning i en filminspelning som inte låter sig förklaras med ord. Pierre läste den på plats och vi åkte hem och sov gott.
Kostym hade hämtat mått från teaterns kostym-dokumentation, så det var bara att hoppa i kläderna. Sminket la en mask full med skrubbsår efter en olycka rollfiguren varit med om. Och sen iväg. Första scenerna var med Pierre Lindstedt i rollen som Gustavs pappa Egil.
Först exteriör (utomhus), sen interiör (inomhus) och däremellan ett par POV (point of view, kameran ser det en av rollfigurerna ser).
Sen var det dags att backa klockan och göra olyckan som skapat skrubbsåren han redan hade. Mer sår, mer blod. Ner i en djup grop och riggas med taggtråd, spetsiga grenar, jord och smuts. Och mer blod så klart.
Nu deltog också Thomas W Gabrielsson i rollen som Gustavs och Egils granne.
Summa av dagen: Regissören Erik Leijonborg var jättenöjd, och Pierre likaså.
På torsdag brinner det.
När man spelar in film, så är man bara med precis när man behövs. Scenerna tas inte i någon logisk tidsföljd som har med handlingen att göra, utan man hoppar friskt i manus. Pierre har därför förberett sig på hemmaplan. Hans kolleger i ensemblen har gjort en läsning av manus för helhetens skull. Praktikanten Vendela har letat fram headshots på alla skådisar Pierre jobbar emot i filmen, så att igenkänningen är omedelbar vid inspelningen. Och tillsammans har vi i repsalen snabbt improviserat de situationer Pierre möter i inspelningen. Inte i syfte att instruera, utan för att skapa igenkänning och förståelse för vad som komma skall.
Igår var första inspelningsdagen, men vi kom redan på måndagskvällen och tog en runda till inspelningsplatsen direkt. Det finns en särskild koncentration och arbetsordning i en filminspelning som inte låter sig förklaras med ord. Pierre läste den på plats och vi åkte hem och sov gott.
Kostym hade hämtat mått från teaterns kostym-dokumentation, så det var bara att hoppa i kläderna. Sminket la en mask full med skrubbsår efter en olycka rollfiguren varit med om. Och sen iväg. Första scenerna var med Pierre Lindstedt i rollen som Gustavs pappa Egil.
Först exteriör (utomhus), sen interiör (inomhus) och däremellan ett par POV (point of view, kameran ser det en av rollfigurerna ser).
Sen var det dags att backa klockan och göra olyckan som skapat skrubbsåren han redan hade. Mer sår, mer blod. Ner i en djup grop och riggas med taggtråd, spetsiga grenar, jord och smuts. Och mer blod så klart.
Nu deltog också Thomas W Gabrielsson i rollen som Gustavs och Egils granne.
Summa av dagen: Regissören Erik Leijonborg var jättenöjd, och Pierre likaså.
På torsdag brinner det.
tisdag 8 september 2009
Forum för dumheter 2
I inlägget innan ifrågasatte jag Familjelivs forum och att moderatorerna släpper igenom "Ska mentalt handikappade få äta ute?"
Jag skickade också en länk till chefredaktör Anna Holmquist, och en Hanna från Familjelivs redaktion svarade:
"Hej Kjell,
Vad trevligt att du uppmärksammat vårt forum. Den tråd du refererar till är en vidareutveckling av en tidigare diskussion om högljudda barn. Medlemmen som startat tråden är själv förälder till ett funktionshindrat barn och frågan väcktes förstås hos henne i samband med den andra diskussionen. Vi kan inte se att syftet med tråden är att kränka någon utan tvärtom få fram en viktig frågeställning och poäng i samband med ursprungsdiskussionen.
Mvh Hanna"
Hanna, att få vistas var man vill i det offentliga rummet är en rättighet given till var och en, gammal som ung, med eller utan funktionshinder. Det är förbjudet i lag att neka någon att få finnas på en given plats pga funktionshinder. Hade tråden frågat om hur man hanterar intoleranta medmänniskor som ojar sig över att ha en människa med funktionshinder som bordsgranne hade det varit en annan sak. Så är det inte nu.
Trådstartaren har säkert ett gott syfte. Det spelar heller ingen roll. Frågan pekar finger på en diskriminerad grupp och mängder med inlägg staplar stereotyper om hur "mentalt handikappade" och diverse andra uttryck med passerat bäst före-datum "är".
När den debattnivån är ok och viktig för er, sätter ni också ett kvalitetsmärke på er själva.
Jag skickade också en länk till chefredaktör Anna Holmquist, och en Hanna från Familjelivs redaktion svarade:
"Hej Kjell,
Vad trevligt att du uppmärksammat vårt forum. Den tråd du refererar till är en vidareutveckling av en tidigare diskussion om högljudda barn. Medlemmen som startat tråden är själv förälder till ett funktionshindrat barn och frågan väcktes förstås hos henne i samband med den andra diskussionen. Vi kan inte se att syftet med tråden är att kränka någon utan tvärtom få fram en viktig frågeställning och poäng i samband med ursprungsdiskussionen.
Mvh Hanna"
Hanna, att få vistas var man vill i det offentliga rummet är en rättighet given till var och en, gammal som ung, med eller utan funktionshinder. Det är förbjudet i lag att neka någon att få finnas på en given plats pga funktionshinder. Hade tråden frågat om hur man hanterar intoleranta medmänniskor som ojar sig över att ha en människa med funktionshinder som bordsgranne hade det varit en annan sak. Så är det inte nu.
Trådstartaren har säkert ett gott syfte. Det spelar heller ingen roll. Frågan pekar finger på en diskriminerad grupp och mängder med inlägg staplar stereotyper om hur "mentalt handikappade" och diverse andra uttryck med passerat bäst före-datum "är".
När den debattnivån är ok och viktig för er, sätter ni också ett kvalitetsmärke på er själva.
Forum för dumheter
"Ska mentalt handikappade få äta ute?"
Den tråden är inte från Flashback, utan från det modererade forumet på den förmodat seriösa tidskriften familjeliv.se.
Hittills har debatten pågått i 8 dagar och har 1852 inlägg.
Forumet skulle inte godta "Ska negrer få äta ute?", för det är rasistiskt och då säger reglerna stopp. Vad beträffar kränkning säger reglerna bara "Inlägg med länkar eller annat provocerande innehåll som anses vara stötande för majoriteten besökare kan tas bort."
Men kränkande för minoriteter är tydligen ok.
Den tråden är inte från Flashback, utan från det modererade forumet på den förmodat seriösa tidskriften familjeliv.se.
Hittills har debatten pågått i 8 dagar och har 1852 inlägg.
Forumet skulle inte godta "Ska negrer få äta ute?", för det är rasistiskt och då säger reglerna stopp. Vad beträffar kränkning säger reglerna bara "Inlägg med länkar eller annat provocerande innehåll som anses vara stötande för majoriteten besökare kan tas bort."
Men kränkande för minoriteter är tydligen ok.
Brittiska föredömen
I Sverige har man startat Funkisbyrån för att stimulera användandet av och tillhandahålla personer med funktionshinder i reklam och media.
I England har Abnormally Funny People, ett komedigäng som vanligtvis uppträder på the Soho theatre, fått förtroendet att marknadsföra Disabled persons railcard.
Här är några exempel:
Kanske en användbar förebild?
Resten i serien hittar ni på Youtube.
I England har Abnormally Funny People, ett komedigäng som vanligtvis uppträder på the Soho theatre, fått förtroendet att marknadsföra Disabled persons railcard.
Här är några exempel:
Kanske en användbar förebild?
Resten i serien hittar ni på Youtube.
Bok om Glada Hudik
Shaken (not störd) är den något vitsiga titeln på Petter Karlsson och Johanna Syréns bok om Glada Hudik-teatern. Tillsammans följer de åtta av teaterns många skådespelare. Boken är, enligt Petter Karlsson i Expressen, "lika mycket en resa bakåt i tiden. De berättar hur de växt upp, hur deras livsresa sett ut."
Jag beställer ett exemplar!
(Moomsteatern - vem äger rätten till scenrummet?, är boken om Moomsteatern, men rör sig uteslutande på den konstnärliga och kulturpolitiska arenan. Den har jag skrivit tillsammans med Henrik Hedenius, en av Sveriges mer erfarna teaterfotografer. Finns att beställa från Moomsteatern eller att låna på ditt bibliotek)
Jag beställer ett exemplar!
(Moomsteatern - vem äger rätten till scenrummet?, är boken om Moomsteatern, men rör sig uteslutande på den konstnärliga och kulturpolitiska arenan. Den har jag skrivit tillsammans med Henrik Hedenius, en av Sveriges mer erfarna teaterfotografer. Finns att beställa från Moomsteatern eller att låna på ditt bibliotek)
måndag 7 september 2009
Vem ljuger?
Madelaine Sjöstedt vann över Universal, men stockholmarna förlorade ändå chansen att se den omtalade "Sound of silence" av Nya Teatern i Riga. Men vem slirar med sanningen? Det kan man undra efter att idag ha läst att Paul Simon inte alls vill att pjäsen ska stoppas.
Bakgrund: Stockholms stadsteater skulle ha "Sound of silence" som gästspel. Pjäsen bygger på en händelse där en Simon and Garfunkel-konsert stoppades i Riga 1968. Det handlar om drömmen om ett annat liv via Paul Simons musik. Universal, bolaget som hanterar (del av, har det visat sig) Paul Simons rättigheter i Sverige, stoppar pjäsen med hot om skadeståndsanspråk. Man gör det på samma grund som man bråkar med Stockholms stadsteater om rättigheterna till "De tre musketörerna". Att musiken är handlingsbärande, och därmed inte omfattas av det avtal med STIM som regelmässigt används av svenska teatrar när redan utgiven musik spelas under föreställningar.
Men Paul Simon vill inte alls att den lettiska teatern skulle stoppas. Han anser inte ens att Universal har rätt att företräda honom i frågan.
”Universal publishing talar inte för Mr Simon i detta ärende. Universal representerar Mr Simon i rutinmässiga förlagsärenden i Sverige och andra länder, men vårt samarbete inkluderar inte teaterrättigheter.” Så skriver Eddie Simon, som driver förlaget Paul Simon music enligt Svenska Dagbladet.
Martin Ingeström på Universal Norden har tidigare hävdat att det tillbakadragna tillståndet kommer från Paul Simon själv. Trots att den spelats i en massa andra länder tidigare utan att Simon reagerat. Ingeström hävdar nu att man inte vet om det var Simon själv eller nån agent som sa nej, men framhåller fortfarande att man ställt frågan till Paul Simons management. Och att det är därifrån svaret kommit.
Här väcks en massa frågor:
Handlar Universals engagemang i "Sound of silence" egentligen om att jävlas med Stockholms stadsteater pga bråket om "De tre musketörerna"?
Vem bestämmer Universals Nordens agenda? Ingeström? Artisterna?
Finns Paul Simons managements "nej" dokumenterat? Kan de ha sagt nej och ändrar sig när bad will kommer farandes?
Vad tycker artisterna bakom musiken i "De tre musketörerna"?
Har Universal rätten att företräda dessa artister, eller gör de en Paul Simon där också?
Jag har i ett tidigare inlägg berättat om hur jag påverkades av Stefan Johanssons fortfarande utmärkta blogginlägg om upphovsrätt på scenen, med orden "Hittills har media-dramaturgin varit att "stadsteatern bara gjort som man alltid gör (stim-avtal), men nu har dumma Universal bestämt sig för att jävlas bara för att de kan. Stefan Johanssons (dramaturg på Operan) ofta utmärkta blogg får mig att bitvis förändra min syn på Universals agerande, från "dumma universal" till "ganska rimligt"." (från inlägget "blogg-tour").
Paul Simons kraftfulla dementi får Universal att - alldeles oavsett de faktiska omständigheterna i fallet med "De tre musketörerna" - hur som helst återta dumstruten på egen hand.
Annat om "Sound of Silence"-affären:
Sjöstedts brev till Paul Simon - pdf.
Större del av Simons svar i Sjöstedts blogg.
Universal vs stadsteatern: DN, DN igen, SvD, YA 1, 2, Metro.
Bra bloggat: Kulturekonomi.
Bakgrund: Stockholms stadsteater skulle ha "Sound of silence" som gästspel. Pjäsen bygger på en händelse där en Simon and Garfunkel-konsert stoppades i Riga 1968. Det handlar om drömmen om ett annat liv via Paul Simons musik. Universal, bolaget som hanterar (del av, har det visat sig) Paul Simons rättigheter i Sverige, stoppar pjäsen med hot om skadeståndsanspråk. Man gör det på samma grund som man bråkar med Stockholms stadsteater om rättigheterna till "De tre musketörerna". Att musiken är handlingsbärande, och därmed inte omfattas av det avtal med STIM som regelmässigt används av svenska teatrar när redan utgiven musik spelas under föreställningar.
Men Paul Simon vill inte alls att den lettiska teatern skulle stoppas. Han anser inte ens att Universal har rätt att företräda honom i frågan.
”Universal publishing talar inte för Mr Simon i detta ärende. Universal representerar Mr Simon i rutinmässiga förlagsärenden i Sverige och andra länder, men vårt samarbete inkluderar inte teaterrättigheter.” Så skriver Eddie Simon, som driver förlaget Paul Simon music enligt Svenska Dagbladet.
Martin Ingeström på Universal Norden har tidigare hävdat att det tillbakadragna tillståndet kommer från Paul Simon själv. Trots att den spelats i en massa andra länder tidigare utan att Simon reagerat. Ingeström hävdar nu att man inte vet om det var Simon själv eller nån agent som sa nej, men framhåller fortfarande att man ställt frågan till Paul Simons management. Och att det är därifrån svaret kommit.
Här väcks en massa frågor:
Handlar Universals engagemang i "Sound of silence" egentligen om att jävlas med Stockholms stadsteater pga bråket om "De tre musketörerna"?
Vem bestämmer Universals Nordens agenda? Ingeström? Artisterna?
Finns Paul Simons managements "nej" dokumenterat? Kan de ha sagt nej och ändrar sig när bad will kommer farandes?
Vad tycker artisterna bakom musiken i "De tre musketörerna"?
Har Universal rätten att företräda dessa artister, eller gör de en Paul Simon där också?
Jag har i ett tidigare inlägg berättat om hur jag påverkades av Stefan Johanssons fortfarande utmärkta blogginlägg om upphovsrätt på scenen, med orden "Hittills har media-dramaturgin varit att "stadsteatern bara gjort som man alltid gör (stim-avtal), men nu har dumma Universal bestämt sig för att jävlas bara för att de kan. Stefan Johanssons (dramaturg på Operan) ofta utmärkta blogg får mig att bitvis förändra min syn på Universals agerande, från "dumma universal" till "ganska rimligt"." (från inlägget "blogg-tour").
Paul Simons kraftfulla dementi får Universal att - alldeles oavsett de faktiska omständigheterna i fallet med "De tre musketörerna" - hur som helst återta dumstruten på egen hand.
Annat om "Sound of Silence"-affären:
Sjöstedts brev till Paul Simon - pdf.
Större del av Simons svar i Sjöstedts blogg.
Universal vs stadsteatern: DN, DN igen, SvD, YA 1, 2, Metro.
Bra bloggat: Kulturekonomi.
Våldsutövare och hjälpmedel
Ur dagens nyhetsflöde väljer jag två små grejer med det gemensamma att våldsanvändning finns med i ena änden, och hjälpmedelsutveckling i den andra.
Se med tungan
BrainPort Vision omvandlar bilder till champagnelliknande bubblor mot tungan. Tekniken är utvecklad som ett synhjälpmedel för krigsskadade soldater.
Den synskadade kan gå in i rummet och scanna av det med kameran. Champagnebubblorna talar om för den synskadade var det finns möbler, om något ändrats sen sist, var någon annan människa står.
I takt med att kirurgi och andra medicinska färdigheter utvecklas, så överlever allt fler sina krigsskador. Behovet av hjälpmedel ökar. Nu är BrainPort vision en del av den brittiska arméns satsning för att hjälpa hemvändande soldater från Afganistan. (the Guardian)
Assistanshundar
Fångar dömda till långa straff för t.ex. dråp och knarkbrott får ta hand om var sin golden retriever-valp i 18 månader. De spenderar hela dygnet tillsammans, och fången tränar hunden att klara hundratalet kommandon - alla till för att assistera personer med funktionshinder.
Samhället får fram fler assistanshundar till lägre kostnad, fångarna tränas i empati, disciplin och ansvarstagande och bl.a. krigsveteraner får assistans. (Sun-sentinel)
Uppdatering:
Ett klipp om en av pionjärerna på området "assistance dogs" - Bonnie Bergin.
Se med tungan
BrainPort Vision omvandlar bilder till champagnelliknande bubblor mot tungan. Tekniken är utvecklad som ett synhjälpmedel för krigsskadade soldater.
Den synskadade kan gå in i rummet och scanna av det med kameran. Champagnebubblorna talar om för den synskadade var det finns möbler, om något ändrats sen sist, var någon annan människa står.
I takt med att kirurgi och andra medicinska färdigheter utvecklas, så överlever allt fler sina krigsskador. Behovet av hjälpmedel ökar. Nu är BrainPort vision en del av den brittiska arméns satsning för att hjälpa hemvändande soldater från Afganistan. (the Guardian)
Assistanshundar
Fångar dömda till långa straff för t.ex. dråp och knarkbrott får ta hand om var sin golden retriever-valp i 18 månader. De spenderar hela dygnet tillsammans, och fången tränar hunden att klara hundratalet kommandon - alla till för att assistera personer med funktionshinder.
Samhället får fram fler assistanshundar till lägre kostnad, fångarna tränas i empati, disciplin och ansvarstagande och bl.a. krigsveteraner får assistans. (Sun-sentinel)
Uppdatering:
Ett klipp om en av pionjärerna på området "assistance dogs" - Bonnie Bergin.
söndag 6 september 2009
Festival i Versailles
Snart börjar Orphee-festivalen. Orphee (Oeuvres et Réalisations des Personnes Handicapées d'Expression Européenne) är en av flera festivaler där många och bra grupper inom scenkonst/funktionshinder möts. De har just lagt ut ett showreel från 2008. Här är det:
Årets festival går av stapeln 1-10 oktober. Med både en premiär och ett flyttlass blir det en omöjlighet för mig, men du kanske åker och kan rapportera?
Årets festival går av stapeln 1-10 oktober. Med både en premiär och ett flyttlass blir det en omöjlighet för mig, men du kanske åker och kan rapportera?
lördag 5 september 2009
Fler än Sjöbo brister i informationen till funktionshindrade
Sjöbo är sämst i Skåne på att utforma information till personer med funktionshinder. Det skriver Ystad Allehanda. Kritiken handlar både om innehållet i informationen och tillgänglighetsanpassningen utav densamma.
Sedan 2004 har skånska kommuner jämfört kostnader och kvalitet inom vård och omsorg. Ändå är det bara 14 av 33 kommuner som i år lämnat uppgifter om information till personer med funktionshinder. Det gör att Sjöbos usla resultat räcker till en plats på övre halvan i tabellen. Resten lämnar nämligen walk over. De vet inte svaret om sin egen information, eller bryr sig inte om det helt enkelt. Och det är ännu sämre än Sjöbo.
Sedan 2004 har skånska kommuner jämfört kostnader och kvalitet inom vård och omsorg. Ändå är det bara 14 av 33 kommuner som i år lämnat uppgifter om information till personer med funktionshinder. Det gör att Sjöbos usla resultat räcker till en plats på övre halvan i tabellen. Resten lämnar nämligen walk over. De vet inte svaret om sin egen information, eller bryr sig inte om det helt enkelt. Och det är ännu sämre än Sjöbo.
Londons artister med funktionshinder promotas inför 2012
London ska arrangera OS. Det har satt fart på mycket. Även borgmästaren Boris Johnson. Han säger: "The extraordinary variety of things going on at Liberty shows how important Deaf and disabled artists are to London’s cultural life and its creativity. It’s about bringing the work of talented people to a wider audience – we will be working with 2012 to ensure the work of Deaf and disabled people is properly showcased in three years time." (Liberty är ett disabilityarts-projekt på Trafalgar)
Den här typen av utfästelser behövs. Den promotar en mångfald av artister baserat på konstnärliga skäl. Bra Boris!
Men - alla är inte glada. Crippen's blog på disability arts online kritiserar att London-OS tar alla resurser. Dessutom måste man numera även för konstnärliga projekt visa hur det interagerar med London 2012 för att kunna få del av de pengar som finns kvar.
Så här:
Artikeln, med alla namn på grupper och artister som ingår i satsningen, hittar du här. Crippen's kritik här.
Den här typen av utfästelser behövs. Den promotar en mångfald av artister baserat på konstnärliga skäl. Bra Boris!
Men - alla är inte glada. Crippen's blog på disability arts online kritiserar att London-OS tar alla resurser. Dessutom måste man numera även för konstnärliga projekt visa hur det interagerar med London 2012 för att kunna få del av de pengar som finns kvar.
Så här:
Artikeln, med alla namn på grupper och artister som ingår i satsningen, hittar du här. Crippen's kritik här.
Ytterligare en förebild
Hon heter Hilary Lister, och har just blivit första kvinna att segla England runt. Hennes funktionshinder är ovanligt, så ovanligt att jag inte lyckats översätta det. På engelska heter det "reflex sympathetic dystrophy" (någon som kan? använd kommentar). Alldeles oavsett översättningen lämnar den henne totalförlamad från nacke och nedåt. När hon seglar är enda gången hon deltar på lika villkor, säger hon i videon nedan. Styrtekniken är utvecklad i Canada, och kallas av Hilary för "sip and puff" (sug o blås?). Via olika rör kan hon genom att blåsa eller suga luft genom dom påverka styrning, segelsättning etc. Videon är från Youtube och på CNN finns en artikel.
fredag 4 september 2009
Inför regionala EU-organisationer
Teatertidskriften Nummer.se gör tummen ner. Svenska scenkonstutövare är dåliga på att dra hem pengar från EU. Vad gäller det fria kulturlivet är det högst troligt att det inte beror på bristande vilja. Snarare på att små aktörer inte ska göra sig besvär.
Moomsteaterns hade EU-stöd 2005 - 2007. Ett bärkraftigt, positivt, livsavgörande stöd. Utan detta hade förvandlingen till löneanställning för våra skådespelare med intellektuella funktionshinder försvårats och försenats, ja med lite otur kanske aldrig blivit av.
Men vi hade aldrig kunnat ta emot EUs pengar utan hjälp av SV - Studieförbundet Vuxenskolan. För man ska kunna ligga ute med sina kostnader i 2 - 5 månader, sägs det. För SV, som agerade projektägare, blev det som mest 15 månader vid projektets avslut. En likviditetsbelastning på 9 miljoner. En omöjlighet för en liten ideell aktör.
Behovet av ytterligare tillskott till den fria scenkonsten är stort. EU-potentialen skulle kunna frigöras, och regionerna är de som kan stå för lösningen.
Skapa regionala eu-organisationer. De ska ha två huvudsakliga uppgifter.
- Informera och coacha kulturlivet till framgångsrika ansökningar i olika eu-program.
- Agera projektägare i dessa projekt. Dvs stå för likviditetsbelastningen och den administrativa långbänk de flesta eu-projekt innebär.
En kulturfinansieringsvinst för varje region som vågar. Och en öppnad dörr till utökad verksamhet för det fria kulturlivet.
Moomsteaterns hade EU-stöd 2005 - 2007. Ett bärkraftigt, positivt, livsavgörande stöd. Utan detta hade förvandlingen till löneanställning för våra skådespelare med intellektuella funktionshinder försvårats och försenats, ja med lite otur kanske aldrig blivit av.
Men vi hade aldrig kunnat ta emot EUs pengar utan hjälp av SV - Studieförbundet Vuxenskolan. För man ska kunna ligga ute med sina kostnader i 2 - 5 månader, sägs det. För SV, som agerade projektägare, blev det som mest 15 månader vid projektets avslut. En likviditetsbelastning på 9 miljoner. En omöjlighet för en liten ideell aktör.
Behovet av ytterligare tillskott till den fria scenkonsten är stort. EU-potentialen skulle kunna frigöras, och regionerna är de som kan stå för lösningen.
Skapa regionala eu-organisationer. De ska ha två huvudsakliga uppgifter.
- Informera och coacha kulturlivet till framgångsrika ansökningar i olika eu-program.
- Agera projektägare i dessa projekt. Dvs stå för likviditetsbelastningen och den administrativa långbänk de flesta eu-projekt innebär.
En kulturfinansieringsvinst för varje region som vågar. Och en öppnad dörr till utökad verksamhet för det fria kulturlivet.
50 mil vildmark för funktionshindrade
Norska NRK håller just nu på med inspelningarna till programmet "Ingen grenser". 11 personer med funktionshinder (cp, ms, amputerade armar/ben, dövblind) tar sig genom lappländska vildmarken från Luleå till Narvik. I januari blir det tv. Norsk tv hade ett förhandsreportage för några dagar sedan.
I sann media-tradition så är det alla andra än de medverkande med funktionshinder som uttalar sig. Men gå till 7:06 och se de sista sekunderna. Det är tuffa strapatser, och just nu diskuteras om en av deltagarna ska tvingas avbryta av expeditionens läkare.
Man kan följa projektet via nätet dag för dag här. Norrbottenskuriren har en artikel här. (Tack LSS-bloggen för tipset)
I sann media-tradition så är det alla andra än de medverkande med funktionshinder som uttalar sig. Men gå till 7:06 och se de sista sekunderna. Det är tuffa strapatser, och just nu diskuteras om en av deltagarna ska tvingas avbryta av expeditionens läkare.
Man kan följa projektet via nätet dag för dag här. Norrbottenskuriren har en artikel här. (Tack LSS-bloggen för tipset)
Protester mot amazon.com's e-boksläsare
Den är inte tillgänglig. Om universitetet använder Amazon.com's e-boksläsare så bryter man mot ADA (Americans with Disabilities Act).
Så kan man sammanfatta juristen och ordföranden vid Wayne University Richard Bernstein. Arizona State University har redan blivit stämda av National Federation for the Blind för användandet av Amazons produkt.
Tidigare har det varit så här: Tryckta böcker i massor. För den synskadade har boken scannats in och sedan har studenten kunnat få den uppläst med sin dators talsyntes. Nu har Amazon med sin e-boksläsare gjort det möjligt att dra ner hela boken digitalt. Men - för att skydda talboksmarknaden har varje förlag och varje författare rätten att sätta talsyntes för sin e-bok ur funktion. Detta innebär att Amazons teknik är otillgänglig, och därmed ett brott mot ADA.
För en gångs skull verkar lagstiftningen delvis verka för tillgängligheten. Att tappa hela USAs skolväsende vore givetvis ingen hit för Amazon.com. Mycket beror på domen i Arizona.
(Läs även tidigare inlägg om e-böcker och tillgänglighet: Stödet till Googles e-bibliotek, Striden mellan Västvärldens upphovsrätt och tillgänglighet.)
Detroit Free press.
Så kan man sammanfatta juristen och ordföranden vid Wayne University Richard Bernstein. Arizona State University har redan blivit stämda av National Federation for the Blind för användandet av Amazons produkt.
Tidigare har det varit så här: Tryckta böcker i massor. För den synskadade har boken scannats in och sedan har studenten kunnat få den uppläst med sin dators talsyntes. Nu har Amazon med sin e-boksläsare gjort det möjligt att dra ner hela boken digitalt. Men - för att skydda talboksmarknaden har varje förlag och varje författare rätten att sätta talsyntes för sin e-bok ur funktion. Detta innebär att Amazons teknik är otillgänglig, och därmed ett brott mot ADA.
För en gångs skull verkar lagstiftningen delvis verka för tillgängligheten. Att tappa hela USAs skolväsende vore givetvis ingen hit för Amazon.com. Mycket beror på domen i Arizona.
(Läs även tidigare inlägg om e-böcker och tillgänglighet: Stödet till Googles e-bibliotek, Striden mellan Västvärldens upphovsrätt och tillgänglighet.)
Detroit Free press.
onsdag 2 september 2009
Theatre of speed kicks arse
Olämpligt språk? Kanske, men som titel på videon rätt talande.
Back to back theatre är Moomsteaterns närmsta kolleger när det gäller en teater som anställer skådespelare med intellektuella funktionshinder på lika villkor. De finns i Geelong utanför Melbourne, Australien. De åker årligen på internationella turneer. De var här i Köpenhamn 2007 med "Small metal objects", som spelades mitt i folkhavet på Rådhusplatsen. Publiken satt däremot fullt synlig på en läktare och kunde följa dialogen via hörlurar. De är just nu på USA-turné i Portland, Philadelphia och Washington DC.
Theatre of speed är ett av deras bredd-projekt, där de samarbetar med ungdomar med intellektuella funktionshinder i Geelong. Dansvideon är ett resultat av deras arbete.
Back to back theatre är Moomsteaterns närmsta kolleger när det gäller en teater som anställer skådespelare med intellektuella funktionshinder på lika villkor. De finns i Geelong utanför Melbourne, Australien. De åker årligen på internationella turneer. De var här i Köpenhamn 2007 med "Small metal objects", som spelades mitt i folkhavet på Rådhusplatsen. Publiken satt däremot fullt synlig på en läktare och kunde följa dialogen via hörlurar. De är just nu på USA-turné i Portland, Philadelphia och Washington DC.
Theatre of speed är ett av deras bredd-projekt, där de samarbetar med ungdomar med intellektuella funktionshinder i Geelong. Dansvideon är ett resultat av deras arbete.
tisdag 1 september 2009
Skicka CUFs ordförande på grundkurs i valfrihet
"Det är givetvis viktigt att människor med funktionsnedsättning har möjlighet att bo var de vill". Det tycker Magnus Andersson, ordförande i Centerns Ungdomsförbund, och menar att en fjärdedel av det nya beståndet av lägenheter är lagom valfrihet för "dom där". Anledningen är att han och andra studerande utan funktionshinder ska slippa betala för handikapp-toans enooorma utrymmen. Enligt Magnus så tar de upp till en fjärdedel av studentlyorna. Rullstolarna kan åka varv efter varv i badrummet, men själv får han inte rum med soffan.
Fy fan så dumt!
Den instiftade vändcirkeln är 1,3 meter. Den lagstiftade anpassningen är på några få kvadratmeter - inte mer. Men viktigast är att den finns för att alla ska kunna bo, hälsa på, umgås, finnas i samma grupparbeten eller kanske bli kära i varandra - på lika villkor. Det märks att Magnus Andersson aldrig behövt kontrollera i förväg om han kan använda toaletten dit han ska. Om han över huvud taget är välkommen i nästa lokal, hos sin nya vän, på festen alla andra ska på. Och att hans idé om inkludering och valfrihet stannar vid att det finns toaletter för "dom där" i några lägenheter, så kan ju "dom där" hålla sig för sig själva.
Tänk om.
Magnus debattartikel i Expressen.
Magnus blogg.
Fy fan så dumt!
Den instiftade vändcirkeln är 1,3 meter. Den lagstiftade anpassningen är på några få kvadratmeter - inte mer. Men viktigast är att den finns för att alla ska kunna bo, hälsa på, umgås, finnas i samma grupparbeten eller kanske bli kära i varandra - på lika villkor. Det märks att Magnus Andersson aldrig behövt kontrollera i förväg om han kan använda toaletten dit han ska. Om han över huvud taget är välkommen i nästa lokal, hos sin nya vän, på festen alla andra ska på. Och att hans idé om inkludering och valfrihet stannar vid att det finns toaletter för "dom där" i några lägenheter, så kan ju "dom där" hålla sig för sig själva.
Tänk om.
Magnus debattartikel i Expressen.
Magnus blogg.
Stereotypen "exotiska infödingar"
Just nu läser vi överallt om SVT/Eyeworks inspelning av "Den stora resan". Svenska familjer reser till bland annat Himbafolket, en minoritetsgrupp i Namibia. Programmet beskrivs som en dokumentär reality-serie med inslag av lärande.
Hittills har rapporteringen mestadels handlat om den usla ersättningen Eyeworks betalat värd-folket. Majsmjöl och småpengar, skulle man kunna sammanfatta det. Till Zeka Alberto, jurist för land, miljö- och utvecklingsfrågor på den organisation som har Namibiska statens rätt att hjälpa minoritetsgrupper till rätt avtal, ska en kontaktperson för filmteamet ha sagt "de här människorna gör ju i alla fall ingenting". (DN). Undertext: Deras tid är inte värd så mycket. I radions Studio Ett fanns igår ett inslag (webradio) där man berättade att man i tidigare inspelningar för andra länder flyttat en hel by för att få den mer avskild (utan tillgång till affär), bett byborna byta kläder från västerländska till traditionella osv. Troligen i syfte att få det att verka "äkta".
För några år sedan kunde jag läsa recensioner om böcker som tog upp exotiseringen av fattigare länder. Turismen var en möjlig tillväxtbärande faktor. Men villkoret för att turisterna skulle komma var att de som mötte turisterna representerade sin sort. Att de var "äkta". Dvs gömde sin mobiltelefon, bytte om till höftskynke och lät sig fotograferas. Den odlade stereotypen om vilden som levde nära naturen var den man ville konsumera, och därmed den som producerades.
Jag tänkte själv likadant under Moomsteaterns turné till Australien för 12 år sen. Våra värdar var Tandanya, sydaustraliens delstatsmuseum för Aboriginsk konst. Jag blev förtjust i en konstnärs arbete utställt i deras galleri. Men han arbetade i akryl på duk. Min naturliga fråga var om arbete i det materialet var "äkta aboriginskt", det fanns ju inte i deras ursprung. Guiden svarade: "konstnärer har i alla tider använt den senaste tekniken och materialet tillgängligt för dem. Varför skulle aboriginska konstnärer vara annorlunda?" Jag minns hur jag höll på att sjunka genom gallerigolvet. Jag hade producerat en fördom som jag motarbetat hela mitt liv på ett annat område. I mitt arbete med teater och människor med funktionshinder.
"Att bara vara som de är"/"vara äkta" är uttryck som är farliga. Inte minst när det gäller personer med intellektuella funktionshinder, för här finns tyvärr paralleller. Jag har i mitt arbete med Moomsteaterns förvandling till en integrerad teater baserad på "lika lön för lika arbete" mötts av just den attityden. Ska de verkligen vara där på lika villkor? Är det bra för dem? Kan de inte bara "få vara som de är"? Och är det så viktigt för dem att få betalt? De förstår ju inte pengars värde så bra? De kanske förlorar sina bidrag?
Jag har tidigare hänvisat till den utmärkta sajten Med i medier, som arbetar med mediabilden av personer med funktionshinder. De pekar på en undersökning gjord av Jenny Särnholm och Jorie Storm vid Göteborgs universitet. Den visar att personer med utvecklingsstörning var mycket negativa och kunde inte identifiera sig med tv-programmet "En annan del av Köping". Anhöriga och personer utan kontakt med funktionshinder visade däremot stor uppskattning. Den respons jag fått motta om programmet - och det är mycket eftersom den som har en utvecklingsstörd kollega förväntas ha ett intresse av alla program där en person med funktionshinder medverkar oavsett innehåll - är just "de är så naturliga" (positiv bemärkelse). All respons har kommit från personer utan egna funktionshinder. Ingen av skådespelarna med utvecklingsstörning på Moomsteatern har någonsin nämnt programmet.
"Att representera sin sort" är en mäktig tvångströja. Det spelar ingen roll om stereotypen som förväntas och återskapas är positiv eller negativ, om det är något vi statistiskt normala västerlänningar gillar eller inte, för i bägge fallen tvingar vi människor att inte vara det vi helst av allt önskar att de skulle vara - sig själva.
SVT/Eyeworks TV-program i media: DN, AB 1, 2, 3. Sydsvenskan 1, 2. Exp 1, 2. Afrikagrupperna/Newsdesk.
Hittills har rapporteringen mestadels handlat om den usla ersättningen Eyeworks betalat värd-folket. Majsmjöl och småpengar, skulle man kunna sammanfatta det. Till Zeka Alberto, jurist för land, miljö- och utvecklingsfrågor på den organisation som har Namibiska statens rätt att hjälpa minoritetsgrupper till rätt avtal, ska en kontaktperson för filmteamet ha sagt "de här människorna gör ju i alla fall ingenting". (DN). Undertext: Deras tid är inte värd så mycket. I radions Studio Ett fanns igår ett inslag (webradio) där man berättade att man i tidigare inspelningar för andra länder flyttat en hel by för att få den mer avskild (utan tillgång till affär), bett byborna byta kläder från västerländska till traditionella osv. Troligen i syfte att få det att verka "äkta".
För några år sedan kunde jag läsa recensioner om böcker som tog upp exotiseringen av fattigare länder. Turismen var en möjlig tillväxtbärande faktor. Men villkoret för att turisterna skulle komma var att de som mötte turisterna representerade sin sort. Att de var "äkta". Dvs gömde sin mobiltelefon, bytte om till höftskynke och lät sig fotograferas. Den odlade stereotypen om vilden som levde nära naturen var den man ville konsumera, och därmed den som producerades.
Jag tänkte själv likadant under Moomsteaterns turné till Australien för 12 år sen. Våra värdar var Tandanya, sydaustraliens delstatsmuseum för Aboriginsk konst. Jag blev förtjust i en konstnärs arbete utställt i deras galleri. Men han arbetade i akryl på duk. Min naturliga fråga var om arbete i det materialet var "äkta aboriginskt", det fanns ju inte i deras ursprung. Guiden svarade: "konstnärer har i alla tider använt den senaste tekniken och materialet tillgängligt för dem. Varför skulle aboriginska konstnärer vara annorlunda?" Jag minns hur jag höll på att sjunka genom gallerigolvet. Jag hade producerat en fördom som jag motarbetat hela mitt liv på ett annat område. I mitt arbete med teater och människor med funktionshinder.
"Att bara vara som de är"/"vara äkta" är uttryck som är farliga. Inte minst när det gäller personer med intellektuella funktionshinder, för här finns tyvärr paralleller. Jag har i mitt arbete med Moomsteaterns förvandling till en integrerad teater baserad på "lika lön för lika arbete" mötts av just den attityden. Ska de verkligen vara där på lika villkor? Är det bra för dem? Kan de inte bara "få vara som de är"? Och är det så viktigt för dem att få betalt? De förstår ju inte pengars värde så bra? De kanske förlorar sina bidrag?
Jag har tidigare hänvisat till den utmärkta sajten Med i medier, som arbetar med mediabilden av personer med funktionshinder. De pekar på en undersökning gjord av Jenny Särnholm och Jorie Storm vid Göteborgs universitet. Den visar att personer med utvecklingsstörning var mycket negativa och kunde inte identifiera sig med tv-programmet "En annan del av Köping". Anhöriga och personer utan kontakt med funktionshinder visade däremot stor uppskattning. Den respons jag fått motta om programmet - och det är mycket eftersom den som har en utvecklingsstörd kollega förväntas ha ett intresse av alla program där en person med funktionshinder medverkar oavsett innehåll - är just "de är så naturliga" (positiv bemärkelse). All respons har kommit från personer utan egna funktionshinder. Ingen av skådespelarna med utvecklingsstörning på Moomsteatern har någonsin nämnt programmet.
"Att representera sin sort" är en mäktig tvångströja. Det spelar ingen roll om stereotypen som förväntas och återskapas är positiv eller negativ, om det är något vi statistiskt normala västerlänningar gillar eller inte, för i bägge fallen tvingar vi människor att inte vara det vi helst av allt önskar att de skulle vara - sig själva.
SVT/Eyeworks TV-program i media: DN, AB 1, 2, 3. Sydsvenskan 1, 2. Exp 1, 2. Afrikagrupperna/Newsdesk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
