Det räcker inte att bara bli förbannad

Vellinges fyra fall där fel gjorts när det gäller att diagnosticera utvecklingsstörning inför särskoleplacering är givetvis en katastrof. Ännu värre blir det när Vensel Roskvist, chef för psykologerna i Vellinge säger i Sydnytt: "Men det ändrar inte vår grundinställning. Nämligen att vi är säkra på att vi gjort rätt" och "För oss känns det ändå tryggt att veta att en utomstående expert har tittat på det här, och säger att vi har gjort det här korrekt".

Det han avser är att en utomstående expert, Eva Tideman, tittat på Vellinges utredningar, och förklarat att "utredningen är utförd helt i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet". Och visst går det att ha förståelse för att Vellinge kommun har ett behov att visa för omvärlden att man inte gjort fel med flit. Men fel gjorde man, även om man avläste testerna rätt. Hur det kan kännas tryggt är en gåta. Det borde snarare skapa panik. Varje framtida resultat som kan avläsas som att barnet borde placeras i särskola är nu ett resultat man inte kan lita på. Det har nämligen testerna numera också visat.

Men det räcker inte att bara bli förbannad. Här finns ett strukturellt fel. I Uppdrag granskning säger Magnus Tideman (släkt med expertutredaren?) att vi har "en över hundraprocentig ökning av antalet elever i särskolan".

Jag hörde honom föreläsa tidigare i år. Jag rotar fram noteringarna: I början av 90-talet gick 0,6% av eleverna i särskolan. Nu är samma siffra 1,6%. Det blir en ökning på ca 165%. Tideman är alltså blygsam i sitt påstående i Uppdrag granskning.

Ökningen lär inte bero på att fler föds med syrebrist under förlossningen. Tvärtom, med nya prenatala tester och ständigt förbättrad medicinsk standard borde det procentuella antalet inskrivningar i särskolan minska. (I Danmark föddes rekordlåga 26 barn med Down syndrom förra året).

Så varför ökar antalet personer med utvecklingsstörning så dramatiskt? Någonstans har gränsen för vilka som får vara med och vilka som ska dömas till utanförskap förflyttats. Skolans fel? Inte en aning, men det är där det händer. Det rimliga vore att börja titta där.

Den ökade utslagningen får följder för de som drabbas. Nästan alla som går ut särskolan missar nämligen arbetsmarknaden. De skrivs inte ens in på arbetsförmedlingen. Det blir sjukersättning och daglig verksamhet inom LSS livet ut. Istället för karriär och ökat välstånd så stannar man högst troligt på existensminimum resten av sitt liv.

Förutom de direkt drabbade, så drabbas samhället. En dagcenterplats i 40 år a 200.000/år och en förtidspension på 9.000 per månad i 40 år är i runda slängar och lågt räknat 12,3 miljoner per livsöde. Just nu ökar vi på antalet 12,3-miljoningar dramatiskt. Är det det vi vill?

En av pojkarna i Vellinge har stämt kommunen på 9 miljoner. Jag kan inte bedöma om det skadeståndet är rimligt eller inte, bara med hjärtat känna att inga pengar lagar hålet som skapats i grabbarna. Med lite tur skulle dock dessa pojkars öde kunna starta en debatt om våra ökade särskoleinskrivningar. Och leder det till att vi byter färdriktning så har de - beviljade skadestånd eller ej - besparat samhället och massor av medmänniskor långt mer än något utbetalat belopp.

Tidigare inlägg i bloggen:
Vad gör Vellinge för fel?
Snart ökar anmälningarna till särskolan

Mer om Vellinge/särskoleinskrivningar:
SvD. Svt.

Mediala inlägg från längre tillbaka:
Sydsvenskan: 1, 2, 3.
Ännu längre tillbaka: Tvillingarna 2007. Skadeståndsanspråk 2009.

DN.

Vad gör Vellinge för fel?

Det är något som inte fungerar i Vellinge kommun. Sydsvenskan har idag flera artiklar om Vellinge kommuns fjärde felbedömning inom särskoleutredningar på några få år. Fyra gånger har kommunen fått fram resultatet "utvecklingsstörd" där det borde stått "normalbegåvad". Fyra barn har felplacerats i särskola, och ska leva sina liv med den historien i bagaget.

Redan en felbedömning är mycket allvarligt. Inte för att särskolan är dålig. Tvärtom, den är en jättebra och alldeles nödvändig skolform för de som behöver den. Inte heller för att personer med utvecklingsstörning skulle ha ett mindre människovärde än andra. Lycka måste inte ha en koppling till IQ. Felbedömningar är allvarliga för att vi fortfarande lever i ett samhälle där personer med intellektuella funktionsnedsättningar inte har lika förutsättningar som andra. Där man stängs ute från högre utbildning. Där möjligheten att få jobb är ytterst begränsad. Där livsinkomsten i snitt ligger långt, långt under andras. Och för att diagnosen vanligen är på livstid. Därför är felbedömningar så allvarliga fel. Och Vellinge har lyckats hamna fel fyra gånger på kort tid.

I Sydsvenskan uttalar sig Bengt Grahn, utvecklingsansvarig för pedagogisk verksamhet. Han säger att "man kan misstänka att något är systematiskt galet". Gott så. Jag tror ingen kommun om att feldiagnosticera på jävelskap. Jag är övertygad om att man försöker agera på ett förtroendeingivande sätt. Men om jag förstår artikeln rätt så finns det inga beslutade åtgärder med anledning av vad som hänt. Det är en farlig inställning i så fall. Vellinge borde omedelbart lämna över ansvaret för beställandet och utförandet av sina särskoleutredningar till annan part tills dess man kommit fram till var systemfelet ligger.

Sydsvenskan idag: 1, 2, 3.
Tidigare artiklar i Sydsvenskan: Tvillingarna 2007. Skadeståndsanspråk 2009.

DN.

Snart ökar anmälningarna till särskolan

Idag återges en larmrapport från Lärarnas Riksförbund i flera medier. Det är rekordhöga varsel på lärare. Fler än 1000 hittills och fler ska det bli, om man får tro LR.

Om några år får vi se en brant ökning av antalet inskrivningar i särskolan, siar jag. Jag gör det mot bakgrund av att just de rapporterna kom när vi sanerade de offentliga finanserna på 90-talet. Och jag är övertygad om att det inte föddes väsentligt fler barn med intellektuell funktionsnedsättning just de åren. Men det skars ner i på lärartätheten. Barnen som inte längre kunde få hjälp inom grundskolan slogs ut.

Det är ingen bra samhällsekonomisk utveckling. Det är svårt för barn som gått särskola att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Många går direkt från gymnasiesärskolan till aktivitetsersättning (officiellt namn för förtidspension).

Det gör att i stort sett vilket val som helst är bättre än att spara på lärartätheten i våra skolor. Den här gången pratar humanism och plånbok samma språk.

Fritt gymnasieval i Skåne – utom för elever med utvecklingsstörning.

I Sydsvenskan fanns för några dagar sedan en artikel om att särskoleeleverna i Trelleborg inte får välja gymnasieutbildning fritt i Skåne. Är det någon som blir förvånad? Inte jag heller.
26 kommuner gick samman. Alla gymnasieelever skulle få söka utbildning fritt i hela Skåne. Alla? Nja… det återstår väl att se. Victoria Rose i Trelleborg fick enligt Sydsvenskan inte söka fritt. Istället för en gymnasiesär-utbildning i Ängelholm tvingades hon välja ett alternativ i Trelleborg.
Och reportaget i Sydsvenskan blottar något som är mycket större än att bara Victoria inte får välja sitt tredjeval till gymnasiet som hon vill. Man kan ana att det grundläggande här är att ”människor med intellektuell funktionsnedsättning” inte ingår i ”alla människor”.
För åtta år sen ansökte en av Skånes kulturskolor om medel att utöka sin prova på-verksamhet från att gälla ”alla barn” till att även omfatta särskolans barn. Ingen av de inblandade reagerade över huvud taget på att barnen med funktionsnedsättning inte ingick i alla barn.
Runt om i Sveriges kommuner så händer det att människor med utvecklingsstörning stoppas från att söka en daglig verksamhet som passar dem bättre för den ligger utanför den egna kommungränsen. I kommuner där ansvaret för LSS-verksamheten ligger på varje stadsdel, så finns det de som benämner det som att man sitter i stadsdelsarrest.
Vad det handlar om?
Pengar, skulle man kunna tro.
Köper man tjänsten av andra så försvinner underlag för den egna verksamheten. Behöver personen färdtjänst så ökar den kostnaden med avståndet till dagcentret eller gymnasiet. Och i de dagliga besluten så är det nog ofta så. Att det handlar om pengar.
Men anledningen till att det tillåts handla om pengar är att människor med utvecklingsstörning inte automatiskt ingår i alla människor.
Vad säger de andra 25 skånska kommuner som hittills sluppit granskning? Får era elever i särskolan söka gymnasieutbildning fritt i Skåne?
Moomsteatern startar hösten 2010 utbildningen av nästa generation professionella skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. Staten har just tagit bort rätten till studiebidrag för de med ”aktivitetsbidrag” eller ”sjukersättning”. Anledningen är att man inte ska kunna få dubbla statliga försörjningsstöd. Den vuxne utvecklingsstörde person som flyttat hemifrån och vill studera på annan ort ska alltså betala dubbel hyra, en hemma och en för internatet. Eller är det någon som tror att den kommunala gruppbostaden tar tillfälliga andrahands hyresgäster?