I helgen startade brittiska X-factor. Redan tidigare är det känt att en av årets deltagare har Asperger syndrom. Scott James heter han. I ett tidigare inlägg uppmärksammade jag att han jämförs i media med Susan Boyle, enligt principen "bägge har funktionshinder och får därför svårt med mediabevakningen". (här)
Nu yttrar sig en av domarna i programmet i The Telegraph. Han varnar för att det kan bli svårt för Scott James, som innan audition inte lämnat hemmet på flera år, att klara mediabevakningen. "X-factor är som en blandning av Big Brother och Jerry Springer", säger Louis Walsh när han när han ska förklara intensiteten.
Men...
Han säger nånting mycket viktigare strax därefter. Louis Walsh säger att Scott James har rätt att pröva sig som alla andra. ""Nobody forces anybody to go to an audition. I think it's a real-life story. Is he under too much pressure? I think it has to be his choice."
Så klokt. TV-bolaget hade kunnat säkra sig från framtida "Susan Boyle-kritik" genom att utestänga honom pga funktionsnedsättning, omskrivet till att de "tog ansvar för sina tävlande". Det gjorde de inte, och agerar därmed föredöme för alla dom som genom "att hindra människor med funktionshinder från framtida misslyckanden" stoppar dom från att överhuvudtaget vara med och ha makten över sina egna liv.
Sen är det fortfarande TV-bolagets ansvar att stötta samtliga sina deltagare, funktionshindrade eller ej, genom de prövningar de utsätts för. Men valet - det tillhör Scott James.
måndag 24 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar