Musik för döva

Frederik Podzuweit har designat en krage som skapar vibrationer från ljudet. Till den kommer en mottagare för radiofrekvenser, eller så kan man ansluta sin Ipod. Läs mer på Designbloggen.

Våldsutövare och hjälpmedel

Ur dagens nyhetsflöde väljer jag två små grejer med det gemensamma att våldsanvändning finns med i ena änden, och hjälpmedelsutveckling i den andra.


Se med tungan

BrainPort Vision omvandlar bilder till champagnelliknande bubblor mot tungan. Tekniken är utvecklad som ett synhjälpmedel för krigsskadade soldater.



Den synskadade kan gå in i rummet och scanna av det med kameran. Champagnebubblorna talar om för den synskadade var det finns möbler, om något ändrats sen sist, var någon annan människa står.
I takt med att kirurgi och andra medicinska färdigheter utvecklas, så överlever allt fler sina krigsskador. Behovet av hjälpmedel ökar. Nu är BrainPort vision en del av den brittiska arméns satsning för att hjälpa hemvändande soldater från Afganistan. (the Guardian)


Assistanshundar

Fångar dömda till långa straff för t.ex. dråp och knarkbrott får ta hand om var sin golden retriever-valp i 18 månader. De spenderar hela dygnet tillsammans, och fången tränar hunden att klara hundratalet kommandon - alla till för att assistera personer med funktionshinder.



Samhället får fram fler assistanshundar till lägre kostnad, fångarna tränas i empati, disciplin och ansvarstagande och bl.a. krigsveteraner får assistans. (Sun-sentinel)

Uppdatering:
Ett klipp om en av pionjärerna på området "assistance dogs" - Bonnie Bergin.

Almedalen

Nu har jag representerat Moomsteatern i Almedalen. Tillväxtverket anordnade ett seminarium där jag fick sällskap av bland annat Boom Town, som utvecklar "fulkultur" (populärmusik) och Kreativa Hederliga Företagare, vilket är före detta fångar som ska bli entrepenörer. Allt inramat av en underbar ruin som är i färd att göras om till en Kultudral. Just det, en före detta kyrkobyggnad som skänker stämning och akustik och - förhoppningsvis - både fin och fulkultur om något år.

Almedalen som sådant? Jag fascineras av utbudet. Fler än 1000 evenemang och seminarier om allt från kärnavfall till det osynliga våldet mot kvinnor med funktionshinder. Men på de seminarier jag gick på så präglades inget av dem av någon egentlig debatt, i meningen att där fanns verkliga motsättningar.

Kulturdebatten mellan Riksdagspartierna var ett sånt exempel. Trots föresatsen att hitta motsättningarna - i förhoppning att därmed få kulturen att bli en valfråga - så var utkomsten blek. Moderaterna talade sig varma för barnen och en utbyggnad av "Skapande skola". Sossarna talade om att de ville barnen ännu mera väl än Moderaterna på kulturområdet. Men räcker det som motsättning? (Den brännheta frågan om kulturskaparnas upphovsrätt sa man sig uttryckligen inte ta upp i den debatten. Kanske klokt, då den fanns överallt annars i stora seminarier i Almedalen, och all annan kulturpolitik skulle osynliggjorts om den togs upp även här.)

Personlig favorit i Almedalen? Mötet med Hjälpmedelsinstitutet och hjälpmedelsutvecklaren Geva i deras tält. Jag redogjorde för några av de behov teatern har, t.ex. på turné. Och gick därifrån med betydligt bättre koll och tänkbara samarbetspartners framöver.

Twittra med hjärnan

Det senaste av socialt digitala medier är att twittra. Korta meddelanden på max 140 tecken som distribueras till de som anmält intresse.

Nu har Department of Biomedical Engineering vid University of Wisconsin-Madison och The Wadsworth Center i Albany, NY, utvecklat en teknik som gör att man kan skriva på twitter med bara tankens kraft.

Look - no hands!



Det skulle kunna bli ett hjälpmedel för multihandikappade att kommunicera med. Men med tanke på hur det som en gång var handikapphjälpmedel blir kommersiella produkter (Toyotas I-real är en elrullstol för Svensson och 90-talets Isaac är nu tillgängligt i en vanlig mobiltelefon), så ser jag en annan möjlig framtid. Människor som ägnar tiden i bilkön åt att med hjälp av en hjälm som läser hjärnvågor skriva dagens första pm...