Han heter Scott James, är 21 år och sjunger fantastiskt bra, om man får tro Simon Cowell. Och han brukar väl inte skräda orden i onödan. Nu är han en av 50 som tagit sig in i brittiska tv-showen X Factor. (Har inte börjat sändas än)
Scott har Asperger syndrom. Nu jämförs han i Daily Mail med Susan Boyle, efter den journalistiska principen "bägge har ett funktionshinder och är med i tv" (suck!). Frågan är enligt Daily Mail om han också ska få problem att hantera kändisskapet, eftersom Susan Boyle fick det. Man kopplar funktionshindret till att det skulle vara utlösande för svårigheten att klara mediedrev. Vilket funktionshinder har i så fall Britney Spears och alla andra stjärnor som tvingas gå under jorden, lägga in sig på klinik, ta time-outer och jag vet inte vad?
Men Daily Mails journalist är inte ensam om att tvinga enskilda personer att representera sin sort. Caroline Hattersley på National Autistic Society gör precis samma sak fast tvärtom när hon ska vara expert åt tidningen:
"He (Scott James, min anm.) is not in the Susan Boyle camp at all/.../He just lacks certain social skills and is a bit reclusive/.../There is no reason why someone with Asperger's shouldn't be able to do this as long as they are given the right support." Ser ni undertexten? Susan Boyle, med sina learning disabilities, där finns det en orsak i funktionshindret till att det blir problem. Men Scott har ju bara en släng av Asperger, och då räcker det med stöd. (suck igen!)
Alla människor behöver och förtjänar den hjälp och det stöd som krävs för att kunna göra ett bra jobb och fungera i det sammanhang man verkar inom, oavsett funktionshinder eller statistisk normalitet. Min kollega Pierre Björkman, med Downs syndrom, får den hjälp han behöver. Jag får den jag behöver. Men världskändisskap, med dygnet runt belägring av journalister, är en påfrestning som tär på människor oavsett funktionshinder.
Stöd? Ja!
Sortering efter funktionshinder och tvångsrepresentation av sin sort? Nej!
Scott på Youtube (tidig amatörfilm):
torsdag 6 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Är det inte så att det måste smakas på och kännas på lite försiktigt av media. För att sen bli allt djärvare och osmakligare. Till slut bör det bli normaliserat.
SvaraRaderaBara en vild gissning :)