I inlägget innan ifrågasatte jag Familjelivs forum och att moderatorerna släpper igenom "Ska mentalt handikappade få äta ute?"
Jag skickade också en länk till chefredaktör Anna Holmquist, och en Hanna från Familjelivs redaktion svarade:
"Hej Kjell,
Vad trevligt att du uppmärksammat vårt forum. Den tråd du refererar till är en vidareutveckling av en tidigare diskussion om högljudda barn. Medlemmen som startat tråden är själv förälder till ett funktionshindrat barn och frågan väcktes förstås hos henne i samband med den andra diskussionen. Vi kan inte se att syftet med tråden är att kränka någon utan tvärtom få fram en viktig frågeställning och poäng i samband med ursprungsdiskussionen.
Mvh Hanna"
Hanna, att få vistas var man vill i det offentliga rummet är en rättighet given till var och en, gammal som ung, med eller utan funktionshinder. Det är förbjudet i lag att neka någon att få finnas på en given plats pga funktionshinder. Hade tråden frågat om hur man hanterar intoleranta medmänniskor som ojar sig över att ha en människa med funktionshinder som bordsgranne hade det varit en annan sak. Så är det inte nu.
Trådstartaren har säkert ett gott syfte. Det spelar heller ingen roll. Frågan pekar finger på en diskriminerad grupp och mängder med inlägg staplar stereotyper om hur "mentalt handikappade" och diverse andra uttryck med passerat bäst före-datum "är".
När den debattnivån är ok och viktig för er, sätter ni också ett kvalitetsmärke på er själva.
tisdag 8 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar