Vem ljuger?

Madelaine Sjöstedt vann över Universal, men stockholmarna förlorade ändå chansen att se den omtalade "Sound of silence" av Nya Teatern i Riga. Men vem slirar med sanningen? Det kan man undra efter att idag ha läst att Paul Simon inte alls vill att pjäsen ska stoppas.

Bakgrund: Stockholms stadsteater skulle ha "Sound of silence" som gästspel. Pjäsen bygger på en händelse där en Simon and Garfunkel-konsert stoppades i Riga 1968. Det handlar om drömmen om ett annat liv via Paul Simons musik. Universal, bolaget som hanterar (del av, har det visat sig) Paul Simons rättigheter i Sverige, stoppar pjäsen med hot om skadeståndsanspråk. Man gör det på samma grund som man bråkar med Stockholms stadsteater om rättigheterna till "De tre musketörerna". Att musiken är handlingsbärande, och därmed inte omfattas av det avtal med STIM som regelmässigt används av svenska teatrar när redan utgiven musik spelas under föreställningar.

Men Paul Simon vill inte alls att den lettiska teatern skulle stoppas. Han anser inte ens att Universal har rätt att företräda honom i frågan.
”Universal publishing talar inte för Mr Simon i detta ärende. Universal representerar Mr Simon i rutinmässiga förlagsärenden i Sverige och andra länder, men vårt samarbete inkluderar inte teaterrättigheter.” Så skriver Eddie Simon, som driver förlaget Paul Simon music enligt Svenska Dagbladet.

Martin Ingeström på Universal Norden har tidigare hävdat att det tillbakadragna tillståndet kommer från Paul Simon själv. Trots att den spelats i en massa andra länder tidigare utan att Simon reagerat. Ingeström hävdar nu att man inte vet om det var Simon själv eller nån agent som sa nej, men framhåller fortfarande att man ställt frågan till Paul Simons management. Och att det är därifrån svaret kommit.

Här väcks en massa frågor:
Handlar Universals engagemang i "Sound of silence" egentligen om att jävlas med Stockholms stadsteater pga bråket om "De tre musketörerna"?
Vem bestämmer Universals Nordens agenda? Ingeström? Artisterna?
Finns Paul Simons managements "nej" dokumenterat? Kan de ha sagt nej och ändrar sig när bad will kommer farandes?
Vad tycker artisterna bakom musiken i "De tre musketörerna"?
Har Universal rätten att företräda dessa artister, eller gör de en Paul Simon där också?

Jag har i ett tidigare inlägg berättat om hur jag påverkades av Stefan Johanssons fortfarande utmärkta blogginlägg om upphovsrätt på scenen, med orden "Hittills har media-dramaturgin varit att "stadsteatern bara gjort som man alltid gör (stim-avtal), men nu har dumma Universal bestämt sig för att jävlas bara för att de kan. Stefan Johanssons (dramaturg på Operan) ofta utmärkta blogg får mig att bitvis förändra min syn på Universals agerande, från "dumma universal" till "ganska rimligt"." (från inlägget "blogg-tour").

Paul Simons kraftfulla dementi får Universal att - alldeles oavsett de faktiska omständigheterna i fallet med "De tre musketörerna" - hur som helst återta dumstruten på egen hand.

Annat om "Sound of Silence"-affären:
Sjöstedts brev till Paul Simon - pdf.
Större del av Simons svar i Sjöstedts blogg.
Universal vs stadsteatern: DN, DN igen, SvD, YA 1, 2, Metro.
Bra bloggat: Kulturekonomi.