måndag 6 april 2009

Kulturen som valfråga

Socialdemokraterna vill göra kulturen till en valfråga 2010. Jag hoppas att de lyckas med det. Och att de inte är ensamma om att vilja. Jag blir glad om även alliansens företrädare vill att kulturen ska finnas med på val-agendan. För jag tror inte att de av socialdemokraterna föreslagna 120 miljoner mer till kultur räcker för att tydliggöra några skillnader mellan blocken. Och det kommer inte att räcka med att bråka om det ska vara fri entré på museerna eller inte för att bibehålla intresset.

För att debatten ska bli viktig måste den flyttas från att vara en fråga om bidragsfördelning till en fråga om satsningar på vilket samhälle vi vill ha. Kulturen som infrastruktur. Som fundamentet för demokrati och yttrandefrihet. Som formare av identiteter.

När vulgär-argumentationen är som värst brukar det heta "Varför ska JAG betala för kultur JAG inte vill konsumera?" Individens rätt att styra utbudet via sin plånbok. Prova det med vägar, eller forskning, eller bistånd. Hur låter "Varför ska JAG betala för vägar JAG inte kör på?". Nån som tycker att "De handikappade får väl själva betala för forskningen om sina missbildningar" låter okej? Eller "Varför ska JAG skänka pengar till såna JAG inte vill hjälpa?". Grunden för vulgär-argumentationen om individens rätt att via konsumtion bestämma vilken kultur som ska finnas bygger på att man inte ser kulturen som ett fundament. Utan som något extra. Det som var och en kan bestämma själv.

Kulturens samhällsroll bortom entreavgiften på museer är jätteviktig. Frågan om vilkas åsikter som ska få höras, kommersiella/icke kommersiella, etniskt svenska/nysvenska, statistiskt normala/personer med funktionsnedsättning (och gärna röster som inte ens tillåter sig att indelas i föregående åskådliggörande exempel) är en skiljelinje. En vattendelare när det gäller demokratisk värdegrund. En arena där alla riksdagspartier idag skulle kunna markera avstånd från främlingsfientligheter, homofobi och individernas kommersiella munkavle på sånt de inte visste att de "inte ville/kanske visst det behövde" höra.

Se även Nummer.se

2 kommentarer:

  1. Frågan är om (S) verkligen prioriterar kulturen som en valfråga. Om man ser till senaste SOM-undersökningen om scenkonstens publik så är inte s-väljare så intresserade av dessa frågor.

    Det vore verkligen vällovligt med en kulturdebatt som inte enbart handlade om kronor och ören, utan som lyfte kulturens betydelse för ett gott samhälle. Och då menar jag inte primärt regional utveckling etc.

    Jag gjorde ett litet försök i senaste ledarkrönikan i Kristdemokraten att lyfta frågan om man ska satsa på kultur och fritid i kristider. För tyvärr är det oftast inom denna sektor som besparingarna sker när kommunens/landstingets pengar tryter. http://www.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=27867

    Mia

    SvaraRadera
  2. Det glädjer mig att du försvarar den offentligt finansierade kulturen. Jag har inte läst hela SOM-undersökningen, men kulturpolitik är ju mer än bara opera och fars. Jag vet inte vilka delar av kulturpolitiken där s-väljare ev har större konsumtionsintresse än borgliga, men några borde det väl finnas med tanke på övertaget i maktinnehav i modern tid?

    I mina ögon behöver bägge blocken lyfta blicken ovanför summor och bidragsfördelning, organisation och finansieringskällor.


    I din länkade ledare talar du om både kultur och fritid. I den skärningspunkten finns ett intressant ifrågasättande. Alla kan gå in på sin kommuns hemsida och räkna hur många idrottshallar och fotbollsplaner som finns att använda för bredd och ungdomsidrott. Försök sedan hitta hur många teatrar barnen kan använda på sin fritid. Ska det vara så?

    SvaraRadera

Technorati Profile