Är Skåne tillgängligt 2010?

Nej.

Men det är i sig ingen överraskning. Enligt den nationella handlingsplanen "Från patient till medborgare" (2000) ska "enkelt avhjälpta hinder" (EAH) vara åtgärdade till 2010. Handikapporganisationernas samarbetsorgan (HSO) i Skåne har kartlagt hur långt framme i arbetet de skånska kommunerna är. En av 33 har en chans att klara målet. En har knappt börjat. I några kommuner är arbetet inte budgetplacerat. Jag tror inte det är någon djärv gissning att anta att resten av Sveriges kommuner har liknande resultat.

Och det här gäller bara de enkelt avhjälpta fysiska hindren i boendemiljön. Men för att nå en full delaktighet krävs mer. Kollektivtrafik som fungerar för alla, tillgänglig information för alla, möjlighet att delta på lika villkor på alla nivåer i alla sammanhang.

Sveriges kulturliv har också ett ansvar att bli tillgängligt. Några teatrar har också fått välförtjänt beröm för ett strukturerat arbete för att nå målen, t.ex. Göteborgs stadsteater.

Men än så länge så gäller tillgänglighetsarbetet i de flesta fall bara salongen. Människan med funktionsnedsättning ska kunna konsumera kultur. Det borde inbegripa scenen. Människan med funktionsnedsättning ska kunna aktivt delta på alla nivåer i kulturlivet.

Tar då kulturlivet frågan om tillgänglighet på allvar? Både och, blir min observation. Göteborgs stadsteater får exemplifiera bra arbete mot publiken. Men här kommer några reflektioner om områden där vi inte är framme vid en fungerande attityd:

- När plusjobben infördes i mitten på 2000-talet, så fick arbetsuppgifterna bara vara sådana som inte annars skulle göras. Vår branschorganisation och facket kom överens om att satsning på tillgänglighet ingick. Nej, jag tror inte att de tänker "ingår inte i normalt arbete" utan att man såg en chans att flytta fram positionerna med extra åtgärder under tiden. Men frågan väcks. Hur prioriterat är tillgängligheten?

- Sektorsansvaret för handikapp-politiken (tillgängligheten på alla områden) måste bli tydligare i uppdragsbeskrivningarna för våra myndigheter på kulturområdet. Är de inte tydliga att gälla alla delar av myndigheternas uppdrag så riskerar man att det inte betraktas som ett fördelat ansvar.

- Ska synskadade få uppleva teater när de vill? Som det är nu finns det mig veterligen inget regelverk för syntolkningsansvar. Den synskadade besökaren blir hänvisad till att gå i grupp på enstaka speciella föreställningar.

- Hela kulturlivet måste bli tillgängligt. Inte bara konsumtionen av kultur, utan även skapandet av kultur. Arenor, utbildningar, strukturer - här finns mycket att göra.

HSOs rapport.
Lokaltidningen (Bjuv).