Vem äger rätten till salongen?

I Svenska dagbladet (här och här) skrivs det om intitutionsteatrarnas strategier för att locka unga människor till sina salonger. Det är jätteviktigt. Medelåldern i salongen är generellt hög, och för den framtida konkurrensen med ett allt mer omfattande nöjes och kulturutbud är de unga en central målgrupp. Vem ska i framtiden sitta i salongen?

När jag skrev boken om Moomsteatern, en idébok om den integrerade teaterns roll i svenskt scenkonstliv, så fick den delnamnet "vem äger rätten till scenrummet?". Anledningen var att frågan är central ur jämlikhets och delaktighetssynpunkt. Många teatrar jobbar också mycket aktivt med frågan
inom delområden. Det handlar om likabehandlings-planer, representativitet - tydligast i fråga om etnicitet - på scenen och tillgänglighet för människor med funktionshinder i salongen. Men tvärtom då?

Vem äger rätten till salongen?

Artisten med funktionsnedsättning på scenen? Etnicitet i salongen?

Våra scenkonstinstitutioner är gemensamt finansierade via skattsedeln. Priserna hos de aktuella institutionerna ligger för ickerabatterade biljetter från 180 - 750 kronor. SOM-undersökningen visar att högutbildade (54%) går långt oftare än lågutbildade (27%). Beror det på att scenkonsten är akademiskt intellektuell eller att prissättningen stänger ute de som inte tjänar tillräckligt bra?

Ensamstående med barn? Gemensamt besök för den stora familjen? Vem har råd att nyttja sin skattesubvention av scenkonsten? Sponsrar mindre bemedlade "de rikas" kulturkonsumtion?

Nej, jag har ingen enkel lösning. Generellt lägre priser rimmar inte med krav på biljettintäkter till scenkonstens egen försörjning, även om den är den mindre delen av institutionernas totala försörjning.

Familjebiljett? 300:- för hela familjen oavsett hur många ni är. Och eftersom regnbågsfamiljerna har lika rätt så kan den se ut på alla möjliga olika sätt.

Ryan air biljetter? Ett mindre antal biljetter går långt innan premiär till löjligt låga priser.

Jag vet inte. Men jag tycker det är viktigt att människor med liten disponibel inkomst inte ska stängas ute från kulturen.

Återstår frågan hur?


"Moomsteatern - vem äger rätten till scenrummet?" av Kjell Stjernholm/Henrik Hedenius finns på din kommuns huvudbibliotek, de flesta universitetsbiliotek etc. Vill du ha ditt eget ex så köper du den direkt av Mooomsteatern (www.moomsteatern.com)