"Hur ser du på den integrerade scenkonsten mellan skådespelare/artister med och utan funktionshinder? Och har Dramaten en roll att spela i det sammanhanget?"
Hon har inte svarat än. Synd, men kanske frågorna blev för många? Därför skriver jag nu ett förslag på vad jag tycker hade varit ett bra svar:
"Dramaten har en roll att ligga i framkant av svensk scenkonsts utveckling. Det gör den integrerade teatern intressant, men det ger inget frikort till stora scenen pga funktionshinder. Jag tror det är en process av medvetandegörande som behöver inledas/fördjupas/få sitt utlopp i en konkret produktionsidé (beroende på hur långt man redan hunnit på teatern)"
När Moomsteatern debuterade 1988, så avslutades pjäsen "Drömmar" med sångraderna:
"hej då, hej då o tack ska ni ha
vi ses på Dramaten o ha det så bra"
Nästan 20 år senare uppträdde Pierre Björkman med ett litet avsnitt ur "Featuring Pierre Björkman - solo on stage" på Dramatens stora scen. Han var ett av en massa inslag från Teatersverige som firade att Dramatenhuset fyllde 100 år. Efter showen försökte han stjäla applådtacket från alla andra, fick beröm av Börje Ahlstedt i kulissen och nöp kungen kärleksfullt i näsan.
Bilden är hämtad från det avsnittet som spelades på Dramaten. På bilden Pierre Björkman. Foto Henrik Hedenius.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar