Påklistrade svenska kärnvärden?

I DN uppmärksammade man under påsken "Sverigebilden 2.0". Det är ett dokument (pdf) som skapats av Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (2007). Den ska användas när Sverige exponeras utomlands, bland annat av Svenska Institutet. Det är till detta institut svenskt kulturliv vänder sig när det vill ha hjälp att komma ut i världen.

Vad är då Sverigebilden? Jo, man har tagit fram fyra kärnvärden som man vill att Sverige ska förknippas med. Är de särskilt svenska, de här kärnvärdena? Nej, inte om man får tro etnologen Åke Daun. Det är en reklamprodukt som ska möjliggöra svenska framgångar internationellt. Som ska förändra och fördjupa Sverigebilden från "dalahästar och villiga blondiner", som det står i DN.

Här kommer våra nya kärnvärden:

NYTÄNKANDE

ÖPPENHET

OMTÄNKSAMHET

ÄKTHET

Det sistnämnda tas passande som ett exempel i artikeln. "Äkthet är att vara naturlig och okonstlad. Att vara pålitlig, ärlig och informell". Den etiketten brukar annars klistras på människor med utvecklingsstörning. De är så äkta och naturliga och okonstlade, för "dom bara är som dom är." Den som säger det ska då också helst hymla med ögonen och le vänligt från ett läge snett uppifrån. Att sedan människor med intellektuella funktionsnedsättningar är en mycket mer heterogen grupp än de som faller inom normen för statistisk normalitet förbises gärna. Bilden är inte nödvändigtvis rättvisande eller sann. Det är en bild den som säger orden vill ha.

Och här finns väl ett av problemen med "Sverigebilden 2.0". Det är en bild som man vill ska vara svensk. Men Åke Daun, som har undersökt vad som särskiljer det svenska, har en annan bild. "Vi tycker om att vara med sådana som vi själva. Vi vill arbeta med folk som vi förstår oss på, och är vi på middag vill vi sitta med folk med samma intressen som vi", säger han.

Speglar det kärnvärdena? "Öppenhet"? "Nytänkande"?

Det svenska kulturlivet skulle kunna vara en fantastisk generator av Sverigebilder utomlands. Men inte utifrån att man ska passa in på en önskelista från en nämnd. Det sker bäst genom att det svenska kulturlivet ges ett massivt kulturpolitiskt stöd att i alla möjliga former föra ut sina bilder av Sverige, oavsett vilka de är. Se där, helt plötsligt så skulle det vara äkta. Det hade varit ett tecken på politiskt nytänkande och öppenhet. Och med tanke på kulturarbetarnas situation på arbetsmarknaden även visa någon form av omtänksamhet. Chansen finns att även enkätsvaren på vem vi vill vara med, jobba med och äta middag med med tiden skulle förändras.

Just detta, speglingen av den svenska identiteten i all sin mångfald, är en kulturell, mänsklig och politisk fråga om infrastruktur. Både här hemma och på turné.

Hur många teaterfestivalsdeltaganden, orkesterturneer och utställningshängningar kostar fem mil motorväg?