Europaparlamentet röstade idag för direktivet om bättre likabehandling. 363 röstade för och 226 emot. Den senare siffran skrämmer. Även om det kan finnas andra anledningar än rent diskriminerande sådana att rösta emot ett direktiv, så är det beklagligt att det inte finns större samsyn runt något så grundläggande som lika behandling oavsett religion, ålder, funktionshinder eller sexuell läggning.
Parlamentet betonar bland annat vikten av tillgänglighet för funktionshindrade i kultur och fritidssysselsättningar. Det behövs. Här är en lista på förslag som skulle stärka tillgängligheten bortom ramper och hissar:
- Samtliga kommunala kulturskolor i Sverige ska årligen redovisa vad de gör för att metodutveckla i syfte att integrera barn med funktionsnedsättning i verksamheten, samt resultatet av satsningarna.
- Kommunerna ska se över sitt bidragssystem för föreningsliv och folkbildning. Vanligast just nu är "dubbelt bidrag" om du har med en person med funktionsnedsättning i verksamheten. Men en multihandikappad person kan behöva både mindre grupp, assistans och tekniska hjälpmedel för att delta, och då har föreningslivet inte råd längre. Kanske individuell behovsprövning i en del fall för att möjliggöra deltagande i föreningsliv och folkbildning?
- Skyddsronderna ges ett tillgänglighetsprotokoll för alla arbetsplatser. De som tänker att man bara behöver handikapptoaletter där den handikappade tros befinna sig accepterar begränsad rörlighet/karriärsmöjligheter/mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att samhället ska fortsätta bygga in segregation. Offentligt finansierade kulturinstitutioner är några av dem som bör föregå med gott exempel.
- Kulturpolitiken måste ändra sin syn på människor med funktionsnedsättning från konsumerande objekt allena (ramper, toaletter, hörslingor och tolkar) till även professionella aktörer med funktionsnedsättning på lika villkor. Det gäller rätten till scenrummet, det offentliga rummet och det offentliga samtalet.
- Sektorsansvaret för handikapp-politiken, tillgänglighet och likabehandling måste skrivas in i regleringarna för varje enskild myndighet på varje enskild nivå. Som det är idag så vill alla på politisk nivå att människor med funktionshinder ska ha full delaktighet i samhället, men myndigheterna har det inte som sitt uppdrag om det inte uttryckligen står så.
- Ändrat synsätt på vad människor är i samtliga sammanhang. Exempel: "Alla barn" ska även innefatta barn med funktionsnedsättning. Som det är nu så kan alla barn erbjudas prova på-verksamhet i musikskolan, men om de handikappade ska vara med så behövs det ytterligare pengar från Arvsfonden eller Victoria. Alla måste någon gång börja betyda ALLA. (Fritt gymnasieval för alla ungdomar, men inte för sökande till gymnasiesär för färdtjänsten kostar för mycket osv)
Använd gärna kommentarsfältet att fylla på!
Newsdesk
måndag 6 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag satt i fritidsnämnden i Malmö Stad förut och drev bland annat på för att bidragsreglerna skulle kopplas till ett aktivt arbete för att främja mångfald inom föreningslivet; utifrån alla variablar - kön, etnicitet, funktionsnedsättning osv.
SvaraRaderaJag hoppas regeringen tar chansen som först konventionen och nu EU-direktivet och gör en satsning på tillgänglighetsfrågorna. På de här första 2,5 åren har jag inte sett något vettigt initiativ inom funkisfrågorna.
Det i särklass viktigaste regeringen kan göra är att se till att sektorsansvaret för handikapp-politiken verkligen efterlevs. Om det var varje myndighets uttryckliga uppdrag att skapa jämlikhet och delaktighet för personer med funktionsnedsättning i alla delar av sitt myndighetsområde, så skulle mycket vara vunnet.
SvaraRadera