torsdag 19 mars 2009

Stefan Stenudd svarar

Läs gärna först Stefan Stenudds intressanta kommentar till "Tystnad på grund av funktionsnedsättning?" i sin helhet. Den ger anledning till fler resonemang.

Först dock - Stefan Stenudd påpekar mycket riktigt att det fanns ett argument till som jag inte tog upp. Att hans blogg inte recenserar nån teater alls. Och självklart har jag inget att anföra mot det argumentet. Därav valet att inte ta upp det.

Stefan Stenudd skriver om en episod där han som enda kritiker skriver ner ett ANC-gästspel i Stockholm medans det fortfarande var apartheid. Om den svenska omgivningens reaktioner, men hur en representant för gruppen tackade honom för hans uppriktighet. Och med det har han satt huvudet på spiken för hur vi väljer att se teaterrecensioner. Vi kan tillåta oss att bli ledsna för att vi inte nått ända fram, tycka recensenten har fel, försvara vårt verk - och ändå tycka att det är bra, viktigt och livsnödvändigt för teaterns utveckling att kritiken framförs.

Med detta sagt så blir jag egentligen bara ännu mer angelägen om att försöka locka in honom i vår salong. Om han skriver i sin blogg är ointressant. Jag vill höra vad han tycker. Den ocensurerade versionen. Men - när det gäller Mooms är Stefan Stenudd fortfarande avvaktande. Han skriver:



"När det gäller Moomsteatern är jag ändå osäker på om den ska recenseras, och graden av skådespelarnas professionalitet. Kan de bedömas med samma krav som på t.ex. skådisar på Malmö Stadsteater eller Dramaten? Ska de ses som semiproffs, eller proffs på sätt och vis?"


Stefan - ska sydafrikanska skådespelare bedömas utifrån en vit västeuropeisk kulturell norm? Kvinnor efter mäns? Eller ska normen för vad teater är breddas att gälla fler än bara de som hittills har haft tolkningsföreträde? Ett "lika för alla" uteslutande på ena sidans villkor blir givetvis missvisande. "Lika för alla" kan bara fungera om alla är med och bygger basen för normen.

Jag har sett skådespel med roll-listor som dignar under tyngden av normativa namn, och som varit amatörmässiga och värre än så. Betraktelsen om professionalism i förhållande till kvalitet kan bara vara subjektiv hos var och en. Min önskan är däremot att funktionsnedsättning inte ska vara en parameter som med automatik ger amatörstatus (inte proffs-status heller). "Lika för alla" betyder rimligen att också professionella skådespelare med funktionsnedsättning ska ha rätt att floppa, kritiseras för det och sedan ha rätt att ta revansch på sig själva med bibehållen status.

Mäter man anställning, erfarenhet, utbildning så går lättare att ha en gemensam mall, oavsett funktionsnedsättning. Den som flest använder (scenskola/3 år i yrket) uppfylls. Och då blir svaret lätt under parollen "lika för alla" - proffs, utan tillägget "på sätt och vis".


Jag försökte bjuda Stefan på en annan integrerad teater ikväll - Vibragera av Tyst Teater, i syfte att fördjupa diskussionen. Men han tränar Aikido.

Så Stefan - som jag försökte uttrycka ovan: jag är nyfiken på dina tankar - och jag gillar motstånd - men jag vet ju inte om du faktiskt sett något vi gjort? Du skriver inget om det. Så låt mig då formulera en alldeles särskild blogginbjudan till dig. Om du skulle få lust att besöka teatern av egen betalande fri vilja och lust, kan du då tänka dig höra av dig till mig och ge mig dina ocensurerade åsikter över en kopp kaffe? Never mind the blogs...

2 kommentarer:

  1. Kjell, det verkar som om du har intrycket att jag är tveksam gentemot recension av amatörteater för att de inte skulle vara fina nog. Så är det absolut inte. Min tvekan beror på att amatörföreställningar och amatörskådespelare inte ska behöva utsättas för det.

    Professionella teatrar och skådespelare vet att det hör till spelreglerna och har förhoppningsvis hud hård nog för att ta det. Men amatörer som spelar teater för egen lust och förnöjelse ska inte behöva utsättas för offentliga sågningar i DN, osv.
    Det är därför jag är tveksam, vad gäller amatörteater.

    SvaraRadera
  2. Nej Stefan, jag har inte försökt uttrycka några tankar om ditt förhållande till recenserandet av amatörteater. Det vet jag inget om.

    Ifrågasättandet av Moomsteaterns status - och därmed recensionsberättigande - är ditt, och som jag läser det baserat på deras funktionsnedsättning. Läser jag fel där? Jag anser att samma bedömning om professionalitet ska gälla alla - oavsett funktionsnedsättning. (Gör du det?) Så för mig finns inte amatördebatten.

    Recensioner kan vara nog så hårda att läsa och smälta, men det är ytterst sällan jag ser teaterkritiker drivas till att göra rena lustmord, om inte de på scenen uttryckligen ber om det. Och den dagen det händer en skådespelare med utvecklingsstörning så skulle förmodligen både jag och skådespelaren uppskatta det också - om det var befogat. Eller låta det säga oss något om den enskilda kritikern, om det trotsar alla andras synpunkter och är smash på egen serve som i Vancouver Sun-fallet.

    Läs Morgan Allings inlägg på Dramatens blogg, där han beskriver sina känslor gentemot sin första sågning. ”Morgan Alling saknar scenisk utstrålning”, sa den. Jo, våra våra skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning skulle förmodligen också känna som Morgan. Otroligt nedslående.

    Frågan är då om skådisar ska besparas detta beroende på sin funktionsnedsättning? Skådespelarna själva ber inte om det. Jag ber inte om det för deras räkning. Jag hör ingen bland alla mina kontakter i "disability arts"-sfären som förespråkar positiv särbehandling. Tvärtom, "behandla oss som alla andra" är ledordet. Och detta tror jag större delen av den icke funktionsnedsatta världen vet.

    Frågan som återstår är då varför det fortfarande är så viktigt för en del statistiskt normala att inte säga något kritiskt till en person med en funktionsnedsättning? (Nej, du säger själv att skon inte klämmer där för dig, så jag antar att du skulle kunna det). Det är knappast den funktionsnedsatte som tillfredsställs av den "goda gärningen".

    Vad återstår? Hjälp till självhjälp att framstå som god i sina egna ögon? Men där finns inte du, då hade du inte sågat ANC-uppsättningen.

    Du får gärna hjälpa mig vidare i analysen...

    Och helst av allt hade jag velat ha den här diskussionen med en massa aktiva teaterkritiker runt om i landet. Ska föreslå kritiker-föreningen det när jag träffar dem på biennalen...

    SvaraRadera

Technorati Profile