Det pyser och fräser i påstått radikala handikappled. Måltavlan är Jerry Lewis, skådespelare och komiker, som fick Jean Hersholt Humanitarian Award, ett pris som ges för enastående insatser för ”humanitarian causes”. Jerry Lewis var 1952 med och bildade MDA, Muscular Dystrophy Association. Han har sedan dess medverkat till att samla in 1,3 miljarder USD.
Kritikerna har bildat en grupp med samma namn som sin websida - thetroublewithjerry.net. De menar att Jerry Lewis använder negativa stereotyper för att samla in pengar.
The trouble with Jerry-gruppen anför några citat som bevis för Lewis taskiga människosyn. Så här har Jerry uttryckt sig, och därmed enligt sina kritiker gjort människor med muskeldystrofi till stereotypt hjälplösa offer:
” I may be a full human being in my heart and soul, yet I am still half a person”.
Problemet är bara att aktivisterna som kastar dynga på Jerry Lewis tagit citatet ur sitt sammanhang. Så här lyder ett längre citat ur samma skrift, där Jerry Lewis skriver en text i förstapersons-perspektiv från ett barn med muskeldystrofi.
” I know the courage it takes to get on the court with other cripples and play wheelchair basketball, but I’m not as fortunate as they are, and I bet I’m in the majority. I’d like to play basketball like normal, healthy, vital, and energetic people. I really don’t want the substitute. I just can’t half-do anything — either it’s all the way, or forget it. That’s a rough way to think in my position. When I sit back and think a little more rationally, I realize my life is half, so I must learn to do things halfway. I just have to learn to try to be good at being a half a person … and get on with my life.
I may be a full human being in my heart and soul, yet I am still half a person, and I know I’ll do well if I keep my priorities in order.”
En dramatiserad text, som uttrycker personliga tankar från en individuell fiktiv person. Vips, så har Lewis enligt sina kritiker sagt något om alla människor med muskeldystrofi. Och för det ska han hängas.
Skulle kritikerna få sin vilja igenom, så skulle bara i förväg godkända känslor få berättas. Alternativt att man i en personlig text bara får skriva ”Jag känner mig fångad i en rullstol” om man samtidigt lägger till ”men det finns givetvis de som inte känner som jag”. I vilket fall om den som skriver inte själv har den aktuella funktionsnedsättningen.
En sån tur att Jerry inte går dem till viljes! Rädslan för att säga fel saker skulle göra att ingen ens skulle våga säga h-ordet (handikapp) eller någon av dess synonymer. Och DÅ finns det verkligen ett demokratiskt problem.
Men inte Jerry inte. Han svarade redan 1993 de som tyckte han stod för negativa stereotyper med en ilska som borde svepa undan varje form av tvekan om att han ev inte ser dem som sina likar. (Man snäser nämligen inte av människor man själv ser som ”offer” på ett sånt här sätt. Man kväver de med ”tycka synd om” istället.) Han sa i Vanity Fair:
” It just kills me to think about these people getting publicity. These people are leeches. They all glommed on to being Jerry-bashers. What did they have before that? They’re disabled people who are so bitter at the bad hand they’ve been dealt that they have to take down somebody who’s doing good. There’s 19 of them, but these people can hurt what I have built for 45 years. There’s a million and a half people who depend on what I do! I’ve raised one billion three hundred million dollars.
These 19 people don’t want me to do that. They want me to stop now? Fuck them. Do it in caps. FUCK THEM.”
Men finns det då inget negativt att säga om Jerrys miljardinsamlingar på känslor om olyckliga öden som behöver vår medömkan? Jo. 2 saker. Om Jerry bara och enbart porträtterar människor som offer i sin numer 57-åriga kamp för personer med muskeldystrofi - oavsett berättarform och sammanhang – då har han ett problem. Men det viktigaste att säga om allt detta är inte ”Fy Jerry för att du gör det” utan ”Fy på oss själva för att det behövs”. Att vi godtar ett strukturellt underläge för människor med funktionsnedsättning som gör att de för att leva ett någorlunda normalt liv ska behöva vända sig till välgörenhet. Att det ska vara upp till Jerrys insamlande av människors välvilja om det ska bedrivas forskning som kan rädda deras liv.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar