Läs Morgan Allings inlägg på Dramatens blogg om sina scen-upplevelser i Zimbabwe. Säger mycket, väldigt mycket, tycker jag.
Han berättar om ett teaterminne i Zimbabwe där en svart kvinna ur publiken ersätter en ordinarie skådespelare som kommit av sig, och det möte som uppstår med den vita manliga publiken. (Läs hela innan du fortsätter...)
Den brasilianska regissören Augusto Boals tes att "alla kan spela teater, till och med skådespelare" är tillspetsad och underkänner varje form av yrkeskunskap. Men den, liksom Allings blogg, pekar tydligt ut att vem personen är som finns under rollfiguren spelar roll. Det går inte att förhålla sig neutral åt normbrott som sker i nivån under den rollfigur vi väntas se.
Handikappteaterns fördel illustrerad - fast här på en helt annan arena, en annan diskrimineringsgrund och helt andra förutsättningar i publiken.
Magiskt, tycker Morgan. Jag håller med.
torsdag 26 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar