Vibragera - digital utsändning, live och i TV-soffan

Vibragera är ett samarbete mellan Riksteaterns Tyst Teater, Cullbergbaletten, Kungliga Tekniska Högskolan, Prisma Outside Broadcast AB, Gallaudet University och Dansens Hus. Snacka om att redan där sätta en ambitionsnivå som inger förväntningar.
Två hörande svenska dansare interagerar med två döva dansare från Japan och Sydafrika.

”Det är spännande att arbeta med dansare som till vardags arbetar inom olika discipliner och som kommer från olika kulturer och länder. Det skapar en bredare kompetens för ensemblen och gör också föreställningen rikare och intressant ur många perspektiv”, säger koreografen Martin Forsberg. (riksteatern.se)

Just det. Det är inte bara en fråga om mötet hörande – döv. Till detta kommer mötet Sverige – Sydafrika – Japan. Och kommunikationsblandningen mellan olika talade språk, olika teckenspråk och tolkningen däremellan. Men kanske allra mest om olika syn på vad dans är?

Den gissningen baserar jag på Moomsteaterns multikultiarbete med ”Speciells evangelium” 2003. Vi var 45 artister med och utan funktionshinder, från 17 olika länder och från cirka dussinet olika konstnärliga discipliner. Kaos? Ja, bitvis. Men mestadels varken på grund av ramadan, språk eller Downs syndrom. Största skärningspunkten gick ofta i arbetet med konstnärlig integration.

Förhandsrapporteringen i SVTs Gomorron är väl värd att se. Inslaget ligger ute till 18 mars på SVT play. Den som lever och andas integrerad scenkonst mellan artister med och utan funktionshinder lägger märke till hur artister och koreograf får jobba med de frågor de får av journalisten Lotta Bouvin-Sundberg. Det finns inbyggt i att ”mötet artist med och utan funktionsnedsättning” är en av de markörer som nischar projektet och ger det nyhetsvärde. Men inuti processen så är funktionsnedsättningen inte bärande på det sättet. Det är mötet mellan människor, bakgrunder, kultursyn och kommunikationsmönster som gäller. Precis som i andra projekt. ”Same, same, om än lite different”. Men nyhetsvärdet ligger helt och hållet i ”different”.

Här är några exempel: (länk till SVT play/Gomorron 11 mars)

”Vi har arbetat med ljud som känns”, säger koreografen Martin Forsberg.
”Det är vibrationer som går fram till Dilano (den döve dansare som medverkar i soffan, min anm)?, frågar Lotta Bouvin-Sundberg.
”Ja, och till oss” svarar Martin Forsberg.
Automattanken är att vibrationer/ljud som känns är till för de döva. Men ensemble och koreograf är förbi detta. Vibrationerna kommunicerar med alla.

Sen får jag min egen automattanke på skam när Dilano Maritz får frågan om hur det är att arbeta med både hörande och döva dansare. Just det, jag tänker att han dansar mestadels bara med andra döva dansare. Men icke! Istället berättar Dilano om det fantastiska i att för första gången få jobba med en annan döv dansare. Och det är ju självklart! Klart det inte dräller av professionella dansare med hörselnedsättning i något land. Givetvis är hans vardag arbete med hörande dansare.

Åsa Lundvik Gustafson får frågan om det varit svårt, och som jag avläser handlar om mötet mellan hörande och icke hörande.
Och Åsa vill inte förringa svårighetsgraden i sitt arbete i det här projektet. Vem vill det om man svarar på konstnärlig grund? Så hon svarar att det varit svårt precis som det är i andra projekt, med det viktiga tillägget:
”mer tror jag att läsa av det koreografiska språket… vi är ganska olika också som dansare.”

Och i ett sista försök att hitta skillnader utifrån markörerna funktionshinder (och ev nationalitet) får koreografen Martin Forsberg frågan om hur det varit att jobba med uppsättningen. Även han väljer ett konstnärligt svar:
”Nej, mer att man kommer från olika bakgrunder, att man har jobbat på olika sätt… …man har olika sätt att definiera både sig själv och sin omvärld och sin konst.”

Det blir en uppvisning i balansakten att belysa integrerad scenkonst mellan dansare med och utan hörsel, utan att tvinga varken hörande eller döva att representera sin sort. Bra gjort – Åsa, Dilano, Martin (och Lotta, på sitt sätt…)


Jag ser Vibrageras premiär i digital överföring till Biografen Spegeln i Malmö ikväll. Men hade jag kunnat hade jag föredragit ett live-besök (turnéplan). Jag vill att vibrationerna kommunicerar med mig också.