onsdag 14 oktober 2009

Protester mot hörande skådespelare i New York

Döva skådespelare protesterar. I skottgluggen finns
- en dramatiker som gjort en dövstum litterär figur till en talande roll på scen. Ett grepp av Rebecca Gilman i bearbetningen av Carson McCullers roman “The Heart Is a Lonely Hunter”.
- en regissör som gav rollen till en hörande skådespelare. Doug Hughes, med bland andra Tony awards på prishyllan, heter han.
- den hörande skådespelaren som fick rollen. Henry Stram borde sparkas, anser kritikerna.

Dramatikern Rebecca Gilman säger att hon gärna lyssnar på kritiken om att valet att göra rollfiguren talande gjorde det svårare för döva och endast teckentalande skådespelare att konkurrera om rollen, men att hon inte vill få sin pjäs omskriven av en kommitté.
Regissören Doug Hughes säger att han gärna samarbetar med hörselskadade skådespelare i ett nytt projekt, men att han inte har några planer på att sparka sin nuvarande skådespelare, även om han har förståelse för den upprördhet rollbesättningen gett.
Vad skådespelaren Henry Stram känner framgår inte av artikeln. Han lärde sig teckenspråk särskilt för rollen (tal används bara i delar), och fick mycket beröm för sin insats när pjäsen uruppfördes i Atlanta. Även om det finns kritik mot hans autencitet från hans kritiker, så är huvudpoängen inte om han är bra nog på scen, utan om han över huvud taget borde fått rollen.

Jag håller på den konstnärliga friheten, även om jag kämpat hela mitt vuxna liv för den funktionshindrade skådespelarens rätt till scenrummet på lika villkor. Och man kan alltid diskutera om dramatikern fegar ur när den inte vågar låta den dövstumme karaktären vara det hela vägen ut. Men det är fortfarande hennes val att göra. Teatrar som aldrig väljer att rollbesätta icke-normativa skådespelare förtjänar massiv kritik, men aldrig för det enskilda konstnärliga valet. Det är strukturen som är missgynnande. Och ett sätt att komma åt dessa strukturer är givetvis att ge resurser och makt till såna som tänker och agerar icke-normativt.

Hela storyn i New York Times.

Mer om diskriminering/jämställdhet i USAs teaterliv i inlägget "Överraskande resultat i studie om diskriminering av kvinnliga dramatiker"
Mer om rollbesättning med eller utan artister med eget funktionshinder i bland annat:
"Vem ska spela Tore?"
"Lady Gagas dansare - rekvisita eller rörelsehindrad?"
"Svensk film rollbesätter skådespelare med Down syndrom"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Technorati Profile