Vad ska bort, Jasenko?

Jasenko Selimovic försöker blåsa liv i en kulturpolitisk debatt i GP i veckan. Det är bra. Men swingarna han tar till är kanske inte alltid klockrena.

Han kritiserar sossarna och Pagrotsky hårt för att använda kulturen som ett verktyg i "arbetsmarknadspolitiken, exportpolitiken, finanspolitiken och allt möjligt annat, förutom just – kulturpolitiken"). Men i kulturutredningen, beställd av sittande regering, finns ett helt jättekapitel om aspekt-politiken. Kulturen ska göra nytta i utbildningsväsendet, regional tillväxt samt främja hälsa och miljö. Same, same - but different?

I artikeln menar Selimovic också att ett för allt för brett kulturbegrepp utarmar kulturen och sänker nivån på denna tills den blir betydelselös. Svaret på detta är professionalisering. Denna ställs mot "lek för sysslolösa amatörer".

Selimovic fortsätter: "För handen på hjärtat: vill ni bli opererade av en amatörkirurg vars främsta kompetens är att ”han vill vara med och operera”? Om inte – ställ då frågan: varför skulle kulturen ha så dålig status att alla kan vara med och vara konstnärer?"


Detta väcker två grupper av frågor:
* Vilka är alla dessa amatörer som får en så betydande del av den nationella kultur-kakan?
* Selimovic egen väg från ingenting till en av de skarpaste regiskalpellerna i landet - hade den ingen publik alls? Fanns det inga mellansteg på den resan?

Jag tror bra bredd och kvalitet på spetseliten har ett samband. Och jag tror intresset för konsumtion av den professionella kulturen stärks av att många är aktiva med sitt eget skapande.

Han hade kunnat välja fotboll som liknelse istället för kirurgi. Zlatan är briljant, och hela världen följer honom. Han behöver inte politisk bortprioritering av varken korpen, div 5 eller knattefotboll för att glänsa.

Jag hyllar Selimovics vilja att blåsa liv i kulturdebatten, och hoppas han kommer in i riksdagen. Men jag undrar ändå vad han konkret vill. Peka med den professionella skalpellen. Vad ska bort, Jasenko?

SvD, GTs kulturblogg, SR,