Under en dryg timme klär de bokstavligen och bildligen av begreppen "freaks", "showgirls" och sig själva. Vi skrattar och ryser, jublar och kastas omkring mentalt som bollar i en tumlare. Det är både barnförbjudet och naket, och jag undrar om det finns något område de skulle kunna tänja gränserna för som de inte beträder. Och tänjer. Och skrattar. Och äger både scen och oss som tittar.
En uppvisning i scenkonst som jag hoppas vi kan bli delaktiga i att så småningom ta hit till Sverige.
Inlägg
Hej, jag börjar nästan bli sega gubben här, kommenterar allt du skriver Kjell, men bloggen är en guldgruva till ny och spännande information.
SvaraRaderaGick in på Mat Frasers hemsida lite snabbt, fastnade för meningen:
"I started writing poetry and lyrics when I came out as a disabled person."
Begreppet att komma ut (ur garderoben) kommer väl från gayvärlden, men kan självklart överföras till funkisvärlden. Skam och nedvärdering över vem man är ...
Tänker på Peter som brukar kallas inellektuellt funktionshindrad.
För ett par år sedan hade vi ett samtal där jag frågade honom om den personliga betydelsen av att delta i ett projekt som handlade om att ta plats i samhället som medborgare som vill synas och höras.
Han svarade att tidigare blev han arg om någon tog ett foto av honom, nu kan han acceptera och uppskatta det ...
" ...disability in its proper social context as opposed to opposed to the medical or charity model .."
Även homosexualitet sågs som en sjukdom för inte så länge sedan.
Har jag rätt när jag känner att nästa stora medborgarrättsrörelse som är på gång handlar om funktionshinder?
För övrigt när hittar vi orden som beskriver människor med funktionshinder utan att göra dem till de andra?
Hej igen Hans,
SvaraRaderaDu är otroligt välkommen att svara på allt och alla hur många gånger som helst. Varje bekräftelse på att någon läser och tycker bloggen är viktig/bra/irriterande/lärande eller nåt annat är ett viktigt lyft för motivationen att fortsätta.
Så dina ord värmer gott.
Om jag ska försöka bidra till tankeutvecklingen du startar, så hoppas jag verkligen att nästa stora medborgarrörelse handlar om funktionhinder. Eller bland annat om funktionshinder, om vi lyckas problematisera normstyrning och smalsynthet istället för själva funktionsnedsättningen. Begrepp som inkludering och design för alla är bra utgångspunkter. Men jag vill att vi inte ska värja för ord som makt, egenmakt eller representation. Ramper räcker inte, menar jag. Och om jag kan vara delaktig på nåt sätt, så hoppas jag få vara det.
Din sista fråga är jag svarslös på. Visionärt så kommer ju den stunden att inträffa först när funktionsnedsättningen är lika betydelselös som vilket lag du håller på eller vilken klädstil du har. När identiteten sitter i ett förnamn och därefter en massa parabler - som kön, åsikter, värderingar, humor, familj, intressen... i all oändlighet.
Att tills dess jobba med att hitta ett nytt ord som ska ersätta det gamla som numera betyder en märkning av personerna det gäller - det är en förstålig och välvillig process. Men om den leder till att bota roten till det onda? Tveksam. Tror fullt ut på ordens makt. Men tror ibland också att all energi som läggs på "vad ska vi kalla dom" hade använts bättre på att diskutera Hur ska jag/vi förändra mig/oss för att nå full inklusion...
Håller helt med dig Kjell, vi är alla delaktiga i konstruktionen av vad som är normalt och vad som inte är det, och vi kan tillsammans kan förändra den, riva ner skillnaderna och våga ha jämlika möten med alla, oavsett olikheter.
SvaraRaderaVisade bilden ovan på jobbet idag, (jag jobbar ihop med ett gäng som kallas intellektuellt funktionshindrade) jag var intresserad av reaktioner och kommentarer, eftersom jag ifrån mitt "utifrån"perspektiv tycker att bilden är intressant, socialt gränsöverskridande.
Jag fick reaktioner som att det är en väldigt fin bild som uttrycker närhet, och framförallt, en vacker kvinna. När jag försökte föra in samtalet på hur Mat´s kropp ser ut säger David: Det har jag inte ens tänkt på, jag såg bara mig själv i hans ställe ...
Jag såg en gräns som överskreds och tyckte att det var "intressant", kanske är Davids inställning både intressantare och mera insiktsfull.
Var finns gränsen?
I mitt huvud.
Hans N, jag ler när jag läser din andra kommentar. Men är det inte härligt att möta sina egna begränsningar, och få flytta dem?
SvaraRaderaDe senaste dagarna har jag grubblat över ordet "funktionshindrad" som jag har svårt att ta i min hjärna, det ligger inte naturligt. Handikappad hette det när jag växte upp. Så här långt tycker jag att det är ett bättre ord, mer neutralt. Som en beskrivning av en person relativt en normalpopulation. Sedan behöver man inte fördjupa sig i vad som är normalt, för många gånger vet vi det. Men funktionshindrad, det är ett statiskt begrepp eftersom det låter som att man ÄR hindrad i sin funktion. Handikappad är inte ett statiskt begrepp i den synvinkeln. Hur bra man fungerar beror ju på omständigheterna. Vem är den bäste rökdykaren, den seende eller blinde? Faktum är att rökdykarna använder tekniska hjälpmedel för att kompensera sin oförmåga, jag tänker på värmekameror de använder för att hitta människor i rökfyllda lokaler.
Det finns väl andra aspekter på detta, men jag är rädd att det bara blir irrgångar i ett ordlandskap, att vi ägnar oss åt mindre viktiga symbolfrågor istället för the real stuff - ett gott liv.