Överraskande resultat i studie om diskriminering av kvinnliga dramatiker

"Opening the Curtain on Playwright Gender: An Integrated Economic Analysis of Discrimination in American Theater" (pdf) heter en studie gjord av Emily Glassberg Sands vid Princeton University Department of Economics. Den presenterades den 22 juni i New York, och bekräftade en rad orättvisor. Men här fanns också överraskningar.

Kvinnliga dramatikers verk spelas mindre än manliga dramatikers. Tittar man generellt är relationen 32%-68%, men på teatrar med fler än 99 platser i salongen är statistiken 18%-82%. En förklaring som förstärks i undersökningen är att det finns fler manliga dramatiker. Och att de i sin tur skriver fler verk per person än kvinnorna. För statistiken om andelen producerade verk av de som skrivits visar ingen skillnad mellan män och kvinnor. Bägge könen får två av tre pjäser uppsatta på någon teater.

En av orsakerna till underrepresentationen på större scener finns i andelen manliga/kvinnliga roller. Hos manliga dramatiker har bara 19% av pjäserna en majoritet kvinnliga roller. Kvinnliga dramatiker har en majoritet kvinnoroller i 33% av fallen. Och pjäser med fler kvinnoroller sätts upp i mindre omfattning. Att kvinnliga dramatiker på individnivå ändå får sina verk uppförda lika ofta beror på att statistiken kompenseras på mindre teatrar. De kvinnliga dramatikerna skriver oftare pjäser med färre roller, och sätts därför upp mer ofta på småscenerna.

Men varför finns det fler manliga dramatiker i USA? Kan det möjligen ha att göra med att det är lättare att överleva inom yrket om man spelas på större scener och därmed får bättre betalt? Och är det rättvist? Skriver män fler kassapjäser i vinststyrningens teaterland?

Nej. Kvinnliga dramtikers pjäser på Broadway är 18% mer lönsamma. Men trots detta behålls de kortare tid på repertoaren.

Överraskningen då? Jo, en tes som hävdats får på skam: att kvinnor är underrepresenterade som dramatiker beroende på manliga beslutsfattare.

Så här gjorde Emily Glassberg Sands för att undersöka detta: Fyra icke tidigare publicerade pjäser skickades till lika många kvinnliga som manliga beslutsfattare på teatrar runt om i USA. Hälften av bägge könen fick pjäserna med fiktiva kvinnonamn som dramatiker, hälften av bägge könen fick pjäserna med fiktiva manliga namn som dramatiker. Totalt 250 beslutsfattare deltog.

Man ställde de här frågorna:
"On a scale of 1 to 7…
• … how likable are {Playwright’s Name}’s characters?”
• … to what extent is {Playwright’s Name}’s script an example
of artistic exceptionalism?”
• … how likely is {Playwright’s Name}’s script to win a prize or
award?”

Hade manusen kvinnliga namn fick de genomgående lägre resultat. Diskrimineringen bekräftades alltså.

MEN.... de kvinnliga beslutsfattarna var de mest negativa till de kvinnliga dramatikernas verk. Något som inte alls rimmar med tesen att det beror på att beslutsfattarna övervägande är män.

Diskrimineringen består, men den upprätthålls av bägge könen.

Två bra snabbgenomgångar: Artikeln i New York Times. Emily Goldberg Sands Powerpointpresentation (pdf).