Jag blev uppringd igår av GP. Jag fick känslan av att de ville att jag skulle utveckla min kritik från inlägget "ICAs "Vi kan mer" borde kunna bättre" (länk nedan). Men det ville inte jag. Ty den är marginell i förhållande till det som är stort i det här:
1. Att ICA gör reklam med en skådis med funktionsnedättning i icke-stereotyp roll. Och att man vill anställa upp till 1000 personer med funktionshinder i sina butiker. Min gissning är att telefonerna borde redan gå varma hos ICA-handlare runt om i Sverige. Från folk som vill ha en anställningsintervju, från arbetsförmedlare och kommunala representanter med ansvar för vidareslussning av personer inom daglig verksamhet. Det är fortfarande detta som är den stora nyheten. Inte att jag tycker att retoriken kunde utvecklas.
2. Debatten om vad medverkan av en skådis med Down syndrom har för effekt. Vi hör aldrig någon som är kritisk till stereotypa offerskildringar i nyhetsinslag och dokumentärer. Men aktiva subjekt som bryter mot stereotyperna i film och på scen - då blir det reaktion! Och de är inte ensamma. Brittiska BBFC satte först 12-årsgräns på engelska filmen "Special people" pga "disability themes". Med det menades att rollerna med funktionshinder spelades av skådespelare med funktionshinder. Varningen är diskriminerande och togs bort efter protester. Men om vi ska döma av alla som faktiskt blir upprörda av personer med funktionshinder utanför stereotypen så kanske den rent av var adekvat? (obs, rent retorisk fråga, och uttrycker inte en önskan hos mig...)
Här hittar du mer om dessa ämnen i min blogg:
Vissen kritik mot ICA-reklamen om hur bra och rätt ICAs reklamfilmer är och kritikens potentiella skadeverkningar.
ICA-Jerry del 2 jämför debatten med den som kom runt Pascal Duquennes (Berömd skådis med Downs) medverkan i Simyos mobilreklam i Frankrike.
ICA-Jerry del 3 tar i kommentarerna upp frågan 'Förstår skådespelaren med utvecklingsstörning vad han eller hon spelar'?
Funkisbyrån och mediavärlden om användandet av personer med funktionshinder i reklam och mediaproduktion. (I samband med lanseringen av Funkisbyrån)
Censur pga handikapp om hur censuren verkat mot personer med funktionshinder i film, med anledning av det föreslagna borttagandet av svensk filmcensur.
Svensk film rollbesätter skådespelare med Down syndrom om ytterligare en positiv satsning inom området, den här gången TV-drama.
ICAs "Vi kan mer" borde kunna bättre om hur jag efterlyser en annan retorik i satsningen.
onsdag 28 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Reklamen är smaklöst dålig!
SvaraRaderaDet är sådan som skapar fördomar. Jag förmodar att du själv inte har någon form av Downs syndrom. Och ej heller inte kan försvara dig.
Syftet må vara hur gott som helst. Men det kan vara bra om man talar om det samtidigt som filmen visas.
Ser man första delen framställs i denna lösryckta del "alla" som har Downs syndrom som om dom vore mindre värda genom att tre personer står och stirrar på praktikanten som om "Vad f-n Stig är det du anställt?"
Och detta försvarar du. Fy f-n!
Hej Anonym,
SvaraRaderaInställningen att rollfiguren Jerry representerar alla med Downs är fördomsfull. Och den inställningen är din.
Vad betyder detta?: "Jag förmodar att du själv inte har någon form av Downs syndrom. Och ej heller inte kan försvara dig." Antyder du att personer med Downs inte kan försvara sig? I så fall är det mycket fördomsfullt.
Du menar att "det kan vara bra om man talar om det samtidigt som filmen visas". Stereotyp 1a: ska en person med funktionshinder vara med i media så måste det vara som offer, i ett dokumentärt berättande eller i ett utbildande sammanhang. Fördomsfull och begränsande inställning, tycker jag.
Du tar dig friheten att ur anonymitetens dunkel ropa "fy f-n" till mig för att jag står för min åsikt. Så vad är det då du försvarar? Ingenting, så vitt jag kan se. Och det imponerar inte ett dugg.
Det huvudsakliga syftet med ICA´s reklam är att man vill att vi som tittar skall handla mer. Är då "Jerry" med bara i spekulativt syfte eller finns det något annat bakom? Så som Jerrys roll framställs är det självklart att reklammakarna också vill ta ett socialt ansvar och slå hål på en del fördomar. Detta är naturligtvis skitbra.
SvaraRaderaMan kan tycka vad man vill om kommersialismen och reklamens vara eller icke vara, men ur ett lika rätts-perspektiv så ska personer med funktionshinder kunna vara med på samma villkor som andra, dvs med målet att sälja mer tvål om det nu är fallet. Och också själva få vara de som avgör om man tycker det är ett bra sammanhang att medverka i.
SvaraRaderaAnonym! Jag tolkar det du skriver som att personer med Down syndrom inte kan försvara sig. Så här säger Mats Melin, som spelar Jerry i reklamfilmen, i en intervju i senaste numret av FUB:s tidning UNIK:
SvaraRadera"Jag blev retad en gång utanför Statt. 'Mongolidjävel' sa en. Då blev jag ledsen. Nu säger de istället: 'Kolla, den snygge skådespelaren!'"
Vad menar du är fördom, vad är rätt och vad är fel?
Här finns en massa tyckande - för och emot, aldrig nja - om ICA's reklamfilmer...men det är bara 'normalstörda' som tycker. Jag blir väldigt nyfiken på hur människor med Downs uppfattar reklamen! Eeh, man jag glömde att de har ett funktionshinder som gör att de inte "förstår" sitt eget bästa… ett resonemang som jag tycker mig skönja under ytan på många av de kommentarer jag läst. Hade det istället varit en fysiskt funktionshindrad, säg en rullstolsburen skådis som spelat en rullstolsburen kille vid namn Jerry, hade vi börjat skrika ”Lyteskomik!” då? Eller hade vi varit glada för att den rullstolsburne skådisen äntligen fick jobb på samma villkor och dessutom kanske till och med fick tycka det var lite roligt att driva med allas fördomar om honom?
SvaraRaderaI en kommentar ovan skriver Anonym: "Det är sådan som skapar fördomar." Tänk, jag tror att det är precis tvärt om. ICA:s reklam rör om i grytan och allas våra egna fördomar bubblar upp till ytan och istället för att ligga begravda där nere i dyn, tvingas vi konfrontera dem och fundera på varför vi tolkar reklamen som vi gör och, i bästa fall, ändra på hur vi ser på människor som ligger utanför normen.
Staffan Larsson