Nu har polisens bemötande kommit fram. Vid ett tillfälle skrev man i sin rapport att mamman överreagerade. Vid ett annat ska man ha sagt åt henne att dra för gardinerna.
Men nu stormar det rejält i medierna. Det finns dessutom statistik som visar att Fionas dotter inte på något sätt är ensam.

I USA har det nyligen kommit en studie (pdf) som visar på samma sak. Kraftigt förhöjda risker för att bli utsatt för brott kopplat till funktionshinder. Att vara kvinna och utvecklingsstörd med tilläggshandikapp innebär som allra störst risker.
I Sverige mäter vi inte hatbrott mot personer med funktionshinder, även om de skulle kunna lyda under motivgrunden "annan liknande omständighet". (De vi mäter är etnisk bakgrund, hudfärg och nationalitet, religiös tro, sexuell läggning och slutligen könsöverskridande identitet eller uttryck.) Däremot finns en rapport på Brottsförebyggande rådet om våld mot personer med funktionshinder (pdf). Som jag läser den finns det inget som säger att det skulle vara väldigt mycket annorlunda i Sverige än i t.ex. England. Rapporten talar dessutom mycket om våld inom vården/omsorgen, ytterligare en aspekt av utsattheten.
Här finns plats för utveckling även hos oss. Det borde klassas som hatbrott, och vi borde veta dess fulla omfattning. Som jag förstår det så är det inte fallet.
Mer:
England - AP, Telegraph, Telegraph igen, Guardian, BBC.
USA - Wibw, AP, Dep of justice.
Fy fan! Det är rent fruktansvärt hur man kan värdera levande människor. Att statistiken ser ut som den gör förvånar inte, den skrämmer mig. Bra, bra att du för fram detta i ljuset!
SvaraRaderaTack.
/Miranda
Tack för att du tar upp det här. Mer opinionsbildning behövs.
SvaraRaderaVänligen Liv
Är inte Rödebyfallet i Sverige en parallell till händelserna i England? Utgången blev lika tragisk med skillnaden att en av förövarna dog.
SvaraRaderaI ljuset av det du skriver tycker jag att trakasserierna som föregick tragedin kan och borde ses som hatbrott.
En annan parallell är att polis och socialtjänst bagatelliserade trakasserierna.