Nya danska grepp när kritiken inte syns

Betty Nansen-teatret söker nu kritiker till sina föreställningar, enligt Svenska Dagbladet. De utvalda till jobbet får 1500 danska/uppdrag i lön. Deras recensioner publiceras -oredigerade och i sin helhet - på Betty Nansen teatrets hemsida.

De som söker jobbet ska alltså bita den hand som föder dom, skulle tvivlarna säga, och antyda att teatern försöker köpa sig positiva omdömen.

Det tänkandet bygger på två felgissningar, som jag ser det.
- Dels att recensionen bara skulle vara en marknadsföringstext för teatern. Att teatern inte har något intresse av kritik för att utvecklas. Det tror jag är att förminska teatern och dess medarbetare.
- Dels att alla människors integritet skulle vara till salu för 1500 spänn. Det vore att förminska den frivillige kritikern. (Man kunde i så fall fundera på om det förhåller sig tvärtom. Kritikern ställer sitt eget namn och heder i pant, utan "objektivitets-skydd" från att tillhöra en redaktion. Betyder det att denne tvingas anta en mer kritisk hållning för att bevisa att integriteten är intakt?)

Med ett öppet redovisat system kan Köpenhamns teaterkonsumenter på lång sikt välja att bygga sitt eget förtroende till kritikers åsikter bland fler röster om teatern. Med lite tur så säger nämligen inte alla dessa kritiker samma sak.

Min upplevelse är att teaterns utrymme generellt sett krymper i medias kulturbevakning. Att skaffa fler röster om teatern - betalda eller ej, så länge det redovisas öppet - kan bara vara positivt. Moomsteatern umgicks med liknande tankar för några år sedan, dock aldrig för egen publicering. I vårt fall handlade det uteslutande om kritikens minskande utrymme och kvalitet, och vårt behov av mer motstånd.

Men även som marknadsföring så funkar det väl utmärkt, Betty Nansen? Vilken dansk kultursida kommer inte att diskutera Bettys egna kritiker i höst?