DN skriver om att autister tvångsvårdas tillsammans med kriminella. Enligt artikeln är grunden för tvångsomhändertagandet "skolkat från skolan, vänt på dygnet och vägrat att medicinera".
Que?
Om det är en tillräcklig grund för tvångsvård så är skandalen inte vem som vårdas med vem, utan att han tvingas till vård överhuvudtaget. Eller handlar det om det finns nåt som inte skrivs? För i så fall så är frågan om det är riktigt att blanda ungdomar med kriminell problematik - med och utan funktionsnedsättning. En fråga som förvisso är intressant, men som inte är den som debatteras i artikeln.
Däremot verkar det som att Statens Instutitionsstyrelse har behov av utveckling. "Alla som kommer hit får i stort sett samma behandling. Vården skiljer sig nästan inte alls åt", hade varit ett klockrent kvalitativt påstående om innebörden var att all behandling var individbaserad och skräddarsydd, och tagit höjd för personlig bakgrund, funktionsnedsättning och en massa andra faktorer.. Men när betydelsen är att vården inte alls skiljer sig åt, så är det det rakt motsatta.
fredag 7 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Det är ingen vård hos SIS endast förvaring och kloning med andra individer i kriminalitet och droger. Kör över dessa barnfängelser med en bulldozer, stäng igen dessa hemska ställen där man slänger in ungdomar i isoleringscell, där dörren är av pansar med ett litet titthål, där de drar ner tempraturen och sparkar ungdomen i ryggen för att se om han är vaken(Lövsta ungdomshem)en skola för blivande kriminella t.ex. Detta är känt sedan länge men ingen ptatar om de eller är det kanske bara så enkelt att det är unga utsatta med oftast förtvivlade föräldrar. Men det går ju oxå bra att skylla på föräldrarna. Jag har sett ungdomsvården på nära håll under nästan sex års tid sedan Lvm vården , fängelser, rättspsyk allt handlar för det mesta om förtryck vi och dom vården är lika överlag ofta på ungdomshemmen handlar det om kollektiva bestraffningar. Psykologer och terapi lyser med sin frånvaro. Har du drogproblem, psykisk ohälsa så är det bara att skärpa till sig. Lite medecin kan välförekomma utskriven av en allmänläkare som besöker stället en till två ggr i månaden. Ingen har koll på om du tar medicinen eller kanske spar ihop tabletter för att sedan göra en coctail av med förödande följder. Personalen är ofta ett gäng biffiga killar som ska vara förebilder för dom unga som kallar mamma morsan och pappa farsan, även om du inte är van att kalla dina föräldrar så, så måste du annars blir du inte med i gemenskapen. Jag skriver det här för min son har varit inom dessa så kallade vårdinstutioner i tio år och några framsteg har jag inte sätt snarare har det bara blivit värre och värre med åren. Dom tror at min don kan ha adhd eller något inom autismspektrat men någon undersökning av det har aldrig blivit av för vem ska betala det är nu den stora frågan. Jag överlämnade en sjuk haschrökande fjortonåring för tio år sedan för vård och har fått tillbaka en människospillra. Våran familj är normal vi har inga missbruksproblem har arbeten betalar skatt har bostad har en dotter som är två år yngre som ej har problem, vi är alltså normala. Jag skulle kunna skriva en bok om vad jag upplevt men jag har så mycket sorg över min son så jag orkar inte. Den gråtande mamman.
SvaraRaderaKillen som artikeln handlade om har Aspergers syndrom, men hade inte diagnosen ställd när hans socialtjänst blev inkopplad. Ursprungligen för att hans föräldrar sökte hjälp med rutiner och struktur i vardagen för sin son. Insatser som ingår att kunna få enligt LSS - som man omfattas av med diagnos inom autismspektrum.
SvaraRaderaPå SIS-inrättningen kom han i klorna på en psykolog vars "professionella" uppfattning om Aspergers syndrom var ungefär att det är en avvikelse som kan och ska tränas/modifieras bort på alla, och som ska ha sagt rent ut att KBT är det bästa för alla aspergare, om nödvändigt med tvång.
Så när diagnosen hade ställts satt denne ovetenskaplige kvacksalvare som påstådd "sakkunnig" med vid socialmöten och länsrättsförhandlingar och talade i egen sak för att få ha killen kvar under sina vingar, länge och väl.
Nu uppmärksammas just med några veckors fördröjning regeringsrättens dom den 3 mars som slår fast att det aldrig varit intentionen i LVU att man ska kunna få beslut om tvångsvård enligt lagen för personlighetsdrag och beteenden som är rena symtom på någon form av diagnos. Kanske jag har del i det, genom att jag nämnde domen för SR:s Kaliberredaktion härom dagen.
Nu räknar vi med att många som fått LVU på sig ska få den upprättelse de förtjänar och kanske få adekvat stöd och vård i stället!!!
Och det finns nog inte så få som borde ha skadestånd för vanvård och övergrepp. I Facebook-gruppen "Sluta plåga barn med kränkande metoder på behandlingshem!!!" har ett flertal unga flickor kommit till tals med sina egna berättelser... :-(