Göran Pettersson, generalsekreteraren för Forum för Frivilligt Socialt Arbete föreslår begreppet "oegennytta" istället för "välgörenhet". Varför byta ord om innehållet är detsamma?
Problemet ligger egentligen inte hos den som har pengar och vill göra nåt bra med dom. Problemet ligger i att deras pengar behövs för att det som är bra ska bli gjort.
Exempel: Barn med funktionshinder borde ha tillgång till alla aktiviteter som andra barn har. Det har de inte. Kronprinsessan Victorias fond råder bot på det problemet, men bidrar samtidigt till att det kvarstår. Istället för att göra om strukturen så att alla kan va med från början, söker man pengar hos kronprinsessan. Man skulle kunna resonera att det blir fler fritidsaktiviteter för alla barn, om de handikappade fortsätter att finansiera sina från Victorias fond. Annars måste ju de "vanliga pengarna" räcka till dom med. Resultat: Den goda viljan att möjliggöra lika för alla och integration skapar förutom "lika för alla och integration" också ett incitament för ojämlikhet och segregation.
Teater av och med invandrare kan få pengar ur social finansiering för integration. Det blir mer kultur för alla om blatten förblir blatte och finansierar sin teater där. Annars måste ju de "vanliga pengarna" räcka till dom med.
Så skulle jag kunna fortsätta. Och här finns en av anledningarna till att så många ideella organisationer inte vill förknippas med välgörenhet. Målet är ofta integration och jämlikhet. Välgörenhetsförsörjningen bygger på att det fortfarande är ojämlikt. Den behövs men är oönskad.
Men samverkan för att nå målen har inte bara en annan klang, utan också en annan innebörd. Om postkodlotteriet åtog sig målet att skapa jämlikhet för barn med funktionshinder så skulle allt bli annorlunda. Maktpositionerna mellan specialisterna (utförarna) och finansiärerna skulle bli jämnare. Åtagandet mer kontinuerligt. Och målet ett annat än att sola sig i sin egen glans och från detta generera än mer vinst.
Moomsteatern ville aldrig försöka få ett 90-konto när den ombildades i stiftelseform. Det valdes bort, pga av att jämlikhet aldrig kan nås via välgörenhet. Samverkansparter, som delar visionen om jämlikhet och det konstnärligt värdefulla i integrerad scenkonst, är däremot hur välkomna som helst.
Allt detta sagt med medvetenheten om att vi liksom andra i den ideella sektorn fortfarande behöver de pengar som ansökningar under välgörande ändamål ger. Bland annat för att försöka nå målet att inte behöva dom.
CSRipraktiken.se
tisdag 25 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kloka ord som jag tar till mig.
SvaraRadera