Integrerade arbetsplatser och segregerade lösningar

Sveriges Radio frågade 130 arbetsförmedlare om hur Samhall sköter sitt uppdrag. Kritiken var massiv.
– Egentligen ska de ska vara fullt friska för att Samhall ska ta emot dem, säger en arbetsförmedlare.
Same, same but different, påstår jag. Hur många är inte de människor med funktionsnedsättning som ratats av arbetsförmedlingen och idag är förtidspensionärer? Som inte anses anställningsbara?

Lotta Gröning på Aftonbladet hävdar i en krönika "att Samhall på flera håll i landet inte kan ta hand om de personer som har mest behov av ett skyddat arbete."

Känn på de orden: "Ta hand om". "Mest behov av ett skyddat arbete". Är Samhall slutstationen? Handlar det om ett företag som ska ta hand om de som har störst behov av att vara där? Eller om träning och utveckling för att nå en allt för segregerad arbetsmarknad?

Samhalls kommunikationsdirektör yttrade sig i Kvällsposten igår. Jo, det har blivit svårare att få ett Samhalljobb. Antalet platser har genom politiska direktiv minskats med 7.000 platser till nuvarande 20.000. Antalet arbetshandikappade som är berättigade att söka är 200.000. Tar man med de som redan förtidspensionerats på grund av utvecklingsstörning (och inte ens räknas idag) är det 500.000 som behöver hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

Är det då Samhall som jävlas med de arbetssökande med funktionsnedsättning? Deras uppdrag är att träna och slussa vidare till andra arbetsgivare. Hur är det mad med alla andra företag, organisationer, myndigheter, föreningar och kooperativ i Sverige? Hur många arbetshandikappade har Arbetsförmedlingen, Aftonbladet och Sveriges Radio, för att bara ta de som redan nämnts i det här inlägget? Och hur många personer med funktionsnedsättning är anställda i regeringskansliet?

Min spaning är att det finns ett attitydproblem. Innan Moomsteatern fick igenom löneanställningar för våra skådespelare med utvecklingsstörning anlitade vi Arbetsförmedlingens statistik för att ta reda på hur det låg till på kulturarbetsmarknaden. Av dryga 10.000 som omfattades i statistiken vid det tillfället (2004) fanns det 1 person med vad som klassades som "intellektuellt arbetshandikapp". Men arbetsförmedlingens definition är bredare än gängse handikapp-definitioner, så det kan lika gärna ha varit en före detta missbrukare t.ex. Mindre än 0,1 promille!

Men efter det att vi lyckats med löneanställningarna, och den mediala uppmärksamhet som följde, så kom samtalen. Det var arbetsförmedlare som uppfattat det som att vår idé var att anställa personer med funktionshinder. Oavsett kompetens. Och kunde inte vi med generösa bidrag ta emot en till?

Moomsteatern anställer sina skådespelare för sin yrkesskicklighets skull, och för att det ger vår teater tillgång till en annan repertoar och scenspråk. Som det ska vara. Inte för att "ta hand om" handikappade.

Glädjande då att se amerikanska Diversity Inc lista USAs bästa integrerande arbetsgivare. Listan toppas av IBM, Ernst & Young, Cisco systems och Procter & Gamble. Motiveringen för IBM: "IBM has been at the forefront of hiring, retaining and promoting employees with disabilities and is expanding its efforts globally. The company also has been the most outspoken opponent of genetic testing for employees and has been clear and vocal in its values-driven mission." Man tror på att mångfald är gynnsamt för företaget.

Hur ser motsvarande policy ut hos svenska arbetsgivare med tanke på hur illa det är med arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning? Hur kommer det sig att allt för många uppfattar Samhall (och ibland Moomsteatern) som de som ska "ta hand om" de där de andra inte vill ha?

Jag är övertygad om att Samhall förtjänar kritik på en rad plan, som alla andra arbetsgivare. Men inte för att man inte kan ta emot 200.000 på 20.000 platser. Och absolut inte för att på tok för få arbetsgivare anser sig ha nytta av personer med funktionsnedsättning i personalstyrkan.