Boal är mannen bakom Theatre of the opressed, ett samlingsbegrepp för en rad tekniker och spelformer där teatern blir verktyget för politisk aktivism. Forumteater, där publiken får öva sig att bryta förtryck genom att byta ut en av rollfigurerna i ett avgränsat skådespel är en. Osynlig teater, där skådespelarna agerar mitt bland människor utan att de vet att det är en regisserad tillställning, är en annan.
Augusto Boal utbildades i New York, och tvingades i exil från militärstyret i Brasilien. När jag träffade honom på 70 och 80-talen så verkade han från Paris. Han höll bejublade kurser på Skeppsholmen i Stockholm och stimulerade människor att ta makten över sina liv och påverka sin omgivning.
Han beskrev ofta skillnaden mellan förtrycken i hans ursprungsland och Sverige. Han menade att förtrycket var synligt i militärdiktaturernas sydamerika, manifesterat av poliser med automatvapen i gathörnen. I Sverige fanns inte detta. Istället hade svenskarna "en snut i huvet", enligt Boal. En som talade om för oss vad som var "tillåtet" (och då inte alls i betydelsen lagligt) i varje enskild situation. Han sa ofta att "alla kan spela teater, till och med skådespelare", och menade att människor som spelade sig själva ofta hade väl så stor kraft i sitt budskap. Något som också fungerade som en bas i mina första försök med funktionshindrade aktörer på scen.
Hans metoder spreds över hela världen, och jag är en av dem som tagit intryck och lärt av denne dynamiske teatermänniska. Alla har sin historia av hur de charmerats, förförts, engagerats, provocerats och deltagit i något möte med Augusto Boal. Själv väljer jag ett glatt minne av ett misslyckande:
Boal hade satt igång en av sina jätteövningar. Alla hade fått en lapp med ett djur och ett kön, t.ex. giraff - hane eller myra - hona. Efter en lång, lång övning på närmare timmen skulle djuren hitta sin partner. Till slut fanns bara två personer kvar på golvet. Den ena hade legat som ett "C" i en timme. Den andre flaxade omkring över hela salens yta. Till slut kunde inte ens magikern Boal få ihop det. Han fick avbryta övningen och kontrollera lapparna. När de båda deltagarna läste sina lappar sa den liggande: "räka - hane" och den flaxande "råka - hona".
Så minns jag Augusto.
(Svensk press har ännu inte uppmärksammat hans död, men Nummer.se hade en artikel om Boals arbete för några månader sedan.)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar