Fredrik Pålsson sa: "Jag skrattar så jag kiknar" i Sydsvenskan.
Richard Loman sa: "Dålig smak är på alla sätt den fras som biter sig fast i medvetandet" i DN.
Jag har dessa bägge teaterkritiker att tacka för att jag köpte biljett och cyklade iväg till Institutet igår. Tycker man så vansinnigt olika om en föreställning så måste den ju erbjuda något att fundera på, ta ställning till, uppleva.
Jag håller med Pålsson den här gången. Det hänsynslösa drivandet med allt och alla (en hemlös, en invandrare, en funktionshindrad och en långtidsarbetslös femtiplussare - och den kulturintellektuella publiken) funkar, tycker jag. Till skillnad från när den accepterade stå upp-eliten tycker sig tänja gränser genom att i roast efter roast påstå att deras kolleger ser mongoloida ut.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar