måndag 15 juni 2009

Hur lite perfektion kan vi tolerera i framtiden?

Hade de vetat att barnet haft Downs syndrom, så skulle de begärt abort. Nu stämmer de kliniken som gjort testen och lämnat fel besked på ca 109 miljoner kronor ($14 miljoner USD). Delstaten heter Oregon i USAs nordvästra hörn, och "wrongful birth"-fallen hotar nu att eskalera. Varför? Våra prenatala tester kan förutspå allt mer med allt större säkerhet.

Föräldrarna hävdar att de älskar sin dotter lika högt som sina andra barn, men hade de vetat så hade de valt bort henne. De menar att de utsätts för psykiska ansträngningar, och vill ha ersättning både för sitt eget obehag och dotterns framtida försörjning.

För att kunna gå in i en sån här rättegång måste föräldrarna vara beredda att påstå att deras barn är en oönskad börda för dem. För att vinna måste rätten landa i "it's better not to exist and give damages for having to exist".

USA är delat. Det är inte alla stater som tillåter såna här stämningsansökningar. De som är för att kunna åtala för "wrongful birth" menar att det inte är någon skillnad mot andra sjukvårdsstämningar. En feldiagnos är en feldiagnos, vare sig det gäller ett knä eller ett ofött barn. De som är emot menar att det förutsätter ett nedvärderande av vissa människor. Att åtalen förutsätter synen att dessa barns liv inte är värda att leva. Och i förlängningen - vem ska avgöra vems liv som ska vara värt att leva? Vad blir minsta tillåtna (icke)perfektion?

När Moomsteatern gjorde "Speciells evangelium" - musikalen där Jesus återföds med Downs syndrom - 2003, var en av bihandlingarna en framforskad "DNA-blockerare". Med denna kunde man blockera oönskade egenskaper under graviditeten. Brottsligheten skulle halveras. Ingen skulle behöva sjunga falskt. Och senare under pjäsen avslöjades att man identifierat "blatte-genen". Föräldrarna kunde välja att mildra ett framtida utanförskap redan under graviditeten.
Science fiction, sa en del kritiska röster under framtagandet av manus. Men bara ett par år efter så fanns en liknande metod beskriven i Svenska Dagbladets vetenskaps-sidor...

2 kommentarer:

  1. Vad har hänt med att man få ta livet som det kommer? Det är ett sabla sjå och minnas förintelsen men att göra samma sak nu är helt grönt? För det började ju faktiskt i liten skala som var rätt ok då också ;)

    Snart kan folk ha robotar istället för barn, då kan man säkert få en bajsfri unge också. Med föränderligt utseende efter behov och som inte polisanmäler insestuöst beteende.

    SvaraRadera
  2. Jag minns chocken och förvåningen när min barnmorska frågade om jag ville göra ett test på mitt ofödda barn trots att jag var ung då.
    När hon såg min förvåning sa hon att hon tänkte att jag ville eftersom min svägerska hade Downs..
    Jag svarade att jag inte såg någon mening med att veta det i förväg.

    Men då är det försent, sa hon.
    Försent? sa jag och så gick det upp för mig vad hon menade.

    Jag la band på min ilska och svarade att eftersom jag hade erfarenhet visste jag att ett sådant barn vore enklare att älska! Eftersom jag är så fördomsfull att jag tror att de är lyckligare.

    Hon noterade något i min journal och tog aldrig upp ämnet igen.

    SvaraRadera

Technorati Profile