För ett år sedan fick Mooms besök av Maria Oller, dramaturg vid många svenska och finska scener. Hon hade just tagit jobbet som konstnärlig ledare på Lung Ha's och ville låta sig inspireras av andras sätt att arbeta. Returbesök i år alltså. Bonus att då också få lra känna Grid Iron, en "site specific theatre". Alla deras produktioner spelas i någon befintlig miljö. Valet av plats får bärighet för stycket.
Jag fick förmånen att se dem repetera en eftermiddag, och sedan se deras första möte med publik i den mycket speciella föreställningen "Huxleys laboratories". Den bygger på en bearbetning av Aldous Huxleys bok "A brave new world" (Du sköna nya värld). I boken beskrivs en värld där vi kan designa människor för sin uppgift. För att de ska passa in i sin del av samhällspyramiden. En kontroll över födseln och slumpen som idag redan existerar till vissa delar. (Intervju med Oller om pjäsen här.)
Platsen för skådespelet var Edinburghs universitets nyaste byggnad, the Infomatics building. Under tiden skådespelet framfördes kunde man genom fönstren se forskarna jobba med skapandet av morgondagens människor och processer. Det var här det utvecklades. Pjäsen framfördes verkligen i lejonets kula.
Bilderna är från repetitionerna. Då forskarna inte uppskattade dessa främmande element som fått tillstånd att spela utanför - ibland till och med innanför - deras dörr, så kunde teknik inte användas förräns publiken var på plats. Något som givetvis kan skapa osäkerhet, men också en enorm "här och nu"-känsla hos både skådisar, backstage och publik.
Och vem vet - det kanske finns ett gemensamt lärande mellan Mooms och Lung Ha's även i framtiden. . .
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar