Kammarrätten i Sundsvall har glatt Svenska Kommuner och Landsting. De fick rätt att kommunerna inte ska behöva betala inträdet på bio för deras ledsagare. Det är inte en kostnad som omfattas av den lagen. Vill en person med funktionsnedsättning gå på bio och behöver hjälp får hon betala själv för bägge.
10.000 svenskar behöver ledsagare då och då på grund av funktionsnedsättning. Om den funktionsnedsatte vill gå på nåt riktigt dyrt - gör denne och ledsagaren då sig skyldiga till mutbrott? Bestickning?
Det hela blir lite löjligt. Tillgängligheten till samhället i stort och kulturen däribland är en gemensam sak. Den som behöver en ramp måste inte betala den själv. Men det är faktiskt inte bara kommunerna som ska göra samhället tillgängligt. Det ska näringsidkare och kulturarrangörer också stå för. Den enkla principen borde vara att ledsagaren går gratis. Punkt. (Där det ändå inte fungerar så borde väl kommunen inte godta att privatpersoner betalar deras anställdas omkostnader?) Det arrangören behöver hjälp med är certifieringen. Hur ska biljettkassan veta att den som säger sig ha rätt till ledsagar-förmåner verkligen har det?
I Malmö finns Malmönyckeln. Jon pekar på Companion Card i Australien.
Moomsteatern är anslutet till Malmönyckeln.
Jnytt, Corren.
tisdag 28 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller med dig.
SvaraRaderaVet hur det känns att inte ha råd att följa med en anhörig som gärna går på teater men behöver ledsagning.