Forskargroda

"Ge en kille eller tjej med en utvecklingsstörning en chans att arbeta - Förbättra villkoren för personer med intellektuella funktionshinder."

Så inleder Per Olof Larsson, forskare om funktionshinder och arbetsmarknad vid Göteborgs Universitet, en debattartikel i Folkbladet. Bra, det tycker jag med!

Lite längre ner fortsätter han:
"Eftersom en person med ett intellektuellt funktionshinder i de flesta fall har sin försörjning tryggad så behöver det inte innebära en kostnad för arbetsgivaren."

Menar han sjukersättningen (förtidspensionen)? Är det den som är den tryggade försörjningen? För då har personen inte nått arbetsmarknaden. Hon är kvar i pension/daglig verksamhets ansvarsområde. Hon har förvisso bytt lokal, fått nya kolleger, lärt sig nya saker och en massa andra möjliga positiva saker. Men någon arbetsmarknad har hon inte klivit in på.

Om samma arbetsgivare istället anställer personen enligt avtal, så får den med största sannolikhet ett lönebidrag på 80% av kostnaden, samt 50.000/år beviljat för ett arbetsplatsbiträde. Så även där blir det med lite gungor och karuseller som mest en marginell kostnad för arbetsgivaren. Men med den viktiga skillnaden att nu är personen anställd. Inne på arbetsmarknaden. Lön till skillnad från pension.

Jag möttes en gång av en projekthandläggare som påstod att "människor med intellektuella funktionshinder inte var diskriminerade på arbetsmarknaden, för de hade ju dagcenter livet ut." (Hon blev senare rättad/dementerad av sin generaldirektör). P-O Larssons skrivning hamnar lite i samma klass. De där med utvecklingsstörning behöver ingen lön, de har ju pension livet ut. Typ...