Brodrejs kortväxta exempel

I serien stereotypt föråldrat sätt att använda funktionshinder går det idag att läsa Expressen. Gunilla Brodrej analyserar den politiska satirens humorhaveri.

Parlamentet handlar mer om underliv än politik. Instämmer.
Mycket i radions Public service är oförargligt. Jodå.

Sen tar Brodrej upp Frankrike som ett exempel på mindre oförarglig - och därmed vassare - satir.

Så här skriver hon:
"I Frankrike har den politiska satiren traditionellt en starkare ställning. Politiker och makthavare avkräver inte sällan offentliga ursäkter, som nu senast när migrationsministern surnade till efter att ha blivit beskriven som Nationalfrontens mullvad av France Inters satiriker Stéphane Guillon. Han gjorde rätt utförliga hänvisningar till ministerns mullvadslika utseende. Det finns en sådan tradition. President Sarkozy framställs ofta som dvärg."

Skulle satiren bli vassare om vi driver med hur dom ser ut, kryddat med att ta till förlegade termer för funktionsnedsättningar?

Blir det vassare om någon säger Tjocke-Maud, Flint-Fredrik eller påstår att Lars Ohly har kommunist-Tourettes?

Varför byta ut dålig satir mot ännu sämre?